”En utarmning av den lokala journalistiken”

På SVT Nyheters lokalredaktioner är frustrationen stor. Efter vår granskning växer nu kritiken mot omorganisationen och den nya journalistiska inriktningen.

I förra numret berättade Journalisten bland annat om ett utbrett internt missnöje med förändringarna på lokalredaktionerna i och med den nya omorganisationen som genomförs just nu. Förtroendet för ledningen är skadat, uppger flera journalister på SVT Nyheters lokalredaktioner. Och kritiken handlar nästan uteslutande om just lokaljournalistikens inriktning och utrymme.

Rino Rotevatn, reporter på SVT Nyheter Värmland befarar att SVTs anseende står på spel.

Annons

– De senaste årens så kallade satsningar på lokal journalistik är egentligen en utarmning. I den förra omorganisationen 2015 gjorde sig företaget av med samtliga fotografer och redigerare lokalt. Reportrarna utbildades till att också fotografera och redigera. I Karlstad innebar det att ett 30-tal medarbetare blev 20. Parallellt med det ökade fokuset på online. Vi har aldrig haft så mycket folk som jobbat vid desk som nu, vi har aldrig haft så få som är ute i fält och jobbar och våra bilar har aldrig stått så mycket stilla som nu, säger Rino Rotevatn.

Som bevis på utarmningen pekar Rino Rotevatn på hur sändningstiderna för de lokala nyheterna har utvecklats. När Värmland blev en egen sändande redaktion hade de dagligen 20 minuters nyhetssändning, samt en kortare kvällssändning och dessutom tio extra minuter till fördjupning varje fredag. Sedan försvann den fördjupande fredagssändningen, huvudsändningen minskades först till 13 minuter, sedan till tio. Nu ska den sena kvällssändningen kortas ytterligare.

– Detta är ingen satsning. Det är en långsam avveckling av våra möjligheter att bedriva seriös journalistik på lokal nivå, i synnerhet som all reporterkraft nu ska läggas på att producera video för webben, säger Rino Rotevatn.

– Utarmningen kommer med största säkerhet att förvärras av den extrema mallning av inslagsformat och inslagslängder som kommer att gälla för onlinevideo framöver. Som grädde på moset tar företagsledningen bort de sista resterna av kvalificerad foto- och redigeringskompetens när de vill göra sig av med ett antal så kallade produktionskoordinatorer. Jag är på allvar oroad, djupt oroad, för vad den här omorganisationen kommer att betyda för vår legitimitet.

Elisabeth Lång, 66, är reporter på SVT i Luleå och har arbetat på företaget sedan 1975, numera som webbreporter. Hon ser hur ledningens beslut kring onlinejournalistiken och dess olika inriktningar har skiftat en hel del de senaste åren.

– Det är rörigt, och det känns ibland som att ledningen inte alltid vet vad de vill, säger Elisabeth Lång.

Hon upplever medarbetarna i Luleå som förändringsbenägna men också måna om att det som görs gagnar public service-uppgiften. Hon går i pension nästa år och kan se tillbaka på ett långt SVT-liv. I dag är allt annorlunda där ensamma reportrar ska köra bilen, filma, intervjua, redigera och publicera. Norrbotten är ett stort län, det är långt mellan platserna, vilket är en av många saker som påverkar när de fått allt knappare resurser att vara ute.

– Min slutkontenta är att jag inte alltid tycker att SVT vet vad man är bra på, vad man ska jobba med. Vi är bra på rörlig bild, på att göra tv. Så varför gör vi oss av med fotografer och redigerare?

Flera av de lokala SVT-journalister som hört av sig till Journalisten tar upp att en följd av att man gjort sig av med vissa yrkesgrupper är att journalisterna nu måste kunna hantera 22 olika program för att publicera sig. Det pågår ett arbete på SVT för att minska de ökade teknikkraven för lokaljournalisterna.

Det finns dock lokalredaktioner där man inte känner igen sig i den kritik som framförts i Journalistens reportage. Det kan bland annat bero på att olika redaktioner har fått olika besked om vad som kommer att gälla framöver. Otydligheten beskrivs på några håll som ett problem, på andra inte.

En fråga är om inte den nya organisationen kommer att leda till att det blir färre äldre som syns i de lokala tv-sändningarna, och generellt sämre bevakning av frågor som framför allt rör dem som är över 40.

Alla lokalreportrar ska numera arbeta mot webben, där målgruppen är 20-40 år. Det innebär, som en chef från onlineredaktionen i Stockholm uttryckte saken när hen turnerade runt bland lokalredaktionerna och förklarade hur de ska tänka kring nyhetsurvalet: ”Aldrig om klimakteriet, bara om mens!”

Det innebär också att reportrarna i större utsträckning ska välja intervjupersoner som är mellan 20 och 40 år. Det finns en tv-desk som specialiserar sig på just utformning för tv-publiken, men de kommer inte att göra egna inslagsintervjuer. Så vem ska då göra lokala nyheter för dem som är över 40 i broadcast, där snittåldern bland tittarna är 69 år?

Christina Ågren, programchef för lokala nyheter och minoriteter, förklarar:

– De ämnen lokala nyheter ska skildra är klassiska ämnen för lokal journalistik som vård, skola, bostad, arbete. Ämnen med stor påverkan på många i lokalsamhället. Det gäller oavsett målgrupp. Vad en enskild chef kommunicerat känner jag inte till, men varken klimakteriet eller mens är särskilt lokala ämnen i sig, säger hon.

Vad gäller representationen av äldre i broadcast ska varje lokalredaktion göra en eller två fördjupningar varje dag, och två reportrar ska kunna samarbeta om de fördjupningarna. Den ena reportern gör ett onlineinslag, medan den andra gör ett broadcastinslag. Där kan reportrarna välja olika ingångar, format och intervjupersoner beroende på målgrupp, berättar hon.

För medarbetarna är detta en fullständig nyhet.

– Det är konstigt att jag får veta det av tidningen Journalisten och inte av ledningen, säger en reporter.

– Det har sedan i maj varit otydligt för oss och för de som ska utföra arbetet om det är tv-desken eller den lokala redaktionen, alltså reportrarna, som ska producera innehållet, säger journalistklubbens ordförande Hanna Nyberg.

Flera journalister på SVTs lokalredaktioner berättar att förtroendet för ledningen är allvarligt skadat.

– Vi pratar obefintligt om innehåll och nyhetsvinkel. Desto mer maniskt om statistik på sajten och i sociala medier. Antal klick, likes och videotittningar. Vad beror det på att så många gillade det där, men inte det där? På detaljnivå. Många, många har tappat lusten. Vi vill jobba med nyheter. Men vi har mer fokus på vad 20-åringarna konsumerar – de som knappt nyttjar våra kanaler idag. Det är tragiskt. Man har gått vilse helt, säger en journalist på en lokalredaktion i Mellansverige.

– I flera år har vi förbjudits att prata om våra tv-sändningar. På alla morgonmöten tar cheferna upp antalet sidvisningar på sajten, antalet klick på artiklar och färdigtittning på klippen. När vi har luftat vår oro för vår stora publik i tv har cheferna sagt att dem ska vi strunta i. De är trogna och lojala och kommer att titta ändå. Vi ska bara koncentrera oss på de unga som tittar på nyheter i mobilen, säger en lokalreporter i södra Sverige.

– Jag känner djup sorg över situationen. Det görs inte en trovärdig journalistik längre med de värden som har smugit sig in på redaktionen, säger en journalist på SVT Väst.

JOHANNES NESSER
KLAS GRANSTRÖM