Gängmorden på Einár och Dumle synas i ny bok av Nina Svanberg

Nina Svanbergs intervju med Mehdi ”Dumle” Sachit som publicerades i Expressen några dagar efter mordet på Einár i oktober 2021 väckte starka reaktioner, men inte på det sätt hon trott. Hat och hot vällde in och det faktum att Expressen inte nämnt att han var dömd för våldtäkt blev föremål för medied­ebatt.

Mehdi Sachit pekades senare ut som den som informerat mördarna om var Einár befann sig, en goare, och han sköts ihjäl juldagen 2022. Båda morden är ouppklarade.
I boken Utpekad: Goaren – Einár, Dumle och hon som överlevde berättar Nina Svanberg om den dramatiska tiden före och efter mordet på Einár, bakom kulisserna på Expressens redaktion och ur Mehdi Sachits flickvän Tessas perspektiv.

– I tingsrätten är det inte sällan flickvänner som sitter på åhörarbänken och ser sina pojkvänner vara misstänkta för grova brott. De är på sin pojkväns sida. Det där vill jag in i. Drivkraften är att jag vill förstå. I mitt jobb skriver jag så ofta om de unga männen som gör fasansfulla saker. Men det finns alltid en mamma, systrar, en flickvän. Jag ville hitta ett kvinnligt perspektiv, men framför allt ville jag berätta om människorna, säger Nina Svanberg.

Boken uppkom ur en frustration över alla ouppklarade gängmord. Hon ville nysta vidare i mordet på Einár, komma närmare en lösning. I boken kommer hon långt men inte ända fram.

Vad hoppas du på med boken?

– Att den blir läst, och jag tror att för journalister kan den vara intressant eftersom den innehåller mycket redaktionsmiljöer. Det finns inte så många autentiska redaktionsskildringar i vare sig fack- eller skönlitteraturen. Men drömmen är så klart att boken leder till att fler vågar träda fram och prata med polisen så att de kan hitta de skyldiga.

Det är en oerhört mörk bok. Hur var den att skriva?

– I mitt jobb läser jag förundersökning på förundersökning där 14-15-åringar fått i uppdrag att skjuta någon men fastnar i polisens klor. Det är repetitiv läsning: varningssignalerna har funnits från tio- eller tolvårsåldern, socialtjänsten har varit inkopplad, det har varit orosanmälningar. Så det är klart att det är mörkt. Och som mamma … det känns bisarrt när man ser att gärningsmännen är lika gamla som ens barn.