”Estniska medier driver på nationalistiska känslor”

– Kriget var verkligen en chock.

Frilansjournalisten och författaren Börge Nilsson har i över två decennier bevakat och rest i de baltiska staterna, Ryssland och Ukraina. Han har gjort en lång rad reportage om journalistiken i länderna, bland annat för Journalisten. År 2001 stod han tillsammans med rysktalande journalister i estniska Narva och tittade på tioårsfirandet av staten Estland. ”Det här är esternas fest, inte vår”, sade de. Han insåg att den rysktalande befolkningen i de baltiska länder var en intressant grupp och fortsatte att följa konflikten.

– De ryssar som under Sovjettiden var de viktigaste i Estland och Lettland, som hade alla viktiga poster och språket, blev paria i och med självständigheten. De tvingades lära sig ett nytt språk, de fick inte medborgarskap trots att de bott där alltid. De blev invandrare i sina egna länder. Det skapade en känsla av att vara förorättade.

Annons

2012 reste han som Hiertastipendiat runt och intervjuade rysktalande i Baltikum med huvudfrågan om de kände sig diskriminerade. Efter krigsutbrottet 2022 bestämde sig Börge Nilsson för att återvända – både till det egna arkivet och till intervjupersonerna. De flesta ställde upp och träffade honom under den nya resan.

– Många var i en förhållandevis likartad situation, det hade inte hänt så mycket. Förutom hos några. Aleksandr Hobotov, den journalist jag följt tätast, har genom åren haft ungefär alla åsikter man kan ha om Ryssland och Baltikum. Nu var han i Ukraina, hade kört ner terränggående fordon som militären kunde använda för att försvara sig mot Ryssland. Några år tidigare hade han varit prorysk.

Är den svängningen representativ?

– Det är svårt att veta. I en opinionsundersökning som gjordes i Estland var 60 procent av den rysktalande gruppen för Ukraina, 11 procent var för Ryssland, 29 hade ingen åsikt.

Samtidigt finns hos många en rädsla för att uttrycka sin åsikt, säger Börge Nilsson, efter estniska lagändringar.

– Den som uttrycker väldigt tydligt stöd för Ryssland eller att Ukraina inte är en stat kan möjligen bli av med sitt medborgarskap, när det är förvärvat och inte blodsgivet. Så egentligen kanske fyra av tio  hejar på Ryssland.

Han drar en parallell till diskussionen i Sverige om möjligheten att dra tillbaka medborgarskap.

– Estlands exempel visar att det är farligt att ställa grupper mot varandra och peka ut grupper som nationens fiender. Det blir lätt så att nationalism föder nationalism. Så har det varit de senaste trettio åren i Baltikum.

I boken Putins bro till väst – Ryssarna i Baltikum (Carlssons) som släpps 24 februari ställer Börge Nilsson frågan om den ryska minoriteten kan bli Rysslands ursäkt för att angripa Baltikum, och hur baltryssarna själva skulle ställa sig till ett sådant ingripande. Skulle de kunna bli Putins femtekolonnare?

Vad svarar du – kan de det?

– Det finns inget rakt ja eller nej. På frågan om det kan bli en Folkrepubliken Narva svarar de flesta nej, men det finns definitivt människor som går på den ryska propagandan – även yngre. Man tror i princip på det här med knarkande nazister i Ukraina som med västs hjälp vill tillintetgöra Ryssland.

Minoriteten är pressad, framgår i boken. ”Det är en fullständig identitetskris. Folk säger inte längre att de är ryssar. De skäms. Nu talar de om sig som rysktalande estländare”, säger borgmästaren i Narva, Katri Raik, till Börge Nilsson.

– Estland har 1,3 miljoner invånare varav 100 000 ryska invånare som aldrig bott i Ryssland. Ska de få ha jaktgevär? Ska de få rösta i kommunalvalet? Det är diskussioner som förs nu. Folk vill inte ha ryska namn längre. De vill radera ut sin ryska identitet, säger Börge Nilsson.

Vad har förändrats i journalistiken i de baltiska länderna?

– Journalistik för rysktalande har generellt varit mer nedtonad, mindre konfrontatorisk och mindre grävande, och den estniska vaknare och bråkigare. Nu har de estniska medierna drivit på de nationalistiska känslorna hos etniska ester, till exempel genom att driva frågan om gamla sovjetiska monument ska få stå kvar eller om de måste tas bort.

Samtidigt är Putins propaganda-tv, som rysktalande tar del av, väldigt pådrivande med rena lögner.

– Medierna lugnar på inget vis ned situationen.