Gavs väljaren någon chans?
Så här knappt två veckor efter valet brukar den så kallade eftervalsdebatten vara som allra hetast. Det är då vi journalister lite skamset brukar medge att vi nog varit en aning för följsamma och alltför mycket ställt upp på politikernas räv- och rackarspel.
Så här knappt två veckor efter valet brukar den så kallade eftervalsdebatten vara som allra hetast. Det är då vi journalister lite skamset brukar medge att vi nog varit en aning för följsamma och alltför mycket ställt upp på politikernas räv- och rackarspel.
Så brukar det alltså vara. Men inte i år, som det verkar. Förutom några TT-kommentarer från medieforskarna Asp och Holmberg, om faran med den väljarvinklade public journalism som fått sitt genombrott denna valrörelse, har eftervalsdebatten hittills nästan helt uteslutit mediernas roll.
Undantaget är spridda diskussioner kring den medialt begåvade Schymans och veteranen Svenssons folkliga TV-mässighet och framgångar.
Att medierna spelar en stor och ibland avgörande roll för valresultatet, råder det däremot ingen tvekan om. Inte heller detta år.
Det har inte minst 1991 års partikomet, Ny Demokrati, bittert fått erfara. Under nästan total medietystnad kämpade det numera så anonyma partiet en hopplös kamp om väljarnas gunst. Detsamma gäller ”uppföljaren” Nya Partiet, med en alltmer irriterad Ian Wachtmeister i spetsen. Mediernas ointresse har varit kompakt och röstsiffrorna blev också därefter.
”Egentligen tror jag vi alla är överens; sverigedemokrater, nydemokrater
eller nypartister bör också få sin rimliga chans att tävla om rösterna. ”
Motsatta erfarenheter har Sverigedemokraterna i Trollhättan. Där tog det nationalistiska och främlingsfientliga partiet två mandat i kommunfullmäktige, och i dag är det många som menar att detta delvis beror på Trollhättans Tidning.
TT valde, mycket medvetet och i en slags rättviseanda, att ge det lilla, obskyra partiet samma utrymme som andra. Och resultatet visade sig alltså på valdagen. Till mångas förskräckelse…
Frågan är om det är så förskräckligt? Och vilket som är värst – att inte ens ge medborgarna chansen genom att försöka tiga ihjäl ett udda parti, eller att dra fram det i ljuset som man gör med de etablerade? Egentligen tror jag vi alla är överens; sverigedemokrater, nydemokrater eller nypartister bör också få sin rimliga chans att tävla om rösterna. Det är inte mediernas uppgift att tiga ihjäl ens vårt samhälles mindre positiva sidor.
Snarare att granska. Om vi sen gjort detta tillräckligt inför årets val återstår att se.
