Gammal inte alltid äldst
På Sydsvenska Dagbladet är medelåldern bland journalisterna 47 år. Vid SVT är den 46 år och på SR och DN 45. Tidningen Ljusnans redaktion har en medelålder på 44 år. Och så vidare.
På Sydsvenska Dagbladet är medelåldern bland journalisterna 47 år. Vid SVT är den 46 år och på SR och DN 45. Tidningen Ljusnans redaktion har en medelålder på 44 år. Och så vidare.
Journalistkåren åldras och frågan är om det är bra eller inte? Eller åldras och åldras, sällan har väl intresset för journalistyrket varit större bland de unga och nyrekryteringen från de otaliga journalist- och medieutbildningarna är sannolikt minst lika stor nu som för tio-tjugo år sedan. Men nyrekryteringen är skev mellan olika typer av medier och vissa företag och redaktioner åldras därför definitivt. Och det är förmodligen inte enbart av godo. Lugn, jag är inte åldersfascist. Jag tycker visst att erfarenhet, insikter och mognad, är en tillgång också för journalister. Något annat vore förresten fall på eget grepp — jag är själv 42.
Men precis som när det gäller mixen av män, kvinnor och medarbetare med varierande bakgrunder på en redaktion, skapar blandade åldrar på en arbetsplats med all säkerhet en mer spännande och kreativ dynamik. Lika barn leka måhända bäst (lugnast), men olika barn i öppen atmosfär är fan så mycket mer uppfinningsrika. Det är helt enkelt när olikheterna krockar, som det oväntade kan hända. Okej, variation i ålder är bara EN av flera viktiga faktorer för den dynamik den redaktionella skapandeprocessen kräver. Förmodligen inte heller den viktigaste.
Men när journalistiska arbetsplatser börjar närma sig en medelålder på 50 år (se ovan), är det naturligvis ett bekymmer för den ansvariga ledningen. Frågan är bara vad man kan göra? På Sydsvenska Dagbladet har man aktivt börjat låta journalisterna byta jobb med varandra. Vid andra redaktioner stimuleras medarbetare att börja studera igen eller prova på att jobba vid andra medieföretag. Och det är bra. Inget medieföretag, ingen redaktion och förresten inte heller många medarbetare, mår bra av att personalgrupper konserveras och stelnar. En svagt inflöde av nya tankar och idéer skapar lätt en trötthet och förlamande trygghet som i sin tur hämmar journalistiken. Men om dagstidningsföretagen och public service-bolagen dras med “förgubbning och förgumning” är problemen uppenbart de motsatta inom andra branschområden. På nystartade Cirkus Media i Stockholm är medelåldern 28 år och den så kallade pulsen hög. Miljön beskrivs som “nästan överkreativ” och medarbetarna tycks varken hinna eller ens vilja leva något liv vid sidan om jobbet. Kreativiteten flödar, skulle man kunna säga.
Men den dödar sannolikt också. För vem orkar rusa fram i hundrafemti i evighet? Vem kan i längden med ro i själen avstå livet vid sidan om jobbet? Någon gång hinner de andra behoven upp också medarbetarna på Cirkus Media. Men nog avundas man den entusiasm och det engagemang de utstrålar. Det är kreativitetens urkälla, som man lätt skulle önska kunde flöda över till andra, mer åldrade miljöer. Samtidigt som ungdomarna på Cirkus Media skulle må gott av en historisk återblick, en mogen reflektion eller bara ett “nu tar vi det lugnt” från en som varit med ett tag. Åldersblandning behövs både här och där.
Glad Påsk!
