”Jag ville hem till Gotland”
Namn Katarina Hedström Ålder 32 Bor I Ala på Gotland Yrke Reporter på Radio Gotland Yrkesbakgrund Journalisthögskola, Radio Gotland Aktuell En av tusentals svenska journalister som sliter i vardagen Drivkraft Att man aldrig blir färdig med sitt uppdrag
Namn Katarina Hedström Ålder 32 Bor I Ala på Gotland Yrke Reporter på Radio Gotland Yrkesbakgrund Journalisthögskola, Radio Gotland Aktuell En av tusentals svenska journalister som sliter i vardagen Drivkraft Att man aldrig blir färdig med sitt uppdrag
Alldeles intill kyrkan i Ala, en socken med 175 invånare några mil sydost om Visby, bor Katarina Hedström, reporter på Radio Gotland. I en lite sliten före detta lärarbostad från 1914 bor hon med sina tre katter. Sex rum och kök för 172 000 kronor, bara det en anledning att undvika storstan och dess sanslösa boendekostnader.
Här i Ala har Katarina vuxit upp och hit återvände hon efter att ha gått ut Journalisthögskolan i Stockholm 1990.
– De andra studenterna på JH ville till Ekot och DN, men jag ville hem till Gotland.
Vi sitter och pratar hemma hos Katarina en söndagseftermiddag. Utanför fönstret går socknens huvudväg men någon trafik att tala om finns knappast. Katarina funderar högt över hur stockholmare egentligen uthärdar sin vardag, varför de springer till tunnelbanetåget trots att nästa kommer om tre minuter.
Ett stenkast bort ligger en konstnärsgård där en flock dovhjortar går och betar. Ala är en idyll, på gränsen till pittoresk, åtminstone så här års. Men hur är Gotland på vintern?
Med den mörka årstiden försvinner de 500 000 sommarbesökarna och kvar finns 59 000 bofasta. När jag frågar Katarina vad öns journalister gör på vintrarna suckar hon lätt.
– Just den frågan ställer alltid kollegorna från fastlandet. Vad gör ni själva på fastlandet på vintern? Hos oss kommer snön, brottslingarna fortsätter att begå brott och verksamheten i kommunfullmäktige pågår som vanligt.
Flera gånger har Katarina mött en nedlåtande attityd från kollegor i Stockholm.
– Lokalradio är något man ser ner på i Stockholm verkar det som. ”Fort men fel”, brukar man få höra. För mig vore det främmande att kritisera ett visst utbud i radion bara för att det kommer från Stockholm.
Skvalradio är ett annat vanligt tillmäle om lokalradion.
– Ofta kommer kritiken från såna som inte lyssnar på P4. Under till exempel våra morgonsändningar består 60 procent av materialet av debatter och nyheter.
Men visst finns det sånt som kan bli bättre. Själv har Katarina Hedström märkt hur nyheterna snuttifierats allt mer. När hon började på Radio Gotland för nio år sedan var ett vanligt nyhetsinslag 2.30. Numera är det nere i 1.40.
– Varför det blivit så vet jag inte. Det är inte uttalat att det måste vara så. Det är mer som en fix idé, att man tror att folk efterfrågar kortare grejor.
En del radiojournalister har fått för sig att folk inte klarar av att lyssna på prat mer än fem minuter i sträck, sen måste det in musik.
Men så långt har det inte gått på Radio Gotland. Även om nyheterna ska vara korta får reportagen ta utrymme, bara de håller.
För ett tag sedan åkte Katarina till USA och intervjuade gotländska emigranter.
– Jag pratade med en kollega från en lokalradiostation som gjort en liknande reportageresa till USA. Hon hade blivit tilldelad format på fem minuter.
– Hos oss är timslånga reportage inget onormalt, mina USA-program kretsade runt 55 minuter allihop. Men tänk att åka till USA och göra femminutersinslag!
Katarina ger intryck av att vara en intensiv människa. Ska hon ut i köket och hämta kaffe så rusar hon dit och tillbaka. Åsikter har hon om det mesta men i likhet med många kvinnliga kollegor tvekade hon att ställa upp för en intervju i Journalisten. Motiveringen var den vanliga: jag har väl inget intressant att komma med.
Flera gånger under intervjun frågar hon om det hon säger riskerar att uppfattas fel eller om det låter dumt.
Ändå är Katarina Hedström van vid mer framträdande positioner än de flesta. Hon är nyvald ordförande i Gotlands journalistdistrikt, hon har varit med i förbundsstyrelsen för Centerns ungdomsförbund och har till och med suttit i Gotlands kommunfullmäktige.
På 1980-talet jobbade Katarina som ombudsman för centern. Valet 1988 kandiderade hon på centerns ungdomslista och valdes in i fullmäktige. 1990 började hon på JH samtidigt som hon jobbade politiskt. Hon pendlade till Stockholm och skötte sina politiska uppdrag parallellt med journalistikstudierna.
– Det var först under min praktiktid på Östnytt som jag började inse att man inte kan vara journalist och politiker samtidigt, jag hade inte sett konflikten. I dag tycker jag att det är det helt obegripligt att jag kunde vara så naiv, säger Katarina och låter en smula skamsen.
När hon fick jobb på Radio Gotland krävde arbetsgivaren att hon skulle lämna fullmäktige och sen dess finns inga band kvar till politiken.
Att vara lokalradioreporter och före detta lokalpolitiker kan ha sina sidor.
– Genom jobbet träffar jag ibland politiker jag varit djupt insyltade med i budgetarbete och annat. De kanske ser mig som en kollega men jag kan ärligt säga att jag har hoppat av sen länge.
Katarina berättar med tydlig irritation om hur hon nyligen var på en presskonferens där en tidigare politisk bekant presenterade henne som före detta ombudsman för centern.
Men hennes politiska förflutna har även medfört en hel del positivt, till exempel kunskaper om samhället eller hur det är att bli intervjuad.
– Som politiker kände jag mig alltid i underläge i förhållande till reportern. Det är konstigt för som reporter känner jag mig inte i överläge.
En gång intervjuades Katarina i radio om återvinning av plastmaterial.
– Företaget som samlade in plasten tog rejält betalt. Under intervjun råkade jag säga att insamlingen inte var lönsam men förklarade strax efteråt att jag sagt fel, att jag egentligen menade att insamlingen var för dyr. Ändå klippte reportern ut det där med lönsamheten. Typiskt journalister, minns jag att jag tänkte.
På Radio Gotland har Katarina jobbat både som producent och nyhetschef, men det är reporter hon helst vill vara. Hon hör till de få utvalda som vaknar varje morgon och känner lust att gå till jobbet.
Det negativa med jobbet, den ständiga underbemanningen och känslan av otillräcklighet, uppvägs av upplevelsen att vara till nytta för människor, att ständigt lära sig något nytt och så förstås alla kontakter med lyssnarna.
– Det är fantastiskt hur mycket folk som brukar ringa efter programmen. En anledning är naturligtvis de höga lyssnarsiffrorna. På morgnarna kan vi ligga på bortåt 70 procent, ofta är Radio Gotland i topp bland landets lokalradiostationer.
På frågan vad hon gör om tio år svarar hon:
– Förmodligen jobbar jag kvar på Radio Gotland. Det är klart att jag ibland kan känna att det jag gör är flyktigt. I går planterade jag en massa skog, den kommer att stå kvar i hundra år. Frågan är vad jag har att blicka tillbaka på när jag sitter i gungstolen.
