Förföljd reporter har flyttat till USA – ”Jag känner mig inte trygg i Sverige”
Den svensk-turkiske grävreportern Ahmet Dönmez var nära att mista livet i en misshandel i Tullinge. En attack som enligt en annan grävreporter beställdes av en hög turkisk politiker. Förra veckan flyttade han till USA.
I mars 2022 var den svensk-turkiske grävreportern Ahmet Dönmez nära att mista sitt liv. Han misshandlades svårt i Tullinge i Stockholm strax efter att han hämtat sin sexåriga dotter med bil från skolan.
Tack vare ett mirakel överlevde Dönmez, men han vårdades länge på sjukhus för sina skador. Ahmet Dönmez kom till Sverige strax efter det så kallade militärkuppförsöket i Turkiet sommaren 2016.
Innan han flyttade till Sverige arbetade han i tjugo år på den turkiska tidningen Zaman i Ankara. Enligt den kände turkisk-tyske grävreportern Erk Acarer var det en före detta turkisk minister som hade beställt attentatet mot Dönmez.
Efter att länge ha känt sig otrygg i Sverige flyttade Ahmet Dönmez i förra veckan till USA med sin fru och sina två barn.
– Mitt i huvudstaden Stockholm var jag nära att förlora mitt liv där jag känt mig trygg i många år. Efter misshandeln låg jag tre veckor på sjukhuset. När jag kom ut från sjukhuset började jag känna mig otrygg i Sverige. Mitt liv vändes upp och ned, säger en ledsen och besviken Ahmet Dönmez på telefon från USA till Journalisten.
Han är besviken över att polisen inte brydde sig om den hotfulla situation han befann sig i.
– Jag kontaktade svensk polis två veckor före misshandeln men ingen brydde sig om min situation. Polisen orkade inte ens identifiera gärningsmännen. De är fortfarande på fri fot. Förundersökningen lades ned. Jag vill också nämna min kollega Abdullah Bozkurt som också misshandlades i Stockholm. Även i hans fall är gärningsmännen fria. Så småningom insåg jag att det inte fanns garantier för att jag inte återigen skulle utsättas för attentat i Sverige. Jag kände mig inte trygg längre i Sverige och därför har jag nu lämnat Sverige som jag innerst inne älskar.
Fick du hjälp av svenska journalistorganisationer efter misshandeln?
– Efter att jag misshandlats fördömde journalistorganisationer misshandeln. Förutom uttalandet fick jag inget stöd. Jag frågade inte mycket om hjälp. Jag kanske hade fått hjälp om jag hade frågat, säger Ahmet Dönmez som nu måste lära sig ett nytt språk och en ny kultur.
– Det är inte lätt att börja om i ett nytt land. Mina barn hade ju lärt sig utmärkt svenska och gillade den svenska kulturen. Mina barn älskade och älskar Sverige. Min dotter grät mycket när vi lämnade Sverige. Till och med när vi landat i USA grät min dotter och vädjade: ”Pappa, vi måste återvända till Sverige!”. Situationen gör mig mycket ledsen men vi lyckades inte fortsätta leva i Sverige.
Ahmet Dönmez öde uppmärksammades även av människor utanför Sverige. På frivillig basis lämnade en amerikansk advokat in en ansökan om Green card och Extraordinary visum (EB1) för Ahmet Dönmez och hans familj till de amerikanska migrationsmyndigheterna och nyligen beviljades han en fristad i USA.
Vilka planer har du i USA nu?
– Jag vill fortsätta arbeta som journalist. Jag tvingades lämna Turkiet bara för att jag ville uttrycka mina tankar och åsikter och tala och skriva fritt. Många av mina journalistkollegor sitter idag i fängelse för sina artiklar och åsikter. Utomlands har jag försvarat dessa kollegors rättigheter. Det var därför jag kom till Sverige. Och av samma anledning flyttade jag till USA. Mitt största mål är att kunna fortsätta tala fritt och ägna mig åt journalistik, säger Dönmez innan han lägger på luren i sitt nya arbetsrum någonstans i USA.
DET om något, säger väl allt om tillståndet i Sverige. Nog bör väl våra politiker tycka dylikt är väldigt genant? Men tydligen inte, eftersom inget händer för att återta bilden av ett, en gång, trevligt och tryggt Sverige.
Ahmet Dönmez är en hjälte på grund av sin kamp för att fortsätta sin journalistkarriär och skydda sin familj.
Hans uppriktiga kamp för yttrandefrihet, i både det älskade Sverige och nu i USA där han tvingats påbörja ett nytt liv, är verkligen beundransvärd.
Särskilt bör alla som är involverade i migration och de svenska myndigheterna, framför allt Migrationsverket, visa empati och stöd för dem som Dönmez, som kämpar för sina rättigheter och sin personliga och familjära integritet.