”Instinkten tar över”
Tomas Oneborg, fotograf på SvD, var förmodligen den första pressfotografen på plats efter attentatet i fredags. Han hade gjort ett jobb om påskgodis på Hötorget när terrorn slog till och instinkten att kliva rakt ut på Drottninggatan före polisen tog över.
Tomas Oneborg har jobbat åt Svenska Dagbladet i 31 år och som fotograf i 40 år. Efter ett långt liv som pressfotograf har han dokumenterat en rad olyckor och följt stora händelser som Palme-mord, Anna Lindh-mord och Estonia. Men när han hamnade mitt i terrorattentatet i fredags så beskriver han det som det närmaste han någonsin kommit en stor katastrof.
– Jag hade varit på ett annat jobb på Hötorget och fotograferat påskgodis i en butik på Slöjdgatan, som är en parallellgata till Drottninggatan. När jag var klar gick jag ut på gatan och hörde och såg direkt att något var fel. Mängder av människor sprang i panik över Hötorget från Drottninggatan.
Eftersom han hade kameran runt halsen började han fotografera direkt.
– Jag förstod direkt att det var allvarligt, så då tog instinkten över och jag gick ned på Drottninggatan, och tittade åt höger och vänster och såg förödelsen direkt. Det var fullt kaos, skadade människor och allt annat. Det är en ganska lång sträcka på några hundra meter som lastbilen kört så det var först svårt att veta åt vilket håll jag skulle gå.
Hur länge stannade du?
– Jag minns inte och har inte tittat på loggen än, men säkert en timme efteråt var jag kvar inne på området. En halvtimme senare spärrade polisen av mer och mer och då åkte vi journalister bort och ut från området. Till slut hamnade vi nere vid Vasagatan och då gick jag upp till tidningen, för att få ut materialet i stället. Ett tiotal minuter efter mig kom Urban Andersson från Aftonbladet och en Expressen-fotograf till platsen.
Hade du inga tankar på att springa åt andra hållet?
– Nej, någonstans tar fotografrollen över och man skärmar av sig. Så här i efterhand kanske det var lite dumdristigt, men så är det. Exakt hur många minuter det då gått sedan lastbilen vet jag inte, några minuter kanske. Jag såg att det var terror eftersom man kunde se hjulspåren exakt hur lastbilen kört och vad den ödelagt. Trots den kaotiska situationen så arbetade jag etiskt, undvek att fotografera döda människor och ansikten på skadade. Jag fotade med tele och zoomobjektiv på respektfullt avstånd.
Hur mår du idag?
– Nu har jag varit ledig i helgen och det har börjat sjunkit in. Jag mår okej, vi har bra kollegor och chefer på tidningen som jag har pratat med. Det hjälper mycket.
