”Jag söker mig till skiten”
Namn Christer Berglund. Ålder 48 år. Bor i Solna. Familj Hustru, en son åtta månader, en son 20 år, en dotter 22 år. Yrkesbakgrund JH, vikarie på några tidningar, frilansat för press, dokumentärer för TV och radio.Drivkraft Ja. Journalistiska förebilder Joe Esterhas när han skrev för Rolling Stone, deckarförfattaren James Ellroy.
Namn Christer Berglund. Ålder 48 år. Bor i Solna. Familj Hustru, en son åtta månader, en son 20 år, en dotter 22 år. Yrkesbakgrund JH, vikarie på några tidningar, frilansat för press, dokumentärer för TV och radio.Drivkraft Ja. Journalistiska förebilder Joe Esterhas när han skrev för Rolling Stone, deckarförfattaren James Ellroy.
När drevet går syns inte Christer Berglund till. Först när rubrikerna börjar falla i glömska kommer han in på scenen. Söker upp mördaren på kåken, träffar anhöriga till offer och gärningsman, fiskar i protokoll och sonderar bland kontakter i undre världen.
Christer Berglund är frilans med inriktning på den typ av kriminalreportage som tar sig in i de inblandades psyken.
Ett exempel är berättelsen om Åke, en schizofren 55-årig man. Åke hade varit och firat sin mors födelsedag och var på väg hem. Plötsligt vände han bilen, åkte tillbaka och högg ihjäl sin 85-åriga mor med en förskärare.
Mordet verkade oförklarligt. I reportaget ger Christer Berglund sin tolkning av motivet:
”Jag var en idiot som inte begrep. Men jag var inte ensam. Åke var fortfarande ett barn. Ingen såg honom, ingen kunde hjälpa honom. Hela livet hade han längtat efter mamma. Gång på gång återvände han till henne. Till slut såg han bara en utväg. Han skulle sticka kniven i henne och göra sig fri.”
För närvarande skriver Christer Berglund mest för Café och Finanstidningen. Ett av de större jobben handlar om en homosexuell hockeyspelare i Västerås som blev knivmördad. Ett annat om en SJ–chef från Norrland som flyttade till Stockholm och träffade en porrstjärna vilket blev hans död.
En del reportage har inget med brott att göra. Till exempel varför en 18–årig tjej från en by i Norrland blev porrfilmsaktris. Eller bakgrunden till att Ted Gärdestad tog livet av sig. Fast oftast handlar det om kriminalitet.
– Sånt som rör sig i normalt mänskligt liv kommer tydligare till uttryck i brottsligheten.
Christer Berglund är snaggad och klädd i läderkavaj. Men han ger inte intryck av att vara en hårdkokt kriminalreporter utan verkar snarare eftertänksam. Han pratar ganska långsamt, kisar med ögonen och tittar tankfullt ut i luften.
– Jag söker mig till skiten, därför har jag inga problem att gå in där andra journalister kanske säger: ”det här är skit, det här är farligt”. För mig är det helt normalt, jag har en drivkraft att upprepa skamligheter.
Kriminaliteten har ingredienser som han speglar sig i.
– Först efteråt har jag fattat att det finns personliga motiv som gör att jag skrivit så mycket om kriminalitet.
– Det fanns en tid när skam var mitt motiv. Då skrev jag mycket om mördare. I och med att jag kommit allt djupare ner i den kriminella världen har jag börjat intressera mig för svek och skrivit mer om bedragare och psykopater.
Jag försöker gång på gång få ur honom vad det här bottnar i. Han säger att det har att göra med saker i hans uppväxt men att det skulle kräva alldeles för långt utrymme om han skulle redogöra för det i tidningen.
– Jag kan bara säga att det är saker som jag ägnat sex år i psykoanalys för att komma åt.
Längre än så kommer vi inte.
Många av Christer Berglunds texter innehåller en typ av detaljer som de flesta journalister skippar. När Ted Gärdestad tittar på TV dagen före sitt självmord får läsarna veta att det var final i en holländsk ATP–turnering i tennis som Rickard Krajicek var på väg att ta hem mot en fransman. Så här kan han återge ett besök hemma hos en intervjuad person: ”Vi satt vid det rökfärgade glasbordet i vardagsrummet. Jag kunde inte ta bort blicken från en fasttorkad glasspinne.”
– I Sverige har det hög status att gräva fram fakta. Men det är bara halva jobbet. För att gestalta människor och miljöer återstår att ta reda på vilken musik man spelade i bilen och hur replikerna föll.
Till skillnad från de flesta svenska journalister är inte Christer Berglund rädd att blanda in sig själv och sina känslor i reportaget. Vid ett tillfälle tar han med en psykiskt sjuk mördare till sin sommarstuga i Ångermanland för att övernatta där:
”Och i sommarstugan grät han igen, tog på sig pyjamasen och gick och la sig utan att borsta tänderna. Jag blev själv så ängslig och rädd. Jag kom på mig med att fundera över flyktvägar ifall han skulle bli tokig under natten.”
Christer Berglund har en förmåga att få folk att ställa upp, i flera fall har det rört sig om människor som sagt nej till alla andra journalister. Ett exempel är La Reine–mannen, Sveriges mest omtalade ekobrottsling, som för någon månad sedan medverkade i en intervju i Finanstidningen.
– Då hade jag byggt upp kontakten med honom i ett–par tre år. Vi hade snackat skit, jag hade bjudit honom på middag tillsammans med min fru och så vidare. När han sen togs in på fängelset i Kristianstad blev det läge och jag åkte dit och intervjuande honom.
För att få någon att medverka är det viktigaste enligt Christer Berglund att få till stånd ett personligt sammanträffande.
– Jag kan inte komma på att någon av dem jag väl träffat sen inte ställt upp. Alla har behov av att prata med någon, alla vill bli sedda och en del är fåfänga. Även om jag får ett nej ger jag inte upp.
– Jag är aldrig etisk eller återhållsam när jag tränger mig på hos folk. Etiken kommer när texten ska gå i tryck. Men innan dess går jag över alla tänkbara trösklar.
De flesta journalister som skriver om brott hämtar sin information nästan enbart från polisen. Christer Berglund odlar sina kontakter även bland brottslingarna.
– Jag kan umgås med torpeder och mördare utan något omedelbart syfte att skriva, ungefär som andra journalister ränner hos makthavare.
Christer är less på mediernas ständiga schabloner av brottslingar.
– Snuten ger journalisterna deras eftertraktade monsterbilder av kriminella. Sen känner sig folk trygga när snuten plockar monstret. Därmed undgår snuten granskning.
– Så fort det till exempel finns minsta koppling till anabola steroider får man det till att det är orsaken till brottet. I själva verket kan det finns en hel del psykologiska motiv som journalisterna helt missar.
Ett annat problem när journalisterna levererar vrångbilder är att källorna tystnar.
– När jag närmar mig folk som varit inblandade i någon omskriven historia tar det ibland lång tid att bygga upp ett förtroende på grund av de journalister som skrivit före mig.
– Jag kan förstå att många journalister har dåligt med tid men alla lögner kan inte vara nödvändiga. I nio fall av tio ger sanningen dessutom en betydligt bättre historia.
