EU-kommissionen, öppenheten och galna ko-sjukan
EU-kommissionens representation i Sverige har givit ut broschyren “Tio myter om EU”.
EU-kommissionens representation i Sverige har givit ut broschyren “Tio myter om EU”. Avsikten är uppenbarligen att rensa undan felaktiga föreställningar så att “…det blir lättare att diskutera de stora utmaningarna och svårigheterna i europapolitiken om vi utgår från en mer verklig bild av vad samarbetet i EU går ut på.”
I det avseendet måste broschyren ses som ett misslyckande; det skulle inte förvåna om nej-sidan försöker lägga upp ett lager av broschyren, som redan redan förekommit som lustifikation på ledarsidorna. Den som exempelvis läser avsnittet om hur och varför jordgubbar måste sorteras i fyra olika klasser, och varför ett Cox Orange-äpple bara får ha en diameter mellan 55 och 60 millimeter kommer nog inte att avfärda talet om detaljreglering som en myt, oavsett vad kommissionen hoppas.
Avsändare och syfte gör dock att det vore fel att avfärda broschyren. Efter att ha läst om “Myt 4 – I EU är allting hemligt” är det lätt att hålla sig för skratt; detta är nämligen alltför likt George Orwells “1984” och termen “nyspråk” för att vara roligt.
Det intrycket får man framför allt av att avsnittet är skrivet som om öppenhet vore regel: “Alla handlingar är dock inte offentliga. Precis som i den svenska lagen om offentlighet finns undantag.”
Det faktum att många EU-länder i teori och praktik är negativa till öppenhet beskrivs med formuleringen “Många EU-länder har en annan öppenhetstradition än de skandinaviska länderna.”
I broschyren jämställs saklöst ökad information med ökad öppenhet, och besluten radas upp. Allmänhetens rätt till insyn jämställs alltså med myndigheters egen PR-verksamhet – det är en avslöjande grundinställning.
För den som vill studera hur i EU-kommissionen i praktiken ser på öppenhet kommer denna vecka förhoppningsvis att ge exempel. I EU-parlamentet skall nämligen diskuteras den rapport som spanjoren Manuel Medina Ortega lagt fram om hur EU-kommissionen länge försökte dölja problemen med galna ko-sjukan.
Av Medinas rapport framgår “… att kommissionen ansett det viktigare att skydda köttbranschen än människors liv och hälsa.” Och “…att man i vissa avseenden kan tala om en ‘desinformationskampanj’ från kommissionens sida.”(Svenska Dagbladet 7/1).
En fråga som förhoppningsvis då kommer att diskuteras är själva förutsättningen för detta hemlighetsmakeri. Eller annorlunda uttryckt: Hade EU-kommissionen kunnat mörklägga galna ko-sjukan så länge om dess göranden och låtanden varit öppna; om en öppenhet motsvarande den svenska offentlighetsprincipen hade gällt i EUs institutioner?
