Full attack på medierna
Snacka om att vara kärringen mot strömmen! I årets mest uppkäftiga debattbok ”Moralbilder. Om medieetik, våld och debattporr” (Filmförlaget) far TV- och barnkulturforskaren Margareta Rönnberg fram så det skvätter över allt vad accepterade åsikter heter.
Snacka om att vara kärringen mot strömmen! I årets mest uppkäftiga debattbok ”Moralbilder. Om medieetik, våld och debattporr” (Filmförlaget) far TV- och barnkulturforskaren Margareta Rönnberg fram så det skvätter över allt vad accepterade åsikter heter.
I vintras kom TV-dokumentären ”Trauma – liv och död på akuten” i Kanal 5. I Trauma visas verkligheten vid en akutavdelning med närgångna bilder på skottskadade personer, misshandlade kvinnor och olycksoffer.
De flesta skulle beteckna det som frossande i andras lidande. Margareta Rönnberg ser istället Trauma som ett slags arbetsplatsreportage som kan öka förståelsen för vårdpersonalens situation.
En indignerad artikel i Aftonbladet om Trauma dömer Rönnberg ut med orden: ”Kardinalfelet med massmediekritiken av massmedia är att ´folk´ tros vara dummare än kritikern själv”.
En annan mindre rumsren genre är Mänskligt och liknande pratprogram där folk offentligt viker ut sitt inre. Kritikerna brukar fnysa och avfärda företeelsen som bekännelse-TV eller bikt-TV.
”Ingen annanstans har kvinnor, svarta, bögar och andra ´normala´ fått komma till tals så som i dessa talk shows. Programmen utgör ett test av toleransen för olikhet och demokratiska friheter”, skriver Margareta Rönnberg.
Hon menar att pratshowerna lyfter upp det privata till något allmängiltigt och manifesterar främst kvinnors intresse för deras engagemang i andras liv.
”Vad denna ‘utviknings-TV’ i själva verket handlar om är en radikal form av feministiskt medvetandehöjande”.
Lite av det övriga innehållet i boken: reklam för barn är harmlöst, videovåld gör inte alls att våldet i samhället ökar, porr är inte nödvändigtvis kvinnoförnedrande och skriverier om pedofiler är till stor del moralpanik.
Det är full attack från pärm till pärm. På vägen dammar Rönnberg på såväl Moderna Tider som feminister och DNs Gunnel Törnander.
Bokens huvudtes är att vi ska tänka efter en stund innan vi sväljer de för tillfället gångbara åsikterna.
Inte vet jag om Margareta Rönnberg har full vetenskaplig täckning för sina åsikter och jag håller inte med om allt. Men jag lyfter på hatten för modet att skriva den mest vågade debattbok om medier jag läst på länge.
