”Hektiskt, tröttande, kul”
Namn Jennifer Wegerup Ålder 26 år. Bor Lägenhet i Stockholm och hus utanför Göteborg. Familj Sambon och Expressenkollegan Rikard. Yrke Reporter på Expressen. Aktuell Nyutnämnd korrespondent i London för Expressen. Drivkraft Att läsarna känner att Expressen finns där för dem.
Namn Jennifer Wegerup Ålder 26 år. Bor Lägenhet i Stockholm och hus utanför Göteborg. Familj Sambon och Expressenkollegan Rikard. Yrke Reporter på Expressen. Aktuell Nyutnämnd korrespondent i London för Expressen. Drivkraft Att läsarna känner att Expressen finns där för dem.
Jennifer Wegerup är Expressens nya korre i London. Efter åtta killar på raken är hon där, tjej och 26 år gammal. Bor och har redaktion i Expressens stora fyrarummare tio minuters promenad från Oxford Street och Marble Arch-hörnet av Hyde Park.
Hon började i månadsskiftet och sedan dess har det varit fullt ös.
– Telefonerna ringer i ett och det är jättemycket jobb. Jag sitter och skriver hela dagarna och vid midnatt kommer de engelska tidningarna och då skriver jag igen. Men jag visste att det skulle vara så.
Hon plöjer tio engelska tidningar varje natt och det är bråttom, bråttom att få iväg texterna till Stockholm.
Det började med en rivstart.
The Mirror hade köpt rätten till ett utdrag ur Monica Lewinskys bok och Jennifer Wegerup skrev tillsammans med Expressens korre i New York. Det blev löp, ettan och stort uppslag inne i tidningen.
– Naturligtvis var de engelska tidningarna sena den natten och jag stod och hoppade av otålighet innan de kom, berättar hon.
Tidigare på dan skrev hon om Dusty Springfields död till Nöjet och ett större jobb till sporten som skulle gå i helgen.
– I tisdags var jag i Oxford hela dagen och försökte träffa en svensk fotbollspelare som just skrivit på för klubben och som nu anklagas för att ha misshandlat folk på sin avskedsfest i Växjö. Han ville inte prata, så det blev många timmars jagande för ingenting. Jag skulle jagat vidare i dag, men hann inte för Lewinsky, säger hon.
Jennifer Wegerup bevakar alltså allt, från nyheter om sport till nyheter om nöje.
– Det är en förutsättning för korrejobbet att man kan skriva om det mesta, även sport, säger hon.
Och till skillnad från många andra kvinnliga journalister är det inget problem för henne. Hon är både kunnig och intresserad, en idrottstjej som spelat fotboll och basket i tonåren. Lite kommer väl hemifrån också, säger hon, eftersom båda föräldrarna är idrottslärare.
I vår väntar bevakning av både VM-kval i fotboll och Wimbledonturnering i tennis.
– Jag sökte jobbet i höstas och blev jätteglad när jag fick det. Lika glad blev jag när många av mina kvinnliga kollegor på tidningen gratulerade mig, berättar hon.
En korretjänst i London låter förstås för de flesta som ett drömjobb. Men det är mycket slit och mycket obekväm arbetstid.
– Spännande, hektiskt, tröttande, kul, sammanfattar Jennifer Wegerup sina första dagar som Londonkorre.
I övrigt gäller i princip att all tid är arbetstid. Att säga nej till ett jobb för att man hade tänkt ta en ledig dag, det gör man bara inte.
– Tjänsten är på ett halvår i taget. Det är vad folk pallar, säger hon. Men man lär sig otroligt mycket och det är verkligen en nyttig erfarenhet. Det är jobbigt men det är bra på ett vis, jag hinner inte längta hem, till Rikard och så…
Hittills har hon inte haft många döda sekunder. Hon har hunnit med att ta en pint på en pub i hemmakvarteret och käka lite indiskt.
– Jag har sprungit en runda en morgon, säger hon. Lägenheten ligger vid Little Venice, så jag sprang längs Regent’s Canal till Regent’s Park och sen runt där och hem. Mådde så bra när jag joggade fram längs kanalen. Här är grönt och påskliljor och krokusar blommar.
Någon hemresa under de här sex månaderna har hon inte planerat. Nej, vänner som vill träffa henne får vackert komma och hälsa på. Hon har ju gott om plats, lägenheten känns till och med lite ödslig ibland.
Hon lär vara ganska ensam som ung kvinnlig utrikeskorre i London. Men det är inget som hon tänker på.
– Det kanske är ovanligt på pressläktaren på idrottsarenorna, säger hon.
Språket är inget bekymmer. Hon har alltid varit språkintresserad och berättar att hon talar engelska, tyska, franska och italienska obehindrat.
Italienskan lärde hon sig när hon som nittonåring bodde ett år i Italien.
– Jag åkte dit som au pair men hamnade i en omöjlig familj och slutade efter några veckor. Jag började jobba på restaurang istället. Då kunde jag ingen italienska utan gick omkring med block och penna och gästerna fick själva skriva ner sina önskemål.
Sedan dess har hon pluggat språket en termin på universitet.
Hennes karriär hittills har varit spikrak. Hon växte upp i Falkenberg. Hon sökte in på Journalistlinjen och kom in i Sundsvall eftersom hon ”bara” hade 4,8 i snitt i gymnasiebetyget.
– Jag hade en trea i musik, det var den som drog ner det. Men tiden i Sundsvall var härlig, det var jättemysigt där uppe.
Sen blev det praktik på Expressen, vikariat, lite frilanseri innan hon blev fast anställd på Expressen för några år sedan.
Hon har vuxit upp med Expressen. Från det att hon var riktigt liten minns hon tidningen som självklar i hemmet.
– Det var nog därför som jag sökte till Expressen när jag skulle göra min praktik, säger hon.
Hon framhåller att hon och många med henne på Expressen tycker det är kul att tidningen vågar satsa på unga kvinnor. Hon tror att det till stor del är redaktionschefen Anna-Clara Welanders förtjänst.
”Det blir många tokroliga jobb här i England, grejor
som är så viktiga för mixen i tidningen. ”
Det märks att Jennifer Wegerup älskar sitt yrke och sin tidning.
– Det är en drivkraft i sig att jobba på Expressen. Att bidra till att den är nyhetsledande och underhållande.
Hon blandar de stora jobben med kul kortare artiklar och notiser.
– Det blir många tokroliga jobb här i England, grejor som är så viktiga för mixen i tidningen.
Hon berättar om ett i Oxford där en ägare till ett helt vanlig hus monterat upp en stor haj som sticker fram ur taket.
Det var driften att skriva och att utveckla språket som fick henne att välja journalistiken. Nu ser hon också vilken möjlighet hon har att påverka läsarna och samhället eftersom hon skriver för en stor publik.
Hon har skrivit feministiska krönikor på avdelningen Eva & Adam och engagerade reportage om bristen på jämställdhet.
Härom veckan, innan hon stack till London, berättade hon till exempel i en stort uppslagen artikel om hur stor respektive liten plats pojkar och flickor tar i skolan, trots att läroplanen säger att skolan ska motverka traditionella könsmönster.
– Jag försöker föra fram kvinnor i mina krönikor och artiklar. Det är viktigt att fler tjejer med så kallade obekväma åsikter syns och kommer fram.
