”Idrotten speglar samhället”
Namn Pia Erlandsson Ålder 53 år Bor Stockholm Familj Man och två barn Yrke Redaktionssekreterare på Sveriges Televisions TV-sporten Yrkesbakgrund Journalisthögskolan i Stockholm 1968-1970, Expressen 1970-1980, GTs distriktsredaktör för Bohuslän 1980-1982, därefter TV-sporten Drivkraft Lust och nyfikenhet
Namn Pia Erlandsson Ålder 53 år Bor Stockholm Familj Man och två barn p(ingress). Yrke Redaktionssekreterare på Sveriges Televisions TV-sporten Yrkesbakgrund Journalisthögskolan i Stockholm 1968-1970, Expressen 1970-1980, GTs distriktsredaktör för Bohuslän 1980-1982, därefter TV-sporten Drivkraft Lust och nyfikenhet
När Pia Erlandsson hade tagit studenten frågade hennes pappa, som var läkare, vad hon skulle bli.
– Journalist, svarade hon
– Nej, sa han, de av mina patienter som är journalister har ett så slitsamt liv. Bli jurist i stället. De är lyckligare.
Hon försökte lyda sin fars råd och pluggade juridik i ett och ett halvt år utan att bli lyckligare av det. Sen gav hon efter för drömmen att bli journalist.
På den tiden var det svårt för en ung kvinna att ta sig in i journalistiken över huvud taget. På flera redaktioner var man ovillig att ta emot kvinnliga volontärer. De blev ju bara med barn.
Men gamla Idrottsbladet sa ja. Honfick praktisera där i ett halvår. Sen kom hon in på journalisthögskolan.
Hon fick jobb som redigerare på Expressen, där hon hade gjort sin JH-praktik.
– Jag ville egentligen skriva och räknade med att chansen var större att få göra det om jag jobbade på sporten. 1974 bad jag chefredaktören Per Wrigstad om att få komma dit. Han sa ja.
Pia Erlandsson kom som första kvinna in i Sportjournalisternas förening. Fortfarande är kvinnorna i minoritet där, men i dag är i alla fall 52 av de knappt 800 medlemmarna kvinnor.
Den allmänna föreställningen är att en sportredaktion är inpyrd med manliga värderingar. Så var det åtminstone förr. När Pia Erlandsson började var det ovanligt att en kvinnlig sportjournalist gick in i omklädningsrum för att få intervjuer efter matchen.
– På 70-talet sa en vaktmästare på Råsunda åt mig att det här är männens värld, när jag försökte komma in i ett omklädningsrum.
Nuförtiden är det inget märkvärdigt med sånt.
”När det gäller de individuella idrotterna bevakar vi kvinnor lika mycket som män. Vi råkar ha flera kvinnor som är i världseliten inom individuella sporter”
I dag är 20 av TV-sportens 60 medarbetare kvinnor. De finns där som scriptor, reportrar, arbetsledare och producenter.
De unga kvinnliga reportrar som Pia Erlandsson talar med säger sig inte heller ha några problem i kontakterna med idrottsmän.
– Frågeställningen är förlegad, säger hon, och verkar aningen trött på att än en gång diskutera ämnet.
– När det gäller de individuella idrotterna bevakar vi kvinnor lika mycket som män. Vi råkar ha flera kvinnor som är i världseliten inom individuella sporter, Pernilla Wiberg, Anja Pärson, Ylva Nowén i alpin skidsport och Annika Sörenstam i golf, för att ta några. Vi gör inte annorlunda reportage om kvinnor än om män.
Men damfotboll förekommer inte mycket i TV …
– Svensk damfotboll är just nu ganska dålig. Tjejer är inte lika starka och snabba som män. Därför borde de satsa mera på att vara tekniska.
Tyvärr är det lite si och så med det också inom damfotbollen.
Trots allt visar TV-sporten i sommar VM i fotboll för damer.
Över huvud taget är dock TV-sporten dålig på att täcka kvinnlig lagidrott, medger hon. Där fortlever traditionella mönster. Men det är något man diskuterar inom redaktionen.
– Vi hade i dag ett möte om vilka featurereportage vi ska göra framöver. De flesta av förslagen gällde kvinnoidrott.
Det som bestämmer vilka sportevenemang som ska visas i SVT är annars hur prestationerna värderas, oavsett om utövarna är kvinnor eller män.
– Vi har en begränsad programtid. Då visar vi det bästa.
Pia Erlandsson hänvisar till en tittarmätning från i mars i år. Då hade Sportnytt 400 000 kvinnliga tittare per dag i genomsnitt och drygt en miljon manliga.
500 000 kvinnor ser Sportspegeln på söndagar. Den manliga publiken är visserligen större, 800 000, men könsfördelningen är ändå jämnare än man kanske föreställer sig.
”Kvinnor har lättare att känna igen sig i damidrott, men de vill inte bara se kvinnosport
Vad vill kvinnor se i sportprogram?
– Jag tror att de vill se mer av bakgrundsreportage och porträtt. De har lättare att känna igen sig i damidrott, men de vill inte bara se kvinnosport. Många skulle nog hellre titta på ishockey-VM för män än för kvinnor.
Hur har bevakningen förändrats under dina år på TV-sporten?
– Vi sänder mer och mer, men får mindre och mindre pengar. Samtidigt har rättigheterna att sända idrott i TV blivit dyrare och dyrare. De stora idrotterna blir allt rikare medan de små får det allt svårare.
TV-sporten har mer program nu och sändningarna har förlängts. Tidigare var Sportnytt fem minuter mot en kvart nu, och Sportspegeln har förlängts från 30 minuter till 45. Det finns fler kanaler och därmed större konkurrens.
– TV4 var fräckare i början, nu har de blivit mera lika oss, vilket gjort dem ointressantare. Vi har koll på vad konkurrenterna gör. I går var TV4s fotbollsreferat bättre.
Hur skulle det bli om du fick bestämma?
– Mera pengar, så att vi kan göra mer dokumentärprogram och göra S igen, ett fräckare ungdomsprogram för en yngre publik som jag var med och drog igång. Det las tyvärr ner. Jag hoppas det kommer igen. Det vore roligt.
– Framför allt skulle jag vilja att vi kunde göra längre feature och dokumentärer. Vi kunde bli bättre på nyheter, ha koll på om något nytt händer ute i landet vad gäller nya spelare, tränare etc. Vi är en aning för tråkiga. Tittarna uppskattar trovärdighet och vi är pålitliga, men vi borde vara lite fräckare.
Pia Erlandsson var med när Lilla Sportspegeln startades på Sven Plex Petterssons initiativ.
– Bakgrunden var att Sportspegeln sändes så sent på söndagar. De två första Lilla Sportspegeln var reprisprogram för barn som inte orkade sitta uppe på söndagskvällarna. Sen tog barnen över.
Lilla Sportspegeln hade redan från början den uttalade ambitionen att vända sig lika mycket till flickor som till pojkar. Leken var viktig och har förblivit det. Många av oss vuxna kan känna igen sin barndoms drömmar och ser av den anledningen hellre Lilla Sportspegeln än vuxenupplagan.
– Nu när det har kommit in en så ohygglig massa pengar i idrotten har det blivit konstigt. Reklam, sponsring, doping, skatter…det speglar samhället, antar jag. Det är skönt att se när glädjen är kvar, men då måste man ner under elitnivån.
Pia idrottar själv. Hon håller på med squash och tennis. Inga lagsporter.
– När tempot i jobbet ökar måste man hålla sig i trim. Vi är spänstiga här på TV-sporten.
Är kvinnliga sportjournalister annorlunda än manliga?
– De har olika erfarenheter. Redaktionen mår bra av att vara blandad. Bara det att vi kvinnor finns här gör att man tänker på kvinnoidrott. Det är bra att vi har kvinnor i rutan.
Hon räknar upp flera duktiga kvinnliga sportjournalister på TV-sporten: Åsa Edlund, som kan det mesta om hockey, Jane Björck, som är mycket duktig på fotboll, Katarina Hultling – en alldeles utmärkt programledare liksom Marie Lehman.
En vag utgångspunkt för denna intervju var schablonen förtryckt kvinnominoritet på sportredaktion. Men Pia Erlandsson vill inte bekräfta hypotesen.
– Det är slitsamt och väldigt roligt att jobba på TV-sporten. Det är en av de roligaste avdelningarna på SVT. Sammanhållningen är stor. De som är inlånade till oss vill hemskt gärna komma tillbaka. Här är det lite av pärmbärande och byråkrati. Jag har försökt tänka efter om jag vill gå någon annanstans, men jag kommer inte på något. Så då stannar jag.
