Fortsatta angrepp på ryska journalister
Rysk kravallpolis fortsätter att angripa och frihetsberöva journalister som bevakar de folkliga protesterna. ”Brutaliteten är på en ny nivå”, säger Dmitri Plax, styrelseledamot i Svenska Pen.
Polisens övergrepp i form av våld och frihetsberövanden av journalister som bevakar protesterna mot fängslandet av och domen mot oppositionsledaren Navalnyj fortsatte natten till onsdagen. Bland annat fångade Rysslands största oberoende tv-kanal Dozjd hur en polis slår en reporter i huvudet med en batong.
Redan under helgen hade fler än 120 journalister hotats eller frihetsberövats under de landsomfattande protesterna, enligt Committee to Protect Journalists.
Sveriges utrikesminister Ann Linde markerade på Twitter i söndags, och kallade massgripandet av journalister ”oacceptabelt”.
Reportrar utan gränsers ordförande i Sverige Erik Halkjaer skrev igår i DN att Sverige måste vidta åtgärder och verka för EU-sanktioner mot ryska politiker och tjänstemän till dess att de ryska angreppen på pressfriheten upphör.
Dmitri Plax är författare, Sveriges Radio-medarbetare och styrelseledamot i Svenska Pen, och följer utvecklingen i Ryssland. Han menar att massgripandena och våldet mot demonstranter och journalister vi sett de senaste dagarna inte är något nytt, men en upptrappning.
– Brutaliteten är på en ny nivå, säger Dmitri Plax.
Vad beror det på?
– Det beror på Belarus. Putin är precis som Lukasjenko rädd för massprotester. De vet inte vad de ska göra med fredliga protester, därför försöker de provocera fram våld från demonstranterna.
Angreppen på journalister som bevakar protesterna känns också igen från Belarus under sommar och höst, konstaterar Dmitri Plax.
Spelar omvärldens fördömanden någon roll?
– Det spelar roll för journalisterna, som känner, gissar jag, stöd och solidaritet från omvärlden. Men att Putin eller myndigheterna skulle bry sig om dem håller jag inte för troligt.
Vad skulle kunna åstadkomma förändring?
– Det finns många saker som kan förändra situationen. Problemet är att EU är helt handlingsförlamat, och en struktur som låter handlingsförlamade politiker gömma sig bakom varandra med hänvisningar till att hela EU måste stå bakom, att man inte kan agera bilateralt.
Vad gör Svenska Pen?
– Vi gör det vi kan göra: uppmärksammar problem vi ser och försöker bilda opinion. I slutänden hoppas vi att våra politiker kommer att känna den press som inte låter dem glida undan med ord om att de är mycket bekymrade över utvecklingen, utan göra något handfast.
Vad skulle det kunna vara?
– Jag är ingen politiker, men jag kan gissa att det finns mekanismer som har effekt, både politiska och ekonomiska.
