Johanna Odlander om våldsspiralen i Uppsala: ”Det märks en uppgivenhet bland läsarna”

Uppsala har stått i centrum för de senaste veckornas gängkrig, med skjutningar, sprängningar och tre mord. För Upsala Nya Tidnings redaktion har det inneburit en rejäl omställning i arbetet.

– Det har varit otroligt intensivt. Att ha ett så extremt nyhetsläge där Uppsala står i centrum kan vi inte riktigt minnas har hänt tidigare, i alla fall inte på mycket länge. Vi har aktivt valt att involvera många reportrar i bevakningen för att kunna vara nyhetsledande och verkligen ge den här tragiska utvecklingen den massiva bevakning som vi anser behövs, säger Johanna Odlander, chefredaktör och vd på UNT.

– Det känns meningsfullt för många att jobba med, men stundtals kräver det mycket av redaktionen.

Annons

Igår dödades en 25-årig lärarvikarie i en sprängning i Fullerö. Två hus totalförstördes och kvinnan som var bosatt i ett av de skadade husen fick föras till sjukhus, men hennes liv gick inte att rädda. 

– Jag blir som många andra både berörd och upprörd över att det av allt att döma är ännu en ung människa som inte har någon koppling till konflikten som har drabbas. Just det, att försöka berätta om människorna som drabbas är ett av våra viktigaste uppdrag i den här bevakningen. Annars blir det bara ”ännu en skottlossning” och vi blir avtrubbade. Det tror jag är farligt.

Hur har ni ställt om krimbevakningen?
– Vi är många fler som jobbar med bevakningen nu, vi omfördelar de reporterresurser vi anser krävs på daglig basis utifrån nyhetsläget. Men jag skulle inte säga att det bara är en krimbevakning. Det här går ju utanpå allt nu, det är både ren händelserapportering, krimbevakning i form av att berätta om anstiftarna men också en samhällsjournalistik där vi försöker skildra vad det här gör med Uppsala och oss som samhälle.

Har ni märkt någon förändring i läsning och engagemang från publiken?
– Vi ser att vi har läsarna med oss, framför allt när det sker nya dåd. Och inte minst när det känns som om dåden kan drabba ”vem som helst”. Men jag är rädd att läsarna och vi som samhälle inte orkar ta till oss så mycket mer. Att det här ska bli en ny vardag och att folk till slut bara känner en uppgivenhet. Jag tycker man märker det i de intervjuer vi gjort de senaste dagarna, säger Johanna Odlander.