Hennes syskon avrättades – nu kommer vittnesmålen från massakern i Iran

Som Journalisten berättat tidigare står just nu en 60-årig iransk medborgare åtalad vid Stockholms tingsrätt, misstänkt för grovt folkrättsbrott, mord och för att ha haft en ledande roll vid massakern i Iran 1988 då 30 000 politiska fångar avrättades. 

Enligt information som samlats in av Reportrar utan gränser (RSF) var mannen medlem av den ”dödskommission” som fattade beslut om att massavrätta fångar, bland dessa ett okänt antal journalister.

Under tisdagen samlades ett hundratal personer i en lokal på Holländargatan i Stockholm för att ta del av en rad vittnesmål under en konferens som hölls till minne av händelserna. 

Ett hundratal personer hade samlats i lokalen på Holländergatan. Foto: Klas Granström 

Programmet inleddes med flera korta anföranden från överlevare, de flesta på persiska.

Det hela avslutades med att 15 överlevare samlades i en halvmåne och höll upp skyltar för kamerorna med texten ”massakern av 30 000 personer 1988”, en film som du kan se på Journalistens Instagram. 

Inne i salen träffar vi Maryam Moaveni, 63, som flydde från Iran till Sverige med sina två barn 1997.

Hon växte upp i en familj med sex syskon där båda föräldrarna var engagerade i oppositionspartiet Folkets mujahedin på 1980-talet. 

Maryam berättar att massakern 1988 visserligen var fruktansvärd, men förföljelsen, avrättningarna och tortyren började tidigare än så. 

Själv har hon fått en bror och en syster mördade av regimen. Hennes bror var bara 18 år när regimen tog honom 1981, hans brott var att sälja tidningar på gatan. 

– De satte honom i fängelse i 14 dagar där de torterade honom, sen avrättade de honom. Just då låg min mamma på sjukhus bara en liten bit ifrån fängelset, men vi kunde inte säga till henne att de tagit honom. Vi kunde inte, minns Maryam. 

Maryam berättar hur familjen vakade inne på sjukhuset, samtidigt som de kunde höra avrättningarna som skedde inne i fängelset på kvällstid, så nära satt de. 

Tårarna rinner ned för hennes kinder när hon berättar.

– Det var fruktansvärt att sitta där och höra de ljuden, och veta att han var där inne. Vilka kvällar. Min bror var så ung men så modig, säger Maryam.

Efter 14 dagar ringde det personer från säkerhetstjänsten hem till familjen. ”Vi har dödat honom”, sa de. 

– Sen fick vi ett nummer och blev hänvisade till kyrkogården, där de sa vilken plats min bror skulle ligga begraven på. Vi gick dit hela familjen, men vi vet ännu inte om det var vid det numret han låg. Hur ska man veta?

1984 fortsatta regimen med sin terror, berättar hon. Då förlorade Maryam sin syster som var 26 år gammal, hemma hade systern två barn – en femårig pojke och en åttaårig flicka. 

Systern sattes först i fängelse i 14 månader eftersom hennes man var aktiv i oppositionen, också hon torterades innan hon till slut dödades. 

– De ville ha tag i information om hennes man, men hon sa aldrig något. Tänk dig den viljestyrkan att ha två små barn där hemma men inte säga något, säger Maryam. 

Efter att hon samlat sig en stund tar Maryam upp sin mobiltelefon och visar en gammal bild på familjen i Iran på 1980-talet.

Hon pekar ut sin mamma, sin pappa, och de två barnen som hennes syster lämnade efter sig. De som fick bo hemma hos dem efter att systern hade avrättats.

– När vi kom till kyrkogården där de sa att de hade begravt våra anhöriga kunde det vara 300-400 nya gravar från en dag till en annan, så många dödade man på bara en dag. Till slut fattade de att kyrkogården blev en samlingspunkt för motståndsrörelsen eftersom våra anhöriga låg där, då slutade de gräva gravar. Istället byggde de toaletter på platsen, säger Maryam.

Förutom Journalisten finns ett tiotal journalister på plats, bland annat från nyhetsbyrån AP och den iranska tv-stationen Iran International. Foto: Klas Granström

Själv har Maryam också suttit i fängelse flera gånger, men bara några dagar åt gången, hon blev alltid släppt. 

Regimen ville ha information om hennes familjemedlemmar, till slut orkade Maryam inte mer och flydde över gränsen med sina barn.

När en annan Maryam, med efternamnet Rajavi, som är nuvarande ledare för Folkets mujahedin visar sig på en stor bildskärm ovanför scenen ställer sig i princip hela salen upp och applåderar.

Någon har delat ut Mujahedins gula flagga till alla som vill ha. 

”Jag saluterar de 30 000 hjältarna som gick mot galgbacken mot friheten. Dom gjorde ett medvetet val med närvaro och stor övertygelse”, säger Rajavi till deltagarna. 

Shahin Gobadi, som sitter i Iranska nationella motståndsrådet, och ordnar konferensen kallar den viktig ur fleras aspekter.

Inte minst för att den sker samma dag som landets nuvarande president Ebrahim Raisi väntas tala inför FNs generalförsamling i New York. 

På 80-talet var den nuvarande presidenten en av fyra domare i den kommitté som förhörde fångar och bestämde vem som skulle avrättas, enligt flera experter och medier.

Under konferensen ska också flera personer vittna om presidentens inblandning. Själv förnekar president Raisi all inblanding, enligt Amnesty International.

Bland konferensens övriga talare fanns Kimmo Sasi, Finlands före detta transport- och kommunikationsminister, Bob Blackman, parlamentsledamot i det brittiska underhuset och Edvard Solnes, Islands före detta miljöminister. 
 

Bakgrund 

Med anledning av Khomeinis fatwa avrättades över 30 000 politiska fångar under sommaren 1988 i iranska fängelser och begravdes i hemliga massgravar. En majoritet av offren var från Irans främsta opposition, Folkets mujahedin.

Hur många journalister som avrättades under sommaren 1988 vet man inte. RSF har däremot samlat in dokument från åren 1979-2009 som visar att 860 journalister gripits, fängslats eller avrättats i landet.

"I den gruppen ingår också många medborgarjournalister, men man kan lugnt påstå att vi talar om närmare 1 000 eller fler journalister som dödats i Iran sedan revolutionen", säger RSF Sveriges ordförande Erik Halkjaer.