God journalistik kräver tid
Det kom ett irriterat brev från Niclas Sjögren till oss på redaktionen. En frilans inom skid- och äventyrsgenren som hade reagerat på förra veckans bevakning av lavinolyckan i franska Chamonix. Inte oväntat hade han snabbt noterat ett antal missförstånd och rena felaktigheter i de texter han kunde hitta på svenska dagstidningars hemsidor.
Det kom ett irriterat brev från Niclas Sjögren till oss på redaktionen. En frilans inom skid- och äventyrsgenren som hade reagerat på förra veckans bevakning av lavinolyckan i franska Chamonix. Inte oväntat hade han snabbt noterat ett antal missförstånd och rena felaktigheter i de texter han kunde hitta på svenska dagstidningars hemsidor.
Medan Svenska Dagbladet kraftigt underskattat den hastighet en lavin kan komma upp i, kallade Aftonbladet de skid- och snowboardåkare som struntar i lavinvarningar, för ”runners”. Den irriterade frilansjournalisten gissade att det var en felhörning av ”bummare”, ”bummers” eller ”skibums”, det vill säga skidåkande säsongsarbetare. Och så vidare.
Han avslutar brevet till oss med att konstatera att det visserligen må framstå som petitesser, men att initierade alpinister besvärat skruvar på sig. Och noterar än en gång att ”journalister har dåligt rykte”.
”Jag menar, när man själv väl känner till en händelse, eller ett ämnesområde, som dagsmedierna intresserar sig för – hur ofta upptäcker man inte just missförstånd och fel i artiklar eller inslag?”
Och ärligt talat – känner vi inte var och en igen den situationen? Jag menar, när man själv väl känner till en händelse, eller ett ämnesområde, som dagsmedierna intresserar sig för – hur ofta upptäcker man inte just missförstånd och fel i artiklar eller inslag? För egen del har jag många sådana erfarenheter.
Och även om det ofta är just petitesser och ganska betydelselösa felaktigheter, blir effekten att förtroendet för reportern/mediet minskar. Drabbas man upprepade gånger av detta slarv, växer sig förtroendekrisen alltför stark för att man ska kunna vifta bort den.
Niclas Sjögren sätter fingret på ett av nyhetsjournalistikens dilemman; det alltmer uppskruvade tempot. Med webbens ständiga krav på uppdatering och etermediernas dygnet-runt-jour, hetsas reportrar till allt snabbare – och därmed slarvigare – insatser. Risken att felaktigheterna sprids vidare ökar dessutom när medierna hakar på varandra i jakten på läsarnas/lyssnarnas/tittarnas uppmärksamhet.
Därför tål en gammal sanning att upprepas: God journalistik bygger på förtroende. God journalistik kräver ett kritiskt och ifrågasättande öga. Också när det gäller sådant som spridits av kolleger.
Kort sagt: God journalistik kräver tid! För eftertanke och inte minst för källkritik.
