Grabbarnas grävarförening?
Tre män på varje kvinna. Det låter som det kvinnodränerade västerbottniska inland jag själv kommer ifrån. Men denna sneda könsfördelning hittade man i stället på helgens Gräv 99 i Stockholm. Bland föreläsarna alltså – deltagarna tycktes vara betydligt mer jämnt fördelade mellan män och kvinnor.
Tre män på varje kvinna. Det låter som det kvinnodränerade västerbottniska inland jag själv kommer ifrån. Men denna sneda könsfördelning hittade man i stället på helgens Gräv 99 i Stockholm. Bland föreläsarna alltså – deltagarna tycktes vara betydligt mer jämnt fördelade mellan män och kvinnor.
Frågan är naturligtvis: varför? Finns det inte fler intressanta grävprojekt med kvinnliga förtecken? Eller letar programansvariga alltför traditionellt och därmed på fel ställen?
Lätt hänt, och måhända bara en lätt grumlighet i den glädjebägare som varje grävseminarium är, men jag tror att nästa arrangör i Växjö måste jobba hårt för att rätta till den könsmässiga obalansen.
I första hand för att öka bredden på seminarieämnena och vidga definitionen av vad som faktiskt kan kallas grävande journalistik, men också för att de kvinnliga journalisternas intresse för arrangemanget och föreningens idé ska överleva.
Ett grävseminarium är annars frustrationernas högtidsstund. Ständiga val och kval mellan lika intressanta föreläsningar, för att inte tala om alla kända ansikten som svischar förbi, med ett ”hej, hur är det?”. Precis när man föresatt sig att leta rätt på den och den ringer det in för nästa pass. Och innan det blir rast igen har tjugo nya bekanta och lika många ”hej” passerat.
Som tur är finns visitkort. Med e-postadresser. Och dessutom möjligheten att köpa kassettband på alla de föreläsningar man först efteråt förstår att man borde gått på. Det kan förresten ge ett oväntat mervärde.
Ta seminariet om öppenhet i Guds hus till exempel. Den utmärkte reportern vid Kyrkans Tidning, Lennart Lundberg, behövde gå på toaletten och passade på när en film satts igång. Publiken skulle knappast märka att han avvek några minuter. Den gode Lennart glömde dock en viktig detalj; mikrofonen. Med följden att allt inte bara kunde avlyssnas i seminarielokalen, utan nu också finns förevigat på köpbar kassett…
Lennart Lundberg lär själv bara ha ryckt på axlarna åt beskedet. Så gör bara en grävare trogen sitt kall!
Föreläsningarna i all ära, men för många är festen seminariernas clou. I år var kanske inte maten det man kommer att minnas, hellre då det tunggungande bandet Soul Finger med bland annat två Stripteasereportrar som lysande inslag. Att Thomas Lundkvist på gitarr och raspig sång drömmer om ett liv på scen, torde stå alldeles klart efter grävfestens gig, med kollegan Johan Zachrissons på underbar synt.
Gör Soul Finger till en tradition på grävseminarierna! Trots att både Thomas och Johan är grabbar…
