Frilansar extra utsatta vid hot
Hot och hat mot journalister är ett hot mot pressfriheten, men i hög grad också en arbetsmiljöfråga. Arbetsgivare har ett tydligt ansvar även gentemot frilansjournalister, menar Journalistförbundet.
Tre personer har de senaste veckorna dömts för olaga hot mot journalister. Det gäller två fall av hot mot Aftonbladetjournalister samt hotet mot Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg.
Men alla journalister som får utstå grova hot i sin yrkesroll får inte det stöd av arbetsgivaren som de skulle behöva.
Det gäller särskilt åsiktsjournalister verksamma utanför de stora redaktionerna, menar den politiska redaktören vid Hälsingetidningar, Lilian Sjölund. Hon kom nyligen ut med boken Hatad (utgiven av Journalisten) och har ibland avstått från att anmäla hot, trots att hon vet att man bör. När hon har polisanmält har hon gjort det på egen hand; en tung process.
Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling är förvånad över vittnesmål om arbetsgivare som inte tar sitt ansvar. Han menar att frågan om att ta hot och trakasserier på allvar drevs starkt för 10-15 år sedan och att de flesta medieföretag har åtgärdsplaner och medvetenhet i dag.
– Möjligen kan större mediekoncerner fastna i att man har en bra krisplan, men det brister i att inse att det är den dagliga arbetsledningen som faktiskt ska bära det här ansvaret.
Arbetsmiljöansvaret har flera delar; bland annat att säkerställa ett bra skalskydd och att minimera effekten av hot och trakasserier för den som utsätts.
– Arbetsgivaren har också ett långt gående ansvar att aktivt ta reda på hur det ser ut. Med tanke på hur vanligt det här problemet är kan man inte säga att man inte vet, säger Jonas Nordling.
En utsatt grupp är frilansar. Utan en redaktion i ryggen är det lätt att känna sig ensam vid hot och trakasserier. Men arbetsgivare har ett utvidgat arbetsmiljöansvar för uppdragstagare när det gäller hot, betonar Jonas Nordling.
– Många tar det ansvaret rätt bra. Men det finns många som inte har så täta relationer, man faller mellan två stolar. En tydlig sak är att frilansar saknar skalskydd.
Han uppmanar frilansar som inte upplever stöd hos uppdragsgivaren att vända sig till Journalistförbundet.
– Vi vill veta om någon inte tar sitt fulla ansvar. Om du har en relation till en frilansjournalist och den utsätts för trakasserier eller hot så måste du som uppdragsgivare hantera det som om det vore en anställd. Allt annat vore fel.
Frilansen Johannes Jakobsson har efter många års journalistik med inriktning mot politisk extremism, brott och straff fått motta en rejäl mängd hot och hat. Sällan eller aldrig har han fått stöd av uppdragsgivare i att hantera det.
– Jag har aldrig haft någon uppbackning eller samtal om hur man kan hantera sin oro eller agera i olika situationer. Det har jag behövt lära mig själv under resans gång, med olika mått av framgång.
Därför har han tillsammans med en psykolog utvecklat en workshop för att hjälpa journalister hantera hat, hot och trakasserier. Syftet är att jobba förebyggande och skapa möjlighet att agera i pågående situationer.
