Hon har drabbats av två rekonstruktioner

Tragikomiskt, sammanfattar frilansjournalisten Agnes Arpi det faktum att hon lyckats bli indragen i båda de rekonstruktioner av stora svenska mediehus som ägt rum de senaste tre åren. När Stampen i maj 2016 ansökte om rekonstruktion var bolaget skyldig henne 60 000 kronor. En stor del av summan gällde förfallna fakturor. Samma förhållande råder för de 19 080 kronor Metro är skyldig nyhetskolumnisten Agnes Arpi.

– Metro har varit sena med fakturor hur länge som helst, säger hon.

Ett dussintal frilansmedarbetare har fordringar på Metro, enligt borgenärsförteckningen. Journalistförbundet företräder två journalister i borgenärsförhandlingarna, däribland Agnes Arpi.

Annons

Agnes Arpi betonar att hon i grunden är mycket nöjd med att vara frilans. Positionen gör att hon slipper korridorpolitik och att behöva slåss med sina kollegor om att få stanna kvar.

– Fördelen är att jag inte måste mejla vd om varför jag ”brinner för Metro”, jag slipper slicka röv, säger hon, med syftning på vd:n Christen Ager-Hanssens uppmaning till de anställda Metrojournalisterna att göra just detta inför bantningen av bolaget.

Samtidigt är baksidan just nu mycket tydlig, påpekar Agnes Arpi.

– Priset man betalar är att man som extern leverantör inte får del av den statliga lönegarantin – fast man i princip har avtal som säger att man måste be om tillåtelse för att ta vissa andra uppdrag, man har en uppsägningstid och långa kontrakt. När allt går bra är man en del av varumärket och avkrävs lojalitet. Det är också surt att man själv är lojal och levererar i vått och torrt, har ordning på sin skit, och så sitter medieägarna där och har ingen koll på sina affärer.

Hon och många andra av det 100-tal frilansar som arbetade för Göteborgs-Posten/Stampen tog illa vid sig av hur frilansarna hanterades under den rekonstruktionen, säger Agnes Arpi.

– Jag hade jobbat åt GP i sju år – vi adresserades inte ens på presskonferenserna. Det var tyst om oss. Det skapade mycket bitterhet hos frilansar. Om vi hade tagits i beaktande av Stampenägarna i olika uttalanden hade människor mått bättre. Vi blev totalt osynliggjorda fast vi gör en så stor del av innehållet, säger hon.

Inte heller Metros ledning har nämnt frilansmedarbetarna, konstaterar hon. Det förvånar henne dock mindre:

– Man kunde ju tidigt se i olika uttalanden att Metroägarna inte är seriösa medieägare. Den här historien visar att människor som är olämpliga att sitta på maktpositioner märkbart ofta gör det i mediebranschen. Det är spännande.

Du drog inte öronen åt dig då?
– Jag tycker att det är väldigt roligt att skriva kolumner i Metro och har ett bra samarbete med redaktion och redaktör. Att sluta jobba där för att en ny vd kanske skulle spåra ur om två år, så går det inte riktigt att göra. Det är helt omöjligt och orimligt att som frilans känna till den ekonomiska situationen, när inte ens ägarna själva gör det.

Agnes Arpi har fordringar på drygt 19 000 kronor på Metro. Hon räknar med att ett eventuellt ackord innebär lägsta möjliga ersättning, det vill säga 25 procent av skulden.

Vilken är din inställning till att efterskänka 14 000 kronor?
– Vi får skrapa åt oss de smulor vi får av våra egna pengar, eller ingenting. Men jag behöver de pengarna bättre än Ager-Hanssen gör.

Vad tänker du om hur frilansar kan skydda sig mot konkurser och rekonstruktioner?
– Förskottsbetalning och korta fakturatider accepteras generellt inte av uppdragsgivare. Men det är bra att fakturera ofta.

I maj ska Agnes Arpi leverera nästa kolumn, enligt avtalet med Metro som inte blivit uppsagt.

– Jag vet inte om ägarna har glömt bort att det finns frilansavtal att förhålla sig till, som betyder något.

Metros vd Christen Ager-Hanssen slår bort kritiken om att hans bolag Custos skulle vara en oseriös ägare:

– Det är extremt lätt att kritisera en medieägare. Vi har stöttat den här verksamheten, men bolaget har inte förmåga att leverera ett bärkraftigt resultat, då måste man göra förändringar. Bolaget har inte kunnat stå på egna ben, det har sitt ursprung i att Kinnevik gjorde en ”pump and dump” och var en extremt oseriös medieägare som svek de anställda genom att inte vara ärliga om vad vi tog över. Det lätta beslutet för oss hade varit att lägga ner Metro. Men vi vågar satsa, jag jobbar dygnet runt för det här, för att jag tror på Metro. Det tycker jag är seriöst, säger Christen Ager-Hanssen.
 

FAKTA

DETTA HAR HÄNT
25 mars: De anställda på Metro får ingen lön. Företaget meddelar att man ska ansöka om rekonstruktion i tingsrätten.
29 mars: Stockholms tingsrätt godkänner ansökan om företagsrekonstruktion för Metros moderbolag, som har skulder på mer än 59 miljoner kronor.
31 mars: Metros vd Christen Ager-Hanssen beskriver sig i Expressen som ”en fältherre i krig” för att rädda Metro, och avfärdar anställdas kritik mot att han inte varit på plats i Stockholm under den dramatiska veckan. Han dömer ut Metros koncept som SL-distribuerad tidning som ”helt dött”.
3 april: Ansökan om rekonstruktion av bolaget Tidnings AB Metro, där journalisterna är anställda, lämnas in till Stockholms tingsrätt.
8 april: De anställda journalisterna på Metro får sin lön utbetald via den statliga lönegarantin.
15 april: I kommunikationskanalen Slack skriver Ager-Hanssen till de anställda att organisationen nu ska effektiviseras ”kraftigt” och uppmanar att mejla honom för att ”berätta varför du brinner för att vara del av detta fantastiska varumärket”.
24 april: Vid ett borgenärssammanträde i tingsrätten framkommer att Metro blir en veckotidning som delas ut direkt till ca 100 000 hushåll i Stockholm.
2 maj: Förhandlingarna på Tidnings Aktiebolaget Metro AB avslutas. Den nya redaktionen kommer att bestå av 17 tjänster då totalt tre journalister blir uppsagda. Sex vakanser och två redigerare från Marieberg Media försvinner också. Vad som händer med tidningens frilansar och tillfälligt anställda är oklart.
3 maj: Första numret av ”nya” Metro delades ut till hushåll i Stockholm: ett 68-sidigt magasin med fokus på feature.