Jenny, ungdomsreporter på Corren: Jag vill skriva om alla bra saker som unga gör

Många redaktionsledningar brottas med problemet hur de ska få ungdomar att läsa dagstidningen. Att det är ett bekymmer visar inte minst det faktum att Tidningsutgivarna satsar 13 miljoner kronor de närmaste tre åren på att marknadsföra dagstidningen till ungdomar.

Nerikes Allehanda och Östgöta Correspondenten är två tidningar som valt helt olika vägar för att intressera ungdomar för tidningen.

Jenny Eriksen är ungdomsreporter på Östgöta

Correspondenten. Men tidningen vill inte sät-

ta någon särskild ungdomsstämpel på det ma-

terial som hon producerar. Det får konkurrera med allt annat i tidningen.

Sedan oktober är Jenny Eriksen projektanställd under sex månader på ÖCs lokalredaktion i Motala. Tjänsten ingår i Correns speciella satsning på orten.

Jenny Eriksens uppgift är att skriva för och om ungdomar, om skola, arbetsmarknad, religion och relationer.

— Ska jag skriva om besparingar i skolan så försöker jag gå ett steg längre än att bara rabbla torra fakta. Jag tar reda på vad besparingarna får för konsekvenser och pratar med eleverna.

Tanken med projektet är inte enbart att få ungdomar att börja läsa Östgöta Correspondenten.

— Vi vill också ändra bilden av ungdomar. De förekommer ofta i artiklar om brott och arbetslöshet. Jag vill skriva om alla bra saker som ungdomar gör och hur deras verklighet ser ut. Det är så uppdelat i åldersgrupper i samhället i dag.

Jenny Eriksens rum ger inte intryck av att där sitter en nöjes- och ungdomsreporter. Snarare är det rumskollegan Peter Ekeströms jaktintresse som drar blickarna till sig. På väggen, bland jaktfotografier, hänger en gammal maläten mård som sett sina bästa dagar, även som död. Rummet är litet och trångt så vi slår oss ner i redaktionens fikarum istället.

På Motalaredaktionen jobbar en fotograf och åtta reportrar, varav en med sportbevakning. Det är en stor lokalredaktion som ligger centralt vid torget i stan.

Den här dagen har Jenny bokat in ett besök hos en tjej som varit au-pair i USA. Vinkeln är råd och tips till ungdomar som vill ge sig ut i världen och jobba. Hon ska också skriva ut en intervju med ungdomar som inte får godkänt betyg när de går ut grundskolan.

— Det finns hur mycket som helst att skriva om, säger Jenny entusiastiskt. På sista tiden har jag skrivit mycket om skolan, den är ett outtömligt ämne. Men nu måste jag hitta på något annat.

Jenny har stor frihet i jobbet. Hon bestämmer själv vad hon ska göra. Det blir mycket kvällsarbete ibland, eftersom många av ungdomars aktiviteter sker efter skoltid.

Den här dagen gör vi ett besök på Zederslundskolan, några minuters promenad från redaktionen. Strax är hon omgiven av ett gäng elever. Ungdomar har sällan något emot att vara med i tidningen.

— Jobbet är kul och tacksamt. Unga människor har åsikter om det mesta.

När vi går ner genom gångarna till elevrummet i källaren berättar Jenny att hon ofta besöker skolan. Avståndet från redaktionen gör att det är frestande att gå just till Zederslundskolan.

— Vadstena hör också till mitt bevakningsområde. Ibland får jag ta mig i kragen och åka till någon skola där i stället.

Hon kastar en glimt på skolans anslagstavla –- ett bra ställe för nya reportageuppslag. Hon har också en del kontakt med de ALU-anställda kamratstödjarna. De vet allt om eleverna.

Tydligen har Jenny också bra relation till skolans kurator som gick med på att hon under en dag fick sitta med och lyssna under expeditionstiden. I tidningen blev det en sida om drogproblem.

Jenny har gått journalistlinjen på Bona folkhögskola och kompletterat med ett år på Södra Vätterbygdens folkhögskola. Hon gjorde sin praktik på Corren och har jobbat där två somrar som vikarie.

— Jag tror det är bra att jag inte kom in som ung reporter direkt från gatan, säger hon. Jag har lärt mig skriva “vanliga artiklar” och vet var jag ska söka fakta.

Samtidigt är hon bara 22 år och känner att de hon intervjuar nästan är hennes jämnåriga. Skolmiljön känns inte så främmande.

— Men det är viktigt att man inte sitter på en sådan här tjänst för länge. Man tappar lätt känslan för de “hårda” nyheterna. Ibland får jag tänka efter om det jag vill göra har ett allmänintresse eller om det bara är jag som tycker att det är kul.

ÖC har presenterat Jenny som ungdomsreporter i annonser i tidningen. Men hon får ändå inte särskilt många tips till redaktionen. Däremot är det många som känner igen henne när hon är ute på skolorna eller på stan.

— Ibland måste man ha tur. En 15-årig tjej som skulle ha barn med sin 17-årige kille fick jag tag på av en slump när jag bevakade ett mål i tingsrätten. Men en tjej som blivit mobbad under flera år kom själv in på redaktionen och ville berätta.

Att ungdomsreportern sitter i Motala och inte på huvudredaktionen i Linköping ser inte Jenny som en nackdel.

— De artiklar som blir bra och som har allmänintresse kommer in i båda editionerna.

Östgöta Correspondentens chefredaktör Ernst Klein är nöjd med Jenny Eriksens jobb. Han tror inte på särskilda ungdomssidor för att få unga att läsa tidningen.

— Vi måste i stället fundera över vad det är för nyheter som attraherar unga läsare och hur man skriver för dem.

Han säger att Correns val av material i tidningen länge har präglats av att de flesta på redaktionen är medelålders eller äldre.

— Därmed har jag inte sagt att material som intresserar ungdomar måste skrivas av unga journalister. Vi måste alla börja tänka i nya banor.

Han är glad att det gick att få fram pengar till specialsatsningen i Motala.

— Det är bra att vi har en ung, duktig journalist som kan hjälpa oss att tänka annorlunda. Vi ska använda oss av den här tiden till att lära oss någonting.

Han påpekar att det nya tänkandet redan börjar ge resultat även på Correns huvudredaktion i Linköping. Där har redaktionen inspirerats till att vinkla artiklar på ett nytt sätt för att attrahera ungdomar att läsa tidningen.

Anders Nilsson, chef på lokalredaktionen i Motala, är också nöjd med vad hans ungdomsreporter presterar.

— Jag hoppas att det går att få loss mera pengar så den här satsningen kan fortsätta.

QIA RINDEVALL