”Jag ser mig inte som en arg person”

Nio krönikor per månad klämmer DNs film- och tv-kritiker och krönikör Johan Croneman ur sig. Ett jävla lyxjobb, har han fått höra. I själva verket är jobbet med honom nästan jämt. Inför varje text funderar han ett par dagar innan det är dags att skriva, söker rätt fråga att ställa, grubblar på perspektiv. Efter lämning börjar det om igen; veckan är intecknad.

Framför allt lägger han många av sina vakna timmar på att plöja serier eller filmer.

– Jag har ägnat så otroligt mycket tid i mitt liv åt att se dålig film, dåliga tv-program. Det är på gränsen till ofattbart. Åker man på en filmfestival och ser 30 filmer på en vecka är det kanske en riktigt bra.

Annons

Kritikerna, fortsätter han, brukar aldrig prata med varandra efter förhandsvisningarna.

– Den enda gången vi säger något så tittar vi på varandra, nickar och frågar ”vad gör man med sitt liv?”.

Croneman har kunnat läsas många år i DN, och nås varje vecka av läsarmejl som skäller eller hyllar. Många som gillar honom verkar uppskatta de svavel­osande sågningarna allra mest. När Croneman förra decenniet fick Gerhard Bonniers kulturstipendium togs det fasta på samma sak: ”Johan Croneman har ett mycket stabilt humör. Han är alltid arg.”

Det är en bild som Croneman själv vrenskas med. Jo, han gillar att renodla teser och vara tydlig, och vill gärna vara lite underhållande, men ser sig som en mild snarare än arg person. (En beskrivning folk som känner honom skrattat åt.) Arbetsprocessen börjar inte i att han vill elda upp sig och såga.

– Jag har aldrig spekulerat i att jag kan få en viss reaktion på något jag ser. Det tror många som skriver till mig, nu har du suttit och retat upp dig på det här – det stämmer inte. Men jag kan ha sett några tv-serier över helgen och bestämt ämne, sedan ser jag fem minuter på Aktuellt eller morgonnyheterna och ändrar kurs: det här måste jag gå på. Det händer relativt ofta att jag skriver på uppstuds. Då kan jag nog vara mer laddad med känslor.

Blir det bäst då?
– Det tycker jag nog inte, men folk kanske tycker att det blir som mest underhållande. Men då har jag inte filtrerat så mycket som jag egentligen vill. Jag brukar lägga krönikan över natten, för texter åldras snabbt, formuleringar man tycker är jätteroliga är inte det nästa dag.

Samtidigt ångrar han sällan en sågning. Han skrockar åt hur P1s satirprogram Public service i en imitation lät Croneman jämföra Kristallengalan med Röda khmererna.

– När jag ser om Kristallengalan tänker jag: det där var ändå spot on, jag står för det jag skrev. Jag vaknar aldrig mitt i natten och tänker ”fan vad taskig jag var” – däremot av att jag skrivit som en kratta.

Självhatet ligger alltid på lut, trots de många årens erfarenhet.

– Jag brukar aldrig läsa om mina texter. Det är ofta jag har gått ut och slängt DN på morgonen. Allt blev fel.

***

Johan Croneman
Ålder: 65 år
Titel: Filmrecensent och tv- och sportkritik­er i Dagens Nyheter
sedan många år. Skriver också krönikor i Ica-Kuriren.
Aktuell: Tilldelades nyligen Aftonbladet Kulturs Axel Liffner-stipendiet 2019. Bok­aktuell med självbiografiska Jag är olyckligt här.

Cronemans tips för att skriva bra kritik/krönikor:
1. Släck ner all ängslan. Strunta i att det kommer ta hus i helvete på nätet.
2. Skriv, skriv, skriv. Slit ger utdelning. ”Jag tycker jag peakade runt 2008, då var jag drygt 50. Få föds till krönikörer.”
3. Formulera frågor hellre än tvärsäkra svar.
4. Använd ordbok och synonymordbok.
5. Lek med form och berättar­teknik. Ta risker.
6. Lyssna på rytmen. ”Jag läser mina texter högt medan jag skriver. Filar, skriver om.”
7. Skriv tidigt på morgonen, när hjärnan är som nyast.