Idealism och utbildning hör ihop
Efter två år går 25-åriga Helena Une sista terminen på JMK i Stockholm. Att det är stor skillnad på studier och yrkesliv har hon redan förstått.— Många av mina kamrater blev lite desillusionerade av sin praktik. Det finns inte tid att sitta och diskutera etik så ofta som vi gör på skolan när man har deadline och det är ont om tid och personal.
Efter två år går 25-åriga Helena Une sista terminen på JMK i Stockholm. Att det är stor skillnad på studier och yrkesliv har hon redan förstått.
— Många av mina kamrater blev lite desillusionerade av sin praktik. Det finns inte tid att sitta och diskutera etik så ofta som vi gör på skolan när man har deadline och det är ont om tid och personal.
Innan hon kom till JMK hade hon läst fysik, men tröttnade och sökte andra utbildningar. Hon kom in på JMK, och har i stort trivts bra.
— Utbildningen är väldigt idealistisk, och personligen tycker jag det är bra att JMK är den lyckliga lilla värld det är. Det är lika bra att man börjar i den ändan och har erfarenheten som en sorts motvikt när man kommer ut i arbetslivet.
Helst vill hon skriva, och får chansen då hon i sommar har ett vikariat på Norra Skåne i Hässleholm. Om det är något som enligt henne förenar de som går på JMK är det en seriös inställning till yrket.
— Folk går inte här för att de tycker det verkar kul att vara i mediebranschen utan för att de vill bli bra journalister.
En annan gemensam faktor är oron inför den allt kärvare arbetsmarknaden.
— Jag tror det finns en större ödmjukhet nu än för ett par år sedan, mycket på grund av att det är svårt att få jobb. Många är inställda på att få börja någonstans, och sedan försöka ta sig vidare.
Själv har hon som infödd stockholmare inget emot att flytta ut på landet och börja på en liten lokaltidning, även om hon hoppas att så småningom kunna ta sig till större tidningar. Trots att hon inte helt valt bort möjligheten att jobba med information utanför journalistiken så vill hon börja sitt yrkesliv där.
— Jag kan tänka mig att jobba som pressekreterare eller informatör, men i så fall efter jag varit verksam som journalist. Försöker man göra tvärtom får man problem med trovärdigheten. Att vara journalist är nog roligare, och jag tycker kampen för att vara objektiv verkar spännande.
Samma inställning har hon till frilansande:
— Visst, men inte till en början. Jag tror man behöver jobba på en del ställen och visa upp sig lite innan man kan bli sin egen.
Att gå ut på sitt första jobb full av entusiasm efter att ha gått en uppmuntrande utbildning kanske de flesta nyutexaminerade journalister gör, men hur ska man orka i längden i en så stressig och pressande miljö som mediebranschen?
— Alla på utbildningen är rädda för att de ska tappa gnistan efter ett tag. Om det händer får jag väl ta ett steg tillbaka och fråga mig varför jag valde det här yrket. Jag tror inte man blir en bra journalist om man inte bryr sig om det man håller på med.
