Guldspadejuryn får kritik – och försvarar sig
PRIS Orkade eller hann inte guldspadejuryn läsa de böcker som nominerats i Grävande Journalisters tävling om bästa undersökande bokreportage för 1998?
PRIS Orkade eller hann inte guldspadejuryn läsa de böcker som nominerats i Grävande Journalisters tävling om bästa undersökande bokreportage för 1998?
Ja, antyder redaktören för tidskriften Svensk Bokhandel, Anders Löwenberg i nr 6/99.
Löwenberg, som själv var med och startade föreningen 1989, menar att juryn gott och väl borde ha kunnat utse en vinnare bland de sju nominerade reportageböckerna.
Men kritiken tillbakavisas av guldspadejuryn. Ledamoten Ola Nilsson vid SVT i Umeå, säger att varje bok lästs av minst två jurymedlemmar och därefter föredragits för de övriga. Var och en i juryn läste mellan tre och fyra böcker var.
Till detta kommer alla bidragen i övriga klasser.
– Löwenberg har fel i sina antaganden, säger Ola Nilsson. Men det är problematiskt att tiden är så knapp. Juryn har bara har ett par veckor på sig mellan nomineringstidens utgång och prisceremonin vid grävseminariet. Det är oerhört mycket material man ska ta sig igenom och allt detta dessutom på sin fritid.
Nilsson och de andra i guldspadejuryn kommer därför att föreslå förändringar i nomineringsprocessen. En möjlighet är att man inför två nomineringstillfällen – ett på hösten för tidiga bidrag, och ett som idag i januari som ett slags uppsamlingsheat för bidrag som publicerats sent på året.
– Det skulle sprida arbetet och minska den extrema belastningen tiden före seminariet, menar Ola Nilsson. Det skulle sannolikt också öka kvaliteten på juryns arbete.
– Men det är inte säkert att vinnare kan utses ändå. I år var helt enkelt ingen av de nominerade böckerna tillräckligt bra utifrån de kriterier som satts upp för Guldspaden.