Inget drag under Wachtmeisters galoscher Tyst i medierna om Nya Partiet
1991 flockades journalisterna kring Ian Wachtmeister och Ny Demokrati. Men i årets valrörelse vände medierna Wachtmeister ryggen. – Journalisterna hade drabbats av kollektivt dåligt samvete, menar Mikael Gilljam, docent i statsvetenskap.
1991 flockades journalisterna kring Ian Wachtmeister och Ny Demokrati. Men i årets valrörelse vände medierna Wachtmeister ryggen.
– Journalisterna hade drabbats av kollektivt dåligt samvete, menar Mikael Gilljam, docent i statsvetenskap.
I början av juni höll Ian Wachmeisters Nya Partiet upptaktsmöte inför valrörelsen.
– Vi hade bjudit in 200 journalister till Stockholms stadion. En enda kom, berättar han.
Även under resten av valrörelsen hade Ian Wachtmeister svårt att få drag under galoscherna. Under sommaren bjöd Nya Partiet in över hundra journalister till pressträffar i Marstrand respektive Båstad.
En ensam journalist dök upp på vardera platsen.
Den massmediala cirkus som omgav Wachtmeister och Ny Demokrati i förrförra valrörelsen uteblev helt.
Detta trots att Ny Demokrati och Nya Partiet i stort sett har samma politiska budskap.
Mikael Gilljam vid Göteborgs universitet anser att Nya Partiet fick lida av den enorma uppmärksamhet som journalisterna gav Ny Demokrati.
– Först blåste medierna upp Ny Demokrati för att de var lite häftiga. Efter valet tänkte man: ”Herregud är det de här vi hjälpt in i riksdagen?” Går det lite för bra slår den kollektiva journalistiska jantelagen till.
En av följderna kan då enligt Gilljam bli att alla avstår från att rapportera.
Ändå verkar väljarna inte ha varit helt ointresserade av Nya Partiet. Enligt oberoende Forskningsgruppen för samhälls och informationsstudier, FSI, uppgav upp till fyra procent av 800 tillfrågade väljare att de kunde tänka sig att rösta på Nya Partiet.
Ian Wachtmeister hävdar att journalistkåren hade bestämt sig för att nonchalera Nya Partiet.
– Journalister har sagt till mig: ”Vi gjorde fel förra gången när vi hjälpte er in i riksdagen, vi gör det inte en gång till”.
– Journalisterna var emot Ny Demokrati också, de skrev att vi var idioter. Men de skrev så mycket att vi blev kända. Enda skillnaden den här gången är att de valde att tiga ihjäl oss.
Ian Wachtmeister påstår att journalister gått ut med rena felaktigheter.
– Det har rört sig om medvetna misstolkningar, till exempel att jag skulle avgå. Medierna skulle aldrig våga behandla etablerade partier på det sättet.
FLT var en av de redaktioner som låg lågt i rapporteringen om Nya Partiet.
– Vi skrev när Nya Partiet bildades, det var i stort sett allt. De bedömdes som tämligen ointressanta och fick lite stöd i opinionsundersökningarna, säger Dan Skeppe, nyhetschef på FLT.
Varför blev det så stor skillnad i rapporteringen mellan Ny Demokrati och Nya Partiet?
– Ny Demokrati var det första missnöjespartiet på riksplanet, svarar Dan Skeppe. Och konstellationen Bert Karlsson-Ian Wachtmeister ansågs intressant.
– Sen efter cirkusen kring Ny Demokrati uppstod en självrannsakan bland journalister, man ville inte gå på det igen när Nya Partiet kom.
Mikael Gilljam menar att även andra som haussats av medierna riskerar att få känna på ”journalisternas dåliga samvete”.
– Det är vad Schyman kommer att drabbas av nu när hon fått tolv procent. Det var vad Westerberg fick utstå efter valet 1985 när det gick väldigt bra för honom. Då började han granskas hårdare, innan dess var han bara en stor nallebjörn.
– När det kommer ett nytt parti får journalisterna inte bara se till det häftiga och lattjolajbans som man gjorde i fallet med Ny Demokrati. Märker man att ett parti är över fyra procent ska det så snabbt som möjligt granskas på samma villkor som andra partier.
