”Jag måste ta i för att det ska nå ut”

Namn Dan Josefsson Ålder 35 år Familj Singel Yrke Reporter på tidningen ETC Bor På Södermalm i Stockholm

Aktuell Som vinnare av Guldspaden Drivkraft Att skriva sådant jag själv innerst inne tror är sant.

Sveriges vassaste mediekritik just nu kommer från Dan Josefsson på tidningen ETC. De senaste åren har han gått till frontalangrepp mot såväl Bonniers som SVT och kvällstidningarna.

ETC går ut stenhårt mot medierna. I ett specialnummer om journalistik lyder en av rubrikerna: ”Media: lögner, porr, ångest, förnedring”. Journalister betecknas som ”Sveriges mest föraktade yrkeskår” och består av människor som ”dagligen måste ljuga för sig själva om sitt dagliga värv”.

En sak är klar när det gäller Dan Josefsson. Kollegialitet i bemärkelsen journalister som skyddar varandras snedsteg gillar han inte. Skattefifflande journalister hänger han gärna ut.

Anita Jekander, programledare i Aktuellt, är en av dem han hängt ut i ETC. I en artikel om journalister som anlitar svart arbetskraft får läsaren veta att Anita Jekander tillsammans med sin make tjänar 88 500 kronor i månaden men trots det anlitat svart städhjälp från Polen.

Även Göran Skytte avslöjades på samma tema. Bakgunden var att Dan Josefsson satt med vid redaktionsmöte på SVT där Skytte berättade om sin svarta städhjälp. En tid senare ringde Dan Josefsson upp Skytte som först förnekade saken men sen helomvände och anklagade Josefsson för att utnyttja något han hört på ett internt möte.

”Journalister ska förmedla verkligheten som de upplever den. Att läsarna klart och tydligt får veta var journalisten står är bara en fördel.”

I ETC-artikeln om de skattefuskande journalisterna berättar Dan Josefsson hur han som nykläckt journalist fick ett råd av Göran Skytte: ”Tala alltid sanning, sa han och spände ögonen i mig! Det är viktigare än allting annat.”

I slutet av förra året granskade Dan Josefsson Aftonbladets nazistaffär vilket medförde att han under den gångna helgen belönades med Guldspaden.

Under arbetet med artikeln tog Dan Josefsson kontakt med den reporter på Aftonbladet som ligger bakom nazistaffären. Han hade inte tidigare låtit sig intervjuas.

– Jag var övertygad om att han ljugit i rättegångarna och förklarade att jag tänkte skriva det. Reportern svarade att hans liv ändå var förstört, att ingen på Aftonbladet trodde att han talat sanning och att han var satt på undantag med att sköta kalendariet.

De båda träffades och under intervjun berättade AB-reportern för första gången hur han ljugit om bilderna. Dagen efter sade han upp sig från Aftonbladet.

Dan Josefsson ser reportern som ett offer.

– Arbetar man i ett klimat där sånt här kan passera är man inte ensam ansvarig journalist.

I artikeln påstår Dan Josefsson att Anders Gerdin måste ha känt till både att Aftonbladet framkallade filmrullarna och att bilderna tagits särskilt för att publiceras i Atonbladet.

Texten dundrar fram över sju uppslag i närmast propagandistisk stil, det finns ingen som helst tvekan om vem artikelförfattaren utsett till skurk.

Här finns formuleringar som ”den ljugande chefredaktören”, Anders Gerdin anklagas för att vara feg och ”moraliskt ansvarig för att 1998 blev ett fasansfullt år för Alexandra Pascalidou”.

Med vilken rätt kallar du Anders Gerdin för feg lögnare?

– Med samma rätt som alla andra använder jag min yttrandefrihet. Jag har mycket ingående dokumenterat att Anders Gerdin ljugit, därför skriver jag det. Ju längre upp i hierarkin man kommer desto hårdare tycker jag att man kan gå fram.

Är det nödvändigt att kalla folk lögnare bara för att du anser det vara sant?

– Det är en löjlig fråga. Det finns många som ljuger, men det betyder inte att jag känner behov av att kalla folk lögnare. Jag har genomfört några grävjobb riktade mot andra journalister. Precis som om det gällt vilka andra makthavare som helst har jag i vissa fall kommit fram till att journalisterna ljög.

– Jag tycker att journalister ska förmedla verkligheten som de upplever den. Att läsarna klart och tydligt får veta var journalisten står är bara en fördel. Många svenska journalister gömmer sig bakom en fasad av objektivitet men tar ändå till retoriska grepp för att driva sin tes.

Många av dem som blivit påhoppade av Dan Josefsson hade nog önskat att han valt ett annat yrke. Och det var nära att det blev så.

I slutet på 1980-talet jobbade han på en avdelning för unga schizofrena och pluggade till mentalskötare. Avdelningen hade en speciell vårdideologi och Dan Josefsson ville jobba just där. Men när han väl var färdigutbildad mentalskötare hade kliniken lagts ner.

– Jag hade länge funderat på att bli journalist men var rädd att tvingas producera en massa smörja.

Hur som helst skickade Dan Josefsson efter ansökningshandlingarna till journalistlinjen. Men samma dag han skulle fylla i papperen gick han förbi några sliskiga kvällstidningslöpsedlar vilket fick honom att tappa allt intresse för journalistiken.

– Jag knycklade ihop ansökningshandlingarna och kastade bort dem. Senare samma kväll såg jag Janne Josefsson intervjua Kjell-Olof Feldt i TV. Han visade att Feldt innerst inne var en högerpolitiker, det var så inihelvete bra genomfört att jag blev alldeles tårögd.

Dan tog upp de hopknycklade ansökningshandlingarna ur papperskorgen och fyllde i dem. Efter en sväng på Rapport i Stockholm och SVT i Malmö hamnade han på ETC. Det var för fem år sedan. För tillfället huserar ETC i moderna kontorslokaler på Södermalm i Stockholm där man anordnar utbildningar och producerar en mängd olika tidningar på entreprenad.

I ett hörn av lokalen ligger redaktionen för tidningen ETC. Den är till ytan förbluffande liten och består av tre journalister inrymda i små träbås.

Dan Josefsson motsvarar knappast bilden av den hårdföra journalisten som äter chefredaktörer till frukost. Snarare verkar han vara en engagerad vänstermänniska som hamnat framför tangentbordet. Han pratar snabbt på skorrande skånska och fördjupar sig ibland i intensiva utläggningar om samhällsfrågor.

En av bataljerna kring Dan Josefsson gäller Folke Rydéns TV-dokumentär om Björn Borg. På 14 uppslag i ETC anklagades Folke Rydén och höga chefer på SVT för att ha agerat högst oetiskt.

I dokumentären framställdes det som om Ingvar Carlsson känt till att Björn Borg fått skattefria miljoner av staten. Dan Josefsson kom fram till att det var lögn men att Folke Rydén genom bedräglig klippteknik tillverkat ett scoop.

”Lurade 3 125 000 tittare”, löd ETCs rubrik över en passbild på Folke Rydén.

En nyhetssnutt ur Borgdokumentären sändes i Rapport. Rapport satt på en intervju med Ingvar Carlsson som förnekade att han känt till några skattefria miljoner till Björn Borg. Intervjun med Ingvar Carlsson sändes dock inte i Rapport. Anledningen var att dokumentären visades efter Rapport och man hade kommit överens med Folke Rydén om att dokumentären först skulle sändas i sin helhet, först därefter skulle SVTs nyhetsredaktioner få haka på med kommentarer etc.

Dan Josefsson tog åter fram storsläggan. Över passbilder på några av SVT-cheferna löd rubriken i ETC: ”Censurerade nyhetssändning”. Det hela presenterades som ”berättelsen om hur tre chefer på Sveriges Television beslöt sig för att grundlura hela svenska folket”.

Folke Rydén anklagar Dan Josefsson för att ha undanhållit fakta som talat emot hans teser.

– Dan Josefsson är skojig att läsa, dessvärre har han ibland fel i sak och han klarar inte av att själv bli kritiserad för det, tycker Folke Rydén.

Även Rapportchefen Jan Axelsson är kritisk. Han är en av dem som beskylldes för att ha stoppat intervjun med Ingvar Carlsson.

– Detta är lögn, hävdar Jan Axelsson. Sanningen är att jag före sändningen inte hade en aning om att det över huvud taget gjorts en intervju med Ingvar Carlsson. Dan Josefsson hade månader på sig att kolla den här uppgiften. Det gjorde han inte.

(I efterhand har Dan Josefsson krävt att få in följande kommentar, se vidare Fotnot 2:

”Det är trist att Folke Rydén och Jan Axelsson vill svartmåla mig, men jag är inte förvånad. Jag har ju skadat deras karriärer genom att få dem fällda i Granskningsnämnden. Sedan dess har de försökt ge igen så fort de fått chansen.”)

ETC-artikeln om Borgdokumentären ledde till att Granskningsnämnden gjorde en utvidgad utredning. Själva dokumentären fälldes för osaklighet och partiskhet medan Rapport fälldes för partiskhet.

Dan Josefsson dammar på hårt på ett ibland ganska ensidigt sätt. Till sitt försvar säger han att all journalistik egentligen är åsiktsjournalistik. Urvalet av vilka som intervjuas, vilka fakta som lyfts fram, vilka ämnen som tas upp medför att journalistiken i högsta grad är subjektiv. Skillnaden är bara att han mer öppet än andra journalister markerar vad han tycker.

Dan Josefsson tycker att det finns en aningslöshet och en ansvarslöshet hos många journalister som är stötande.

Som exempel tar han hur Dagens Eko återgav en enkät med en grupp företagare. Budskapet i Ekot var att arbetslösa hellre går på bidrag än jobbar. Enkäten hade gjorts av SAF med det uttalade syftet att ”påverka politiken i en riktning som är bra för företagen”.

SAF hade använt en ovetenskaplig metod och låtit företagarna kryssa i färdigskrivna formuleringar. Ett av svarsalternativen var att företagen hade svårt att hitta arbetskraft på grund av att a-kassan var för hög. Trots att en minoritet av företagarna valde det alternativet lade Dagens Eko tyngdpunkten på den uppgiften.

– Det här fallet är ett exempel på att de flesta journalister försöker hålla sig i en mittfåra för att inte bli beskyllda för opartiskhet. På 1970-talet var medierna till vänster, då var det OK att skildra gruvstrejker. Nu är mittfåran nyliberal och då har journalisterna flyttat med dit. Därför talar medierna i dag så mycket om skattesänkningar och att alla fasta jobb ska bort.

Om det är fel att hålla sig till mittfåran, vilken fåra är det då rätt att ligga i?

– Där vars och ens personliga ansvar säger att det är rätt att befinna sig. Som journalist måste man följa sin inre röst men också öppet deklarera var man står.

Menar du att politiska journalister borde rapportera till exempel att Göran Persson pratar smörja om de tycker det?

– Ja, om de har belägg för att säga så.

Dan Josefsson är en av få i Sverige som granskar journalistiken. Att inte fler gör det tror han beror på att journalister är rädda att stöta sig med kollegorna.

– Många vågar inte ens höja rösten på morgonmötena och säga vad de tycker om det de egna arbetskamraterna åstadkommit. Därför måste jag ibland hålla ett så högt tonläge. Journalisterna håller ihop och jag måste ta i för att det ska nå in på andra redaktioner.

Han konstaterar att den journalist som angriper Bonniers riskerar att ha gjort sig omöjlig på 40 procent av den svenska mediemarknaden.

– Om ETC går omkull får jag väl fundera på att bli mentalskötare igen, säger han.

STAFFAN WOLTERS

sw@sjf.se

Fotnot 1 Anders Gerdin har avböjt att kommentera ETCs artikel om nazistaffären.

Fotnot 2 I sin text om Aftonbladet beskriver Dan Josefsson hur Anders Gerdin, efter att ha fått läsa sina citat, ringer och ”svär och gapar”. På samma sätt reagerar Dan Josefsson efter att ha läst den här texten. Han är mycket upprörd över att Folke Rydén får komma till tals, kallar mig feg och beskyller mig för missriktad kollegialitet.

Jag försöker förklara att en utpekad person har rätt att ge bemötande och att i synnerhet den som går hårt fram mot andra borde tåla det.

Därefter hör Dan Josefsson av sig gång på gång med ilskna samtal och mejl. Till slut erbjuds han att kommentera artikeln men avböjer. Han bokar av fotografen och försöker få Journalistens chefredaktör att stoppa artikeln. Efter ett tiotal mejl meddelar Dan Josefsson att han nöjer sig med att texten kompletteras med några meningar.