Fortsatt bråk om UG-mötet med PR-branschen

I november sände SVT Uppdrag granskning programmet ”Intervju – nej tack!” som handlade om att många makthavare vägrar ställa upp på intervjuer i UG. Programmet fick kritik från personer i PR-branschen.

”Hade redaktionen på riktigt varit intresserad av att gå på djupet med varför färre tycks vilja ställa upp på intervju i deras program kanske man skulle intervjua någon som har en annan bild av orsakerna än den egna ansvarige utgivaren och hans kollegor”, skrev rådgivaren och entreprenören Carl Fredrik Sammeli i en debattartikel i Dagens Industri.

I en replik bjöd UGs ansvariga utgivare Axel Björklund in PR-branschen till en träff för att prata om UGs arbetsmetoder, i syfte att bland annat föra en konstruktiv dialog. I repliken skrev Axel Björklund dels att det handlade om ”ett informationsmöte om våra arbetsprocesser”, dels att redaktionen ”ser fram emot ett öppet samtal och utbyte av tankar”. Han menade också att ”ett antal myter om vår verksamhet” sprids och att han gärna vill ”få tillfälle att berätta om hur vi jobbar”.

Repliken fick krishanteraren, medietränaren och medierådgivare Jeanette Fors-Andrée att gå i taket. Hon har under flera år varit en av UGs starkaste kritiker. I januari satte hon in en helsidesannons i Dagens Industri, adresserad till Axel Björklund. I annonsen skrev hon bland annat: ”Jag har under en längre period förgäves sökt dig för att få svar på min omfattande kritik efter ert program ’Intervju – nej tack!’ […]”

I annonsen gick hon till hård attack mot UG och underkände det möte som Axel Björklund bjudit in till, som hon uppgav att hon uppfattat som ett ”informationsmöte om metoderna och myterna”, vilket hon beskrev som ”både förminskande och tondövt”. Hon efterfrågade i stället ett samtal.

I den inbjudan som Axel Björklund skickat, och som Journalisten har tagit del av, står att det handlar om ett ”Samtal med Uppdrag granskning” och att redaktionen kommer att berätta om sina arbetsmetoder och ”bjuder in till diskussion kring villkor för intervjupersoner”.

På fredagsförmiddagen hålls mötet, dit ett tjugotal personer föranmält sig. Fem medarbetare på UG kommer också att närvara, uppger Axel Björklund för Journalisten.

– Jag är jätteglad att det är så många som kommer. Vi har många tunga representanter från myndigheter och från PR-byråer. Vi hoppas att vi kan få till en bra dialog och prata om vad vi skulle kunna göra annorlunda enligt dem. Det är det som är vår fråga: vad skulle vi kunna göra annorlunda för att få fler makthavare att ställa upp på intervjuer?

– Jag tror att det finns mycket lärdomar att ta till sig, men vi kommer nog inte att komma helt överens om alla detaljer. Vi har olika roller, säger Axel Björklund.

Men hur ser programmet ut då? Några verkar beskriva det som att ni ska läxa upp kommunikatörerna och förklara hur ni jobbar och döda myter? Är det så det är tänkt?
– Nej, så är det inte tänkt och jag vet inte riktigt varifrån det kommer. Jag tänker att eftersom vi är så pass få så tror jag att alla får presentera sig och sen kommer vi köra ungefär en halvtimme där vi berättar enkelt om vår arbetsprocess. Det är inte för att läxa upp någon utan för att alla ska vara på ungefär samma nivå. Därefter vidtar ett öppet samtal, en diskussion där vi helt enkelt kommer utgå ifrån de tankar och frågeställningar som gästerna kommer med.

Axel Björklund menar att en av de myter som sprids om UG är att det verksamhet präglas av hemlighetsmakeri.

– Vi försöker vara så transparenta vi kan. Ibland går det inte av källskyddsskäl och ibland finns det börspåverkande information i våra reportage, men för det mesta är vi transparenta.

Det finns en bild av UG som konfrontativt i intervjusituationer, men Axel Björklund anser att den bilden är förlegad.

– Jag har jobbat på Uppdrag granskning i snart fyra år. Vi har gjort över hundra program på den tiden. Jag har inte hört ett enda exempel där vi skulle ha gått över gränsen. Så jag tror att man behöver justera bilden av att vi skulle vara hänsynslösa. Jag skulle vilja hävda att vi faktiskt är den kanske mest hänsynstagande redaktionen i Sverige med vårt transparenta, långsiktiga arbete och vår noggrannhet.

UG är den mest hänsynstagande redaktionen i Sverige?
– Ja, lite tillspetsat. Jag menar att vi tar ämnena på fullt och stort allvar. Vi vänder och vrider på frågorna och vi fördjupar oss så djupt som ämnet förtjänar.

Enligt Axel Björklund har han haft en mejlkonversation med Jeanette Fors-Andrée, hon tackade för inbjudan till mötet och anmälde sig, sedan avanmälde hon sig för att hon inte fått svar på sina mejlade frågor, och nu senast för att lokalen är fel.

– Hon verkar ändra sig om varför hon inte ska komma lite beroende på vad som passar bäst. Men det är många som kommer och det är jag glad över. Utan att ha någon förhoppning om att vi kommer lösa världens alla konflikter här på fredag, så tror jag att det här kan bli rätt bra, säger Axel Björklund.

Jeanette Fors-Andrée säger till Journalisten att utgångspunkten för mötet är ”helt fel” och att inbjudan är ett ”hån”.

– Det är ett informationsmöte om metoder och myter i en föreläsningssal i Göteborg. Det skapar inte förutsättning för att faktiskt lyssna på varandra, säger Jeanette Fors-Andrée.

– Det är ett problem att fler och fler väljer att inte ställa upp på intervjuer och därför är det så centralt att diskutera hur UG arbetar.

Kan det inte gå att tolka UGs Axel Björklund som att han faktiskt vill ha ett öppet samtal, nu när han skriver det?
– Ett samtal hade varit att sitta faktiskt runt ett bord och på något sätt lyssna på varandras perspektiv. Inte i en föreläsningssal där de ska berätta om hur de jobbar. Det blir återigen förminskande och tondövt.

Enligt Axel Björklund ska de presentera hur de arbetar den första halvtimmen, sedan ska 1,5 timmar ägnas åt samtal, då ordet ska vara fritt. Låter inte det som ett bra upplägg för ett samtal?
– Nej, de är 40 personer på UGs redaktion. De kommer också sitta på läktaren i en biografliknande sal. Det skapar inte förutsättning för en diskussion, ett ärligt samtal.

Hur vet du att det är 40 i redaktionen som kommer att vara på plats?
– Det vet jag inte. Jag bara antar det eftersom han säger att de är så många att det behövs en föreläsningssal.

Han säger att de ska vara fem från UG…
– Det har jag inte fått höra. På något sätt så är det precis så de jobbar. Han befäster ju egentligen de här metoderna som de använder för att på något sätt äga premisserna.  Jag har inte fått veta någonting om det där trots att jag har bett om en agenda. Vilka är premisserna? Vad är förutsättningarna? Hur menar han att vi ska ha ett samtal när det handlar om två timmar i en föreläsningssal? Det är ju helt obegripligt. Och så kastar han ur sig saker, genom dig, eller via debattartiklar. Det är så oseriöst.

Men tycker du ändå inte att det ser lite konstigt ut att annonsera i DI efter ett samtal och sedan inte gå på det här mötet? Var alltihop ett PR-trick från din sida, för att få uppmärksamhet kring dig och fler kunder?
– Det är inte ett PR-trick. Jag ser det som någonting som jag vill göra för mina uppdragsgivare skull. Jag vill föra det här samtalet för deras skull. Jag ser hur de drabbas. Det är klart att annonsen var en PR-metod som var lite rolig, men det var inget trick – jag vill verkligen ha ett samtal.

Men skulle inte du kunna bjuda in till ett samtal och arrangera ett möte i så fall?
– Jo, det skulle jag absolut kunna göra. Absolut. Då kan jag visa hur ett samtal faktiskt går till. Du kan ju fråga Axel Björklund om han vill komma i så fall. Gör gärna det.

Efter intervjun mejlar Journalisten en fråga till Axel Björklund om han skulle acceptera en sådan inbjudan. Han svarar:

”Jag är gärna med i samtal, det hänger förstås ihop med samtalsämne och deltagare/målgrupp samt med tidsschemat men principiellt är jag alls inte omöjlig. Hon har ju min mejladress och torde kunna höra av sig direkt om hon vill.”