Ett globalt perspektiv
Vad är en nyhet? undrar Erik Fichtelius i sin regelsamling kring nyhetsjournalistik (UR). Han säger att det inte är enkelt, men försöker därefter själv definiera begreppet med några väl kända kriterier: För att vara en nyhet ska det bland annat handla om något konkret inom ett traditionellt område, överraska, gärna handla om personer, vara enkelt och helst ske i vår geografiska närhet.Dessa kriterier känner varje journalist med ”nyhetsnäsa” igen. Om inte förr så lär man sig snabbt när man hamnar på sitt första vikariat. Man skulle dessutom kunna lägga till: En nyhet bör utgå från vår egen eller en närbesläktad kultur.
Vad är en nyhet? undrar Erik Fichtelius i sin regelsamling kring nyhetsjournalistik (UR). Han säger att det inte är enkelt, men försöker därefter själv definiera begreppet med några väl kända kriterier:
För att vara en nyhet ska det bland annat handla om något konkret inom ett traditionellt område, överraska, gärna handla om personer, vara enkelt och helst ske i vår geografiska närhet.Dessa kriterier känner varje journalist med ”nyhetsnäsa” igen. Om inte förr så lär man sig snabbt när man hamnar på sitt första vikariat. Man skulle dessutom kunna lägga till: En nyhet bör utgå från vår egen eller en närbesläktad kultur.
För vad vi än säger, är nyhetsurvalet på våra utrikesredaktioner förmodligen mer styrt av kulturella och traditionella värderingar än någon annanstans inom medierna. DN anger till och med i sin utrikespolicy att rapporteringen ska ”lägga tyngdpunkt vid länder som är politiskt/ekonomiskt/kulturellt relevanta”, samtidigt som man säger att man ska ”täcka världen bättre än någon annan”.
” Medan spaltkilometer läggs till spaltkilometer
om den amerikanske presidentens snopp ”
Andra redaktioner har sannolikt liknande utgångspunkter. Man undrar hur dessa två kriterier går ihop? Och om ”världen” verkligen blir så bevakad som den borde?För, precis som reportaget på mitten visar, tenderar relativt betydelselösa nyheter från väst (läs USA), att väga tyngre än betydligt mer omfattande händelser från andra håll. Även om dessa hämtats från geografiskt närmare platser, till exempel norra Afrika eller före detta sovjetrepubliker.
Och när det gäller stora komplicerade skeenden blir obalansen ännu tydligare. Medan spaltkilometer läggs till spaltkilometer om den amerikanske presidentens snopp, förbigås FN-organet UNDPs larmrapport om mänsklighetens dystra framtid med en osannolik tystnad. Man frågar sig, som frilansjournalisten Lasse Berg i en kritisk Tankeställare tidigare i höst: Platsar vår undergång på löpet?
Det här är inte i första hand kritik mot kolleger, som säkert gör sitt bästa, utan ett försök att öppna för diskussion. Utrikesjournalistikens betydelse ökar när världens, och därmed Sveriges, befolkning allt mer hamnar i händerna på globalt starka ekonomiska krafter.
Oberoende bör vara ett honnörsord. Hela världen ett annat.
