Eu ska hårdgranskas
De senaste veckorna har det publicerats ovanligt mycket kring det som händer nere i Bryssel och Strasbourg. Genomförandet av EMU-projektet, den gemensamma valutan och inte minst Europaparlamentets behandling av svindeln inom kommissionen, har fyllt nyhetssändningar och spalter. För att inte tala om brevväxlingen mellan Persson och Santer.Frågan är bara om publiciteten gjort oss klokare?
De senaste veckorna har det publicerats ovanligt mycket kring det som händer nere i Bryssel och Strasbourg. Genomförandet av EMU-projektet, den gemensamma valutan och inte minst Europaparlamentets behandling av svindeln inom kommissionen, har fyllt nyhetssändningar och spalter. För att inte tala om brevväxlingen mellan Persson och Santer.
Frågan är bara om publiciteten gjort oss klokare?
Ska man tro den granskning den ettåriga journalistkursen på universitetet i Lund genomfört, är det knappast så. Resultatet publiceras i tidningen Facit (www.facit.litt.lu.se) och är en intressant läsning för alla som någon gång funderat på EU-bevakningen.
Inte helt oväntat får vi veta att hemmaredaktionerna är relativt ointresserade av EU som politisk och ekonomisk organisation i sig. De flesta nyheter ska ha direkt svensk koppling, gärna utifrån någon kritisk infallsvinkel typ antibiotika, höga löner eller monstertjurar. Allmän kritik mot EU-byråkratin går också för sig.
De långsiktiga processerna, de stora och komplexa frågorna, behandlas däremot styvmoderligt för att Brysselkorrarna tvingas rusa runt och tillfredsställa alla dessa andra krav.
”När det gäller EU är ifrågasättande en journalistik dygd”
Kort sagt: EU-bevakningen är alltför ytlig, nationellt inskränkt, schablonartad och negativ, enligt Lundastudenterna. Och särskilt illa är det inom landsortspressen.
Så är det säkert. Frågan är åt vilket håll man ska gå?
Att mäktiga EU ställer stora krav på den journalistiska bevakningen, kan jag hålla med om. Och att den, liksom annan journalistik, alltför litet beskriver processer och sammanhang.
Men att det skulle vara en brist att utgå från Sverige när EU-debatter eller -beslut refereras, kan jag inte se. Inte heller kan jag hålla med om att bilden av EU genomsyras av alltför negativa attityder, snarare tvärtom.
En mäktig politisk och ekonomisk koloss som EU, kräver snarare en ännu tuffare granskning, inte minst från de journalister som placerats i Bryssel. Bristen på insyn och Maktens bevakande av sina egenintressen, som inte minst miljardsvindeln inom kommissionen visade på, ställer höga krav på kunnande – och integritet – bland dem som är satta att granska denna Makt.
Ifrågasättande är alltid en journalistisk dygd – också när det gäller EU.
