Här hämtar kvällspressen nyheterna

På kort tid har några av världens mest ifrågasatta tidningar fått rekordstort genomslag i svensk kvällspress. Källor som tidigare betraktats som tvivelaktiga är på väg att bli rumsrena. En tillfällighet – eller ett trendbrott?

När engelska affärstidningen Financial Times i slutet av april sammanfattade ”Svennis & Ulrika-affären” var det med mycket stor skepsis till de detaljer som framkommit i affären: ”Låt oss inte glömma vilka de är som hela tiden drivit den här historien: några av världens mest osofistikerade och minst tillförlitliga tidningar.”

Ungefär likadant lät det när Aftonbladet i en artikel den 18 maj skrev om de tidningsdrakar som Sven-Göran Eriksson hade att kämpa emot. Tabloiderna News of the World, Sunday Mirror och Sunday People beskrevs som “värsta sortens skvallertidningar”. Deras anseende beskrevs som ”mycket dåligt”. Något bättre, men inte mycket, var den bild som gavs av The Sun, Daily Mirror och Daily Star. ”Dåligt anseende” och ”ofta låg trovärdighet” var det betyg som Aftonbladet gav dem som nyhetsförmedlare.

Samma bild brukar ges av de amerikanska motsvarigheterna, som skvallertidningarna National Enquirer, Star och Globe och tabloiden New York Post.

Hårt skruvade vinklingar tillsammans med otaliga avslöjanden om fejkade citat och påhittade eller välbetalda intervjuobjekt och källor har reducerat deras trovärdighet till ett minimum.

National Enquirers anseende har visserligen putsats upp något de senaste åren, sedan tidningen lämnat de rent bisarra nyhetsvinklingarna. Den har övergått till att fokusera helt på kändisar och även låtit designgurun Roger Black (som gjort om Esquire och Newsweek) snygga upp tidningens form. Flera av de mer respekterade kändistidningarna som People och förre Rolling Stone-redaktören Jann Wenners Us, har också tydligt låtit sig inspireras en hel del av den hetsigare tonen i tidningar som Enquirer och Star. Men trovärdigheten i detaljerna om kändisarnas liv i de här tidningarna är fortfarande i högsta grad ifrågasatt, liksom – i allra högsta grad – för de engelska tabloiderna.

– En tidning som News of the World har noll publicistisk trovärdighet, konstaterar Mats Svegfors, tidigare chefredaktör för Svenska Dagbladet.

Expressens tidigare chefredaktör Bo Strömstedt, som under 90-talet bott i England i två-tre år och noga följt den engelska pressens utveckling, har samma bild.

– England har världens bästa och världens sämsta journalistik. De här tabloiderna är de allra sämsta representanterna för en oerhört usel journalistik.

Men även om de flesta är överens om att det inte går att lita på sanningshalten i det som står i de värsta engelska tabloiderna har de blivit allt viktigare som källor för de svenska kvällstidningarna.

Sökning i textarkiv

En genomgång av tabloidernas genomslag i Aftonbladet och Expressen under perioden 1 maj till 12 augusti, med hjälp av sökningar i Mediearkivet och Presstext, talar sitt tydliga språk.

Under denna period i fjol hade Aftonbladet 35 artiklar med engelska News of the World, Sunday Mirror, Sunday People, Daily Star, Daily Mirror eller amerikanska National Enquirer som enda angivna källa.

Under samma period i år hade siffran – trots den skepsis tidningen själv angett till källornas trovärdighet i artikeln den 18 maj – ökat till 90 artiklar.

För Expressen är ökningen ännu mer markant.

Under perioden 1/5-12/8 i fjol hade Expressen 26 artiklar med engelska News of the World, Sunday Mirror, Sunday People, Daily Star, Daily Mirror eller amerikanska National Enquirer som enda angivna källa.

Under samma period i år hade siffran ökat till 169 artiklar.

Sammanlagt innebär det mer än en fyrdubbling av de här källornas förekomst i de svenska kvällstidningarna på ett år. Noteras bör att mätningen gjordes efter den stora vågen av artiklar kring ”Svennis & Ulrika”-affären i april. Om även dessa hade räknats med hade skillnaden blivit ännu mer drastisk.

Enbart News of the World har under perioden 1/5-12/8 varit huvudkälla i 26 artiklar i Aftonbladet och 47 i Expressen, med historier om allt från prins Harry på knarkparty och prins Andrews kärlek till en lyxprostituerad till uppgifter om fotbollsstjärnan Fredrik Ljungbergs ”depression” och Sven-Göran Erikssons ”utbrändhet”. Under samma period i fjol var antalet referenser till News of the World 7 i Aftonbladet, 11 i Expressen.

Statistik av det här slaget ska naturligtvis alltid tas med en stor nypa salt. Det kan finnas många enkla förklaringar och dessutom plockar sökningarna inte upp texter där källorna inte anges alls, vilket kan innebära ett stort mörkertal åt båda hållen. Men om man också tittar närmare på hur uppgifterna presenteras i de svenska tidningarna märks en annan förändring: att nyheterna från de här källorna också ges allt större utrymme. Det som förr blev notiser i marginalen, som krumelurer saxade av utrikeskorrespondenterna, blir i dag allt oftare helsidor, förstasidor och löpsedlar. Skandalhistorier om stjärnor som Anna Nicole Smith, Britney Spears, Whitney Houston, Calista Flockhart, Jennifer Aniston och Pamela Anderson – har under våren och sommaren genererat ett 25-tal kvällstidningslöpsedlar, varav merparten i Expressen. Vanligaste källorna: News of the World, Globe, New York Post, Star och National Enquirer.

Några exempel:

• DOLLY PARTONS 13-ÅRIGE ÄLSKARE Som vuxen talar han ut om deras förbjudna förhållande (Aftonbladets löpsedel den 17 februari. Källa. Globe)

n*Uppgifter i brittisk press i natt: NY KVINNLIG programledare AVSLÖJAR sina hemliga KÄRLEKSMÖTEN MED SVENNIS (Expressens löpsedel 23 juni. Källa: News of the World)

• GRAVIDA PAMELA Anderson lämnar mannen för SKANDALROMANS med skådespelaren JIM CARREY (Expressens löpsedel 23 juli. Källa: New York Post)

• Vännerna oroliga: BRITNEY Spears vilda FESTLIV MED PORRSTJÄRNOR (Expressens löpsedel 5 augusti. Källa: Globe)

Frågan verkar alltså vara motiverad: har något hänt? Har ”sleazoiderna” (the sleaziest tabloids) och värsta sortens engelsk och amerikansk skvallerpress fått ett ökat genomslag i svensk kvällspress under våren och sommaren?

– Ja, jag har också gjort den reflektionen, säger Lennart Weibull, professor i journalistik vid institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet, JMG.

Jan Wifstrand, tidigare chefredaktör på Sydsvenskan, konstaterar att det inte är antalet citerade artiklar som är det anmärkningsvärda, utan hur de slås upp:

– Det är proportionerna, att man ger de här historierna så mycket mer plats än tidigare, som är det nya. Det är beviset på att man väljer en annan linje än tidigare. Om det nu är en bestående trend. Jag kan också tänka mig att detta bara är tillfälligt. Jag har ju svårt att se vilken trovärdighet en chef har som för sjätte gången säger ”Vi drar på Anna Nicole!”, på en redaktion med så många kompetenta medarbetare som Expressen.

kvallret har ökat

Även Mats Svegfors har konstaterat att skvallerkällornas genomslag i kvällspressen har ökat drastiskt.

– Ja, det är mitt allmänna intryck. Det som sker är en tämligen snabb kommersialisering av journalistiken – i praktiken en styrning av det redaktionella innehållet utifrån kortsiktiga upplagehänsyn, säger Mats Svegfors.

Han ser trenden som en del i en större och mer bekymmersam utveckling när det gäller kvällstidningarnas kvalitetsambitioner:

– Traditionellt har naturligtvis lösnummertidningarna alltid sökt hög försäljning, men det som förändras är att kopplingen till publicistiska ambitioner blir mycket svag. Aftonbladet och Expressen har länge haft kvar starka inslag av mycket god journalistik: Aftonbladet i form av riktigt ambitiösa stora jobb och båda tidningarna i den meningen att när något stort har hänt har de slagit andra medier både i snabbhet och i nyheter. Det inträffar nu alltmer sällan.

Jan Wifstrand tycker inte att det finns någon anledning att moralisera över den här utvecklingen.

– Nej, jag är inte upprörd. Jag bara noterar att tidningar som varit viktiga och effektiva nyhetskällor nu valt att gå in i underhållningsbranschen, istället för att satsa på en mer seriös journalistik.

Bo Strömstedt poängterar dock att utvecklingen när det gäller att göra tabloidkällorna rumsrena är ett symptom på ett problem som inte bara rör kvällstidningarna.

– Problemet i ett större perspektiv är att den svenska utlandsjournalistiken i vissa avseenden monterats ner och att den journalistik som återges i svenska medier blir alltmer provinsialiserad.

Även Strömstedt har – under en lång tid – noterat hur inställningen till de engelska skandaltabloiderna blivit alltmer okritisk och ser det som ett av många exempel på hur den starka tradition som finns i Englands-rapporteringen nu är på väg att raderas ut.

– Det är inte fel att återge vad News of the World och The Sun har att berätta, men det är inte journalistik. Journalistik uppstår när man tar reda på om det som står där är korrekt. Att bara skriva av tabloiderna, dag efter dag, är ingen journalistik alls.

Om det är så att tvivelaktiga källor och utländskt kändisskvaller fått allt större utrymme i kvällspressen finns det två datum som är centrala i den utvecklingen. Dels den 18 april, dels den 7 februari.

Torsdagen den 18 april var den dag då historien om Sven-Göran Erikssons påstådda förhållande med Ulrika Jonsson briserade i engelsk press, i Daily Mirrors skvallerspalt 3am Girls. Mirrors rubrik ”Svensational!” genererade under den följande veckan 53 större artiklar i Expressen och Aftonbladet – och har varit en aldrig sinande källa till nya löpsedlar sedan dess, oftast med tidningar som News of the World som enda källa. Den ovan citerade löpsedeln om ännu en kvinnlig programledare är en sådan, en annan den på Expressens/Kvällspostens löpsedel i somras med rubriken ”Bilderna på SVENNIS OCH NANCY som CHOCKAR ENGLAND” . Vad chocken bestod i förtydligades dock aldrig och framgick inte av de i högsta grad oskyldiga semesterbilder som News of the World publicerade.

Bröt barriärer

Att rapporteringen om ”Svennis & Ulrika”-affären bröt en hel del gamla barriärer när det gäller nivån på skvallret och sättet på hur det presenterades, i en allt mer hysterisk rubrikton, tyckte inte bara svenska kommentatorer. Även engelska Observer skrev i en kommentar att den svenska pressen ”matchade Fleet Streets aptit för historien.” Uppgifter med högst tvivelaktig – eller obefintlig – sanningshalt gick helt plötsligt rakt in på de svenska löpsedlarna. Och vässades där ytterligare. News of the World-rubriken ”Nanny caught Sven at it with Ulrika” den 21 april blev exempelvis på Aftonbladets förstasida samma dag till ”Jag kom på Svennis och Ulrika i sängen”.

Men utvecklingen började sannolikt redan före ”Svennis & Ulrika”-affären. När Otto Sjöberg och Thorbjörn Larsson tog över Expressen vid årsskiftet signalerades tydligt att tidningen skulle bli ”tätare” och mer av en ”klassisk kvällstidning”. Joachim Berners förändringsarbete dömdes snabbt och skoningslöst ut. I ett mejl till redaktionen från förre chefredaktören Staffan Thorsell beskrevs den korta Berner-epoken som ”en härdsmälta som kommer att gå till historien”. Nu, med Otto Sjöberg och Thorbjörn Larsson vid rodret, skulle kursen läggas om radikalt.

Ett resultat av det syntes på löpsedeln den 7 februari – kommenterat så här i en krönika av Visions chefredaktör Pontus Forsström:

”Kommer upp ur tunnelbanan på torsdag morgon och vet inte riktigt om jag vaknat ordentligt. På Pressbyrån hänger två identiska löpsedlar. ”CHOCKBILDERNA PÅ ANNA NICOLE” vrålar både Aftonbladet och Expressen. Det är kvällstidningskrig och jag vet att det är en konstig slutsats av just den löpsedeln, men jag tror banne mig att det vänt för Expressen./…/ Det var vid Anna Nicole som skiljelinjen gick förra gången. Aftonbladet körde stenhårt på något eget, på en väg mot en ny kvällstidning. Aftonbladet byggde ett mediehus med bra historier och underhållning för nya målgrupper. Och så Anna Nicole Smith. Nu har Anna Nicole Smith också följt med Thorbjörn Larsson och Otto Sjöberg till Expressen”.

Sedan dess – Med kulmen i förra söndagens löp ”ANNA NICOLE avbröt intervju för ORALSEX MED TV-MAN mitt under sändning”.

Statistiken och kommentarerna tyder på en ny hållning när det gäller de tveksamma källorna – och kanske även på en kursändring på ett mer övergripande plan. Men Leif Kasvi, Aftonbladets Londonkorrespondent, tycker att Journalisten i sin frågeställning ger uttryck för en fördomsfull inställning:

– Det måste vara själva nyheten som avgör om den ska återges, var den publicerats är mindre intressant, säger Leif Kasvi.

– Hela frågeställningen är fördomsfull, att peka ut vissa medier som inte ska citeras. Bedömer man att nyheten är trovärdig och den återges rätt så kan man citera allt, och varifrån som helst. Annars är man ju bara fin i kanten.

Bilden som gavs i Aftonbladet-artikeln den 18 maj, där tabloiderna beskrivs som ”värsta sortens skvallertidningar”, håller han inte med om.

– Det påståendet får stå för den som skrev den artikeln. I England har man har inte den typen av debatt, här har alla tidningar personorienterade nyheter och de är mer personinriktade.

Bekymrad över trenden

Kasvi framhåller att både nöjesnyheter och utrikesrapportering är utsatta för osäkerhetsmomentet att vara i andra nyhetsförmedlares händer, och att nöjesnyheterna i jämförelse inte utmärker sig med fler felaktigheter.

Kasvis Aftonbladet-kollega i New York, Fredrik Virtanen, är mer bekymrad över trenden mot att luta sig mot lättviktiga ursprungskällor, och säger sig i det längsta undvika att basera artiklar på dem:

– Den trend du beskriver tycker jag är tydlig. Härom dagen talade Expressen om att Britney Spears gillade gayporr, vilket inte var sant och det har skrivits om Anna Nicoles övningar på en toalett som också är rent ljug.

– Expressen tar in det här och gör löp på det, trots att de uppenbart måste veta att de sprider osanningar. Redan när jag var i Sverige upplevde jag att Aftonbladet blivit mindre fin i kanten och Expressen blivit direkt slabbig. Det är helt klart Otto Sjöberg på Expressen som har ökat pressen i tryckkammaren. Jag tycker att det är tråkigt, eftersom kvällstidningarna redan har trovärdighetsproblem, säger Fredrik Virtanen.

Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin anser inte att tempot skruvats upp i bevakningen av nöjes- och kändismaterialet från USA och England:

– Nej, internationella personnyheter har alltid varit ett viktigt inslag i Aftonbladets nöjesmix, säger han och framhåller att de så kallade lättviktiga källorna också har kvaliteter:

– De tidningar du nämner är duktiga på personnyheter. Sen värderar vi naturligtvis trovärdigheten i det de skriver på samma sätt som vi värderar andra källor, säger Anders Gerdin.

På Expressen kommenterar man helst inte frågan. Tidningens Londonkorrespondent Magnus Alselind hänvisar till tidningsledningen, och trots att vi den gångna veckan sökt Otto Sjöberg fem gånger ringer han inte tillbaka. Leif Brännström, nyhetschef på Expressen, bekräftar dock att det har hänt någonting med tidningen:

– Tidningen har ju inte samma profil som under Berners tid, det är helt klart. Rent allmänt kan man väl säga att det i grund och botten handlar om att vi har återgått till att göra en klassisk kvällstidning, säger Leif Brännström.

Expressens New York-korrespondent, Johan T Lindwall, menar att det inte handlar om en uttalad policyförändring när det gäller vare sig vilka källor som används eller hur stort materialet slås upp:

– Den stora skillnaden är att vi gör en mycket bättre tidning nu än förr – bättre på alla sätt. Om en tidning som Globe har en bra nyhet använder vi dem, men det är ingen ny policy.

Lindwall tror inte att man generellt har blivit friare i sin syn på vilka källor som används:

– Att de här titlarna förekommer oftare i texterna kan ju också bero på att de har fler intressanta nyheter eller att vi korrespondenter jobbar mer.

Men finns det inte en risk att man sprider osanna uppgifter? Det här med att Anna Nicole hade oralsex på en toalett under TV-sändning, i Howard Sterns show, det var väl närmast en ren sketch?

– Nej, det inslaget såg jag själv och jag redovisade precis det som hände, med ljuden som kom från rummet. Allt var sant.

Journalistikprofessorn Lennart Weibull anser dock att det som sker är ett tydligt trendbrott:

– Utvecklingen av kvällspressen har gått mot fiktion, alltså ett intresse att berätta om spännande och intresseväckande saker, där verklighetsbeskrivningen inte är det centrala.

Enligt hans bedömning håller kvällspressen snabbt på att närma sig TV-fiktionen, på bekostnad av den traditionella journalistiken.

Lennart Weibull ska inleda ett projekt vid JMG för att pröva denna hypotes.

– Vi har lärt oss att morgon- och kvällspress är verklighets- och samhällsorienterade, medan veckopress och TV är mer fiktionsorienterade. Men enligt min bedömning har kvällspressen successivt tippat över i den senare kategorin.

Martin Jönsson och Paul Frigyes

mj@sjf.se

pf@sjf.se