Fyra av fem guldspadar går till män
Statistiskt sett har manliga grävare fyra gånger större chans att få en guldspade jämfört med sina kvinnliga kolleger. Förklaringen kan vara att kvinnor diskrimineras. Eller att de inte är lika intresserade av typiskt ”manliga” grävämnen med hög status.
Statistiskt sett har manliga grävare fyra gånger större chans att få en guldspade jämfört med sina kvinnliga kolleger. Förklaringen kan vara att kvinnor diskrimineras. Eller att de inte är lika intresserade av typiskt ”manliga” grävämnen med hög status.
Föreningen Grävande journalister har under åren delat ut 101 utmärkelser i form av guldspadar och hedersomnämnanden. Av dessa har 81 gått till män och 20 till kvinnor.
Av 137 grävreportage ur 17 slumpvis utvalda nummer av tidskriften Scoop hade bara 21 procent gjorts av kvinnor.
Samtidigt finns ett stort intresse bland kvinnor för grävande journalistik. Vid det kommande grävseminariet i Piteå är majoriteten av de som anmält sig kvinnor.
Vanliga könsroller som går igen?
Varför är det då på det här sättet? Teorierna är många. Exempelvis att skattefiffel och andra klassiskt manliga avslöjanden ges större uppmärksamhet än en artikelserie om till exempel följderna för psykiskt sjuka när mentalsjukhusen läggs ner.
Eller så handlar det kanske om de vanliga könsrollerna; kvinnor intar en mer tillbakadragen roll medan männen slår sig fram och fäller tolvtaggarna.
Oavsett förklaring kvarstår problemet: det förefaller som om det oftast är männen som gräver medan kvinnorna tittar på.
– Egentligen finns inget som hindrar tjejer från att gräva, det enda som krävs är egna initiativ, säger Frida Boisen, medlem i redaktionen för Scoop.
Hon har själv genomfört en del grävande på Göteborgs-Posten och betonar att cheferna måste bli mer medvetna om hur jobben läggs ut.
– Unga käcka tjejer får ofta åka ut och göra enkäter medan tunga Olle får kolla kontokorten.
“Dålig arbetsledning”
Winnie Gravlund var under större delen av 90-talet chef för Helsingborgs Dagblads samhällsredaktion som sysslade mycket med grävjobb. Ofta grävde en man och en kvinna ihop. Enligt Winnie Gravlund uppstod inga manliga eller kvinnliga ämnen och båda könen grävde lika mycket.
– Det är en fråga om arbetsledning. Vill cheferna att både män och kvinnor ska gräva, då uppnår man det. Att det finns manliga och kvinnliga ämnen är en sanning så länge vi tillåter det.
Helena Bengtsson, ansvarig för researchrarna på SVTs Uppdrag Granskning, betonar att en förutsättning för grävande journalistik är gott om tid.
– Män har nog lättare än kvinnor att gå till redaktionssekreteraren och kräva två månader för ett grävjobb.
Och säg den tjej med två barn som kan lägga helger och kvällar på ett projekt.
Helena Bengtsson tror att män och kvinnor tenderar att ha något olika intressen, att män traditionellt sett har lättare att bli exalterade av excelfiler och annat sifferbaserat material medan kvinnor riktar in sig på mänskliga företeelser vilket inte räknas som riktigt grävande.
Hon nämner Marianne Spanner och hennes Striptease-reportage om Elisabeth, en kvinna som hölls inspärrad inom mentalvården. Arbetet byggde på intervjuer med hundratals personer och var i klassisk mening ett grävjobb. Reportaget belönades med guldspaden men det är ganska ovanligt att den typen av grävande uppmärksammas.
Svårt få kvinnliga grävare till Striptease
Redaktionen för gamla Striptease som ingår i Uppdrag Granskning har länge försökt få tag på fler kvinnliga grävare men det har visat sig vara svårt.
Är det då ett problem att det mest verkar vara män som sysslar med vad som brukar kallas grävande journalistik? Helena Bengtsson tycker inte det.
– Jag kan inte se att kvinnor har så homogena egenskaper att de som grupp har något att tillföra den grävande journalistiken. För att bli en bra grävare krävs analysförmåga, självförtroende och uthållighet men inget av det är specifikt kvinnliga egenskaper.
sw@sjf.se
