”Inget är för litet att skriva om”

Namn Tomas Kvarnkullen. Ålder 19 år. Bor Egen lägenhet i Kalmar. Familj Mor, far, en syster och två bröder. Yrke Lokalredaktör. Yrkesbakgrund Självlärd. Drivkraft Att hjälpa människor med svaga röster att ställa de ansvariga mot väggen.

I Färjestaden på Öland stannar bussen till Borgholm inte vid Borgholmshållplatsen utan vid Kalmarkuren. Obegripligt för en utsock- nes som riskerar att missa flera bussar i rad.

Det är ett tips till Tomas Kvarnkullen. Något att skriva om.

Som 18-åring värvades Tomas från Barometerns ungdomsbilaga till ett sommarvikariat som tidningens lokalredaktör i lilla Torsås, fem mil söder om Kalmar. Nu har han fått fortsatt förtroende som lokalredaktör i Färjestaden fram till årsskiftet.

Varje arbetsdag sätter han sig i bilen och kör över Ölandsbron till jobbet. Han har precis lämnat föräldrahemmet i Nickebo, långt ute i den småländska skogen, för en egen lägenhet i Kalmar. På Öland vill han inte bo. Åtminstone inte på vintern när Ölandsfåken, den beryktade snöstormen, drar över alvaret och packar drivor längs husväggar och småvägar.

– Nackdelen med att bo i Kalmar är att jag inte får så bra pejl på området jag ska bevaka, säger han. Fördelen är att jag kan koppla bort jobbet när jag är ledig. Jag slipper träffa kommunalrådet på Konsum.

Det finns en fördel till. När Tomas är ledig från journalistjobbet brukar han jobba med att plocka glas på en nattklubb inne i Kalmar. Då har han närmare hem. Han jobbar nästan jämt, säger han.

Den här fredagseftermiddagen syns inte många människor till i samhället. Inte ens kring det berömda affärscentrumet Köpstaden, som sommartid kryllar av folk, ser man många själar. På grinden till Sjödals servering, strax intill Barometerns redaktion, sitter ett stort hänglås och det varnas för hunden som gått någon annanstans. En ensam banderoll med ”sommarförsäljning” fladdrar i vinden. Men på Vilda västen ska det bli trubadurafton med Robban och Ante den här kvällen.

Tomas är ledig i dag. För min skull har han åkt till Färjestaden för att visa redaktionen. Hans kollega och arbetsledare, Ölandschefen Mats Andersson, höjer på ögonbrynen då Tomas dyker upp.

Barometern har tre lokalredaktioner på den omkring 14 mil långa ön. En i Färjestaden, en i Borgholm och en i Mörbylånga.

– Sedan jag började jobba här har jag begripit hur långt Öland är, säger Tomas. På helgerna händer det att vi får köra från södra delen till norra. Det tar sin tid.

Jag gissar att han gillar Ulf Lundell. Flera Lundellaffischer pryder arbetsplatsen. Men gissningen visar sig vara helt fel.

– Det är inte mitt pynt på väggarna. Det är bara röran på skrivbordet som är min.

Röran från tiden i Torsås ligger hemma i en kartong. Tomas sparar allt. Det kan vara bra att ha kvar gamla anteckningar. Men han erkänner att han aldrig skulle hitta det han behöver.

”Historien med Aftonbladet och nazistbilderna har skadat oss

yngre journalister. Jag känner mera nu att jag måste

visa att jag som ung journalist är att lita på”

Skillnaden mellan att jobba i Färjestaden och i Torsås är stor. Här har han Mats och de andra kollegerna att förlita sig på. I Torsås fick han klara sig mer själv. Något han lärt sig mycket av.

När Tomas fick jobbet i Torsås varnade personalchefen på Barometern honom. Jobbet var tufft. Men Tomas tycker att han fick stort stöd från centralredaktionen när det blåste kring honom. Han lyckades vid ett tillfälle reta upp kommunalrådet ordentligt när han skrev om ett äldre par som oroades för att kommunen ville bygga ut hamnen där de bodde.

– Politikerna tyckte att jag skrämde upp folk i onödan. Men det var roligt att få reaktioner och skapa debatt. Det är tjusningen med att vara lokalredaktör. Man kommer närmare människorna. Det är inte ett jobb, utan en livsstil. Samtidigt är det ett svårt och underskattat jobb. Det smäller högre att jobba på centralredaktionen.

Det är blandningen av jobb han trivs bäst med. Inget är för litet att skriva om. Dessutom gillar han att fotografera.

– Barometern är bra på att matcha lokalredaktionernas material. Det är roligare att jobba om man känner att man får respons.

Det jobb han är mest stolt över hittills gjordes när han jobbade för ungdomsbilagan.

– Jag fick veta att gymnasieskolorna i Kalmar på ett halvår låtit 120 elever plocka bort ämnen från betygen för att höja sina medelbetyg. Det kallas reducering och det ställs hårda krav, till exemepl att eleven lider av dyslexi, för att få göra det.

Tomas nyhet om att skolorna missbrukat reglerna fick stor genomslagskraft. Skolverket tillsatte en utredning för att granska skolorna.

– Det var spännande att komma till skolan efter publiceringen. Men jag fick faktiskt mest positiva reaktioner.

Det blev en uppföljning också. Om en elev som inte kom in på högskolan för att han tillåtits reducera alltför många betyg.

Tomas har lärt sig yrket genom att praktisera det. Det samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet har också gett honom en grund att stå på. Men visst kan han ibland känna att det är en begränsning att han inte har någon journalistutbildning.

– Det är bra att det alltid finns kolleger att fråga när jag blir osäker. Men de etiska reglerna känner man i ryggmärgen. Mycket handlar om vanligt mänskligt hyfs. Att man har rent samvete när man skriver.

Innan han blev erbjuden jobbet i Färjestaden tänkte han börja på Vara folkhögskolas radioproducentlinje. Men när han fick Barometerns erbjudande tänkte han om och tog chansen. Men inte utan tvekan.

– Jag skulle vilja jobba med nyheter i radio. Varför vet jag inte riktigt.

Han kan också tänka sig att prova på att jobba på någon av kvällstidningarna ett tag.

– Det skulle vara kul att prova. Samtidigt tror jag att historien med Aftonbladet och nazistbilderna har skadat oss yngre journalister. Jag känner mera nu att jag måste visa att jag som ung journalist är att lita på. Att jag kan leva upp till det förtroende jag fått av Barometern.

Han har dock ingen brådska att bestämma vad han vill göra i framtiden. Till våren väntar lumpen. Han ska bli radiotelegrafist i Eksjö har Värnpliktsverket tänkt. Men Tomas ser inte fram mot att krypa omkring i Eksjöskogarna med telegrafutrustning på ryggen. Han hoppas på en åtråvärd reporterplats på Värnpliktsnytt istället.

2byline:QIA RINDEVALL

qr@sjf.se