Här vandrar bilden ut
Mediehus efter mediehus bantar och allt fler gör det på bekostnad av journalistikens ena fundament – bilderna. Vad händer när SVT, Expressen, NTM, Stampen och många fler aktörer skalar bort stora delar av sitt bildberättande? Vad lämnar vi för journalistik kvar?
För Journalistens läsare är det inte någon överraskning vart utvecklingen gått i koncernerna när det gäller bildjournalistiken de senaste åren. Flera stora koncerner och mediehus har succesivt monterat ned sina bildredaktioner.
Gemensamt för alla de här tidningshusen är så klart att ingen ska sluta med bilder. Bilderna ska i stället tas av reportrarna själva eller frilansar. Flera av de sistnämnda är också kompetenta med långa utbildningar, priser på hyllan och år av erfarenhet. Antalet bilder i tidningarna minskar inte heller, det visar både forskningen och en mätning som Journalisten gjort. Tvärtom så ökar hela tiden bildfloran i print och på webben.
I ett reportage i Journalistens papperstidning belyser vi de här frågorna. Men det handlar inte bara om antalet bilder i tidningen eller SVTs lokalnyheter. Det handlar om vad många menar att man missar när den bildjournalistiska kompetensen hamnar på enskilda frilansar runt om i landet i stället för på redaktionerna.
I Göteborg finns en av Sveriges mest rutinerade bildjournalister. Han heter Joakim Roos och har 28 års erfarenhet från såväl utländska dagstidningar som Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten och de största tidskrifterna. I Joakim Roos kretsar pratar man allt mer om ett fenomen de kallar för ”bildförorening”.
– En bild här och där som är dålig och tas av ett icke-proffs är ingen katastrof. Problematiken ligger i att det här sker överallt, varje dag, i stora som små tidningar, säger han.
Åsa Sjöström, en av Sveriges mest uppmärksammade bildjournalister, har vunnit Årets bild flera gånger och kom tvåa i World Press Photo så sent som 2015, i år är hon även nominerad till TT Nyhetsbyråns Stora fotopris. Hon arbetade tidigare som fast anställd på Sydsvenskan men har nu varit frilans i två år. Hon lämnade tidningen eftersom hon inte trivdes med att ta alla registreringsbilder.
– Jag var med om en nedskärning under min tid och efter den märktes det tydligt hur hårt pressade alla fotografer blev. Fotografens roll blev inte att vara en fotograf, utan att vara ett verktyg som tog de här registreringsbilderna. Jag trivdes inte alls med det. Om man ska göra bra journalistik ska man jobba tillsammans med en reporter och få fram en viktig historia tillsammans, säger Åsa Sjöström.
Vad missar tidningarna?
– De missar bilder som kan stå för sig själva och berätta en historia, säger Åsa Sjöström.
På SVT har man numera tagit bort den ”rena” fotografrollen på de lokala stationerna. Numera är det bara riks-TV som har fotografer anställda. Lokalt har man i stället utbildat 110 personer till så kallade VJs.
En av dem som fått den nya rollen som produktionskoordinator är Niklas Hermansson på SVTs redaktion i Falun. Han är utbildad fotograf och var tidigare anställd som fotograf och redigerare i Falun.
– Det jag är bra på och utbildad som, fotograf och redigerare, det slänger man bort. I stället ska jag sitta och titta på en programmerad skärm där man trycker på en knapp för varje steg i sändningen. Det skulle man kunna lära en apa att göra.
Läs hela reportaget och läs SVT-chefernas svar på kritiken i Journalisten nummer 13.
Prenumenera här.
