”Jag vill göra det lättare att prata om självmord”
För ett par år sedan tog en nära anhörig till fotografen David Lundmark sitt liv. Nu är han aktuell med boken och fotoutställningen X60-X84, som handlar om alla de människor som påverkas av ett självmord.
Fotografen David Lundmark var på en kompis svensexa i Danmark när hans lillebror ringde. Han berättade att en nära släkting hade tagit livet av sig. Några dagar senare samlades familjen och David Lundmark fotade sin omgivning, som han brukar göra på somrarna.
När hösten kom och chocken började lägga sig reflekterade han över hur många människor som påverkats av självmordet, utan att ens känna hans släkting.
– Det var ambulans, polis, en massa praktiska saker som skulle styras upp, en båt som skulle säljas… Jag tänkte på att samhällets trådar synliggörs när det händer något så här tragiskt. Det kändes när det hände som att någon kastat en stor sten i vattnet. Först ett stort plask, sedan de här ringarna på vattnet, säger David Lundmark.
Han började läsa på och insåg att självmord var vanligare än han trott. Började kontakta människor som på olika sätt kommer i kontakt med suicid – från anhöriga till sanerare.
– Jag var orolig över att folk inte skulle vilja prata om det. Men det var tvärtom, många öppnade sig och berättade – och tipsade vidare.
David Lundmarks fotoutställning X60-X84 visas på Arbetets museum i Norrköping fram till 21 april. Boken med samma namn ges ut av Journal förlag, med efterord av DN-journalisten Erik Ohlsson. Titeln är hämtad från den internationella diagnosmanualen ICD-10 och står för ”avsiktlig självdestruktiv handling” i samband med dödsfall. Han har ägnat sig åt projektet på ledig tid, helger och kvällar.
Foto: David Lundmark
Har projektet hjälpt dig att bearbeta det som hände er?
– Verkligen, och det trodde jag inte, även om ett syfte var att förstå mer. Jag har haft privilegiet att kunna gömma mig bakom kameran och yrkesrollen.
Han har intervjuat alla han fotat. Men citaten och bilderna är separerade, det går inte att koppla citaten till människorna på bilderna.
– Det viktiga för mig var inte vem som sade vad, utan att så många människor förr eller senare kommer i kontakt med det här. Jag ville att betraktaren skulle kunna tänka lite själv, men också att personerna skulle kunna prata så fritt som möjligt.
Enligt de medieetiska publicitetsreglerna ska medier ”iaktta stor försiktighet vid rapportering om självmord och självmordsförsök”. David Lundmark har ändå valt att ha med beskrivningar av hur människor tagit sina liv i boken.
– Jag förstår att man inte ska skriva ut om en tonårsidol har hoppat framför ett tåg. Men om en person vill berätta utifrån egen erfarenhet ser jag inga problem med att ha med det.
Varför då?
– Vill man berätta om sin pappa som har hängt sig så tycker jag inte att jag behöver skydda det. Det är ett jävligt brutalt sätt som man får försöka vara så transparent som möjligt kring. Men det viktiga är inte hur folk tar livet av sig, utan att det sker och påverkar många människor.
Foto: David Lundmark
Han har också fått nej från tänkta intervjupersoner. En facklig representant för tågförare sade nej med hänvisning till spridningsrisken.
– Det är en myt att rapportering om självmord uppmanar folk att ta livet av sig. Vilka samhällsproblem löses av att man inte pratar om dem? frågar David Lundmark.
– Jag tycker att man behöver prata mycket mer om självmord. Jag vill att boken ska vara ett sätt att starta samtal om det här. För många anhöriga jag träffat är det snarare jobbigt att ingen pratar om det.
Foto: David Lundmark
David Lundmark vänder sig mot den mediala formuleringen att någon ”valt att avsluta sitt liv”.
– Det är ett jävligt problematiskt uttryck, eftersom det låter som att självmord är ett rationellt beslut. Det är snarare en psykologisk olycka. Något som kan hända om alla stjärnor står fel och förutsättningarna finns.
