Jojje Olsson kartlägger kinesiska ambassadens smutskastningskampanj av Gui Minhai

Den 5 juni skrev 45 personer under ett upprop där man krävde att Gui Minhai (bilden) skulle friges. I mitten på juli fick bland annat undertecknad ett brev med ”information” om vad Gui Minhai har gjort i Sverige. Ett brev vars syfte uppenbart var att misskreditera honom.

Journalisten Jojje Olsson samlar just nu in det ambassaden skickat ut till undertecknarna av uppropet, som en del av sitt nya bokprojekt.

– Kinesiska ambassaden har inte bara skickat mejl utan även post, som gått till undertecknarnas fullständiga hemadresser. Flera har också fått sms eller blivit uppringda.

Annons

Varför gör kinesiska ambassaden det här?
– Av samma anledning som man attackerar medier på sin hemsida, och attackerar mig, som enskild journalist. De vill visa att detta är ett känsligt ämne som man inte vill att medier, akademiker eller civilsamhället uppmärksammar. De vill samtidigt få ut sin egen version och övertyga folk om att Gui Minhai är en bedragare.

– Många som skrev under uppropet vet att de gör det med risk att inte få visum nästa gång de vill besöka Kina, man kan helt förlora tillgången till Kina.

Hur tolkar du de här breven?
– De visar att det är ett extra känsligt ärende och att Kina inte vill att det ska uppmärksammas. Givetvis tycker ju jag att fallet ska uppmärksammas ännu mer. Den stora energin de lägger på att sprida sitt narrativ visar att den kritik som kommit från Sverige och andra länder är besvärlig.

– Smutskastningskampanjer är ett nytt territorium för kinesiska ambassaden i Sverige. De provar sig fram steg för steg, och ser hur långt de kan gå. Om de kommer undan med att smutskasta medier så kommer fler journalister att attackeras i framtiden. Nu är det ”bara” att man hängs ut.

Vad behöver göras, tror du?
– Viktigast är markeringen från svenska myndigheterna. UD har ju sagt att de kontaktat ambassaden efter attackerna mot svenska medier, och ambassaden har sedan dess inte publicerat något mer liknande material. Det är ju ett bra steg. Kina vill veta hur mycket de kan agera innan det påverkar handelsutbyte och andra utbyten mellan länderna. Det är mycket viktigt att myndigheter fortsätter att markera.

Du skriver just nu på en bok, en uppföljare på din förra "De kidnappade kinasvenskarna" med fokus på Gui Minhai?
– Det är ett samarbetsprojekt mellan Norstedts, Expressen, Svenska förläggarföreningen och Internationella förläggarföreningen och den ska släppas i samband med bokmässan i Göteborg.

– Bokens syfte är tvådelat. Dels ska den förklara utvecklingen av Gui Minhais fall sedan han blev bortrövad av ett tiotal civilklädda säkerhetsagenter i Kina. Alltså händelserna som inträffat efter det att jag skrev min förra bok. Andra syftet är att beskriva smutskastningkampanjen mot honom, att sammanfatta vad anklagelserna handlar om och bemöta dem.

Är det som står i breven sant?
– De är skickliga på karaktärsmord i Kina. De bygger alltid på ett litet korn av sanning, men omständigheterna stämmer inte. De lägger till och förvränger för att skapa sitt eget narrativ.

Spelar det någon roll om det är sant eller inte?
– Nej. Det är ett medvetet försök att flytta diskussionen från Kinas övergrepp och behandling av Gui Minhai till en diskussion om hans person. De vill skapa debatt om hans personlighet och förflutna, och därmed flytta fokus från det faktum att de hållit en svensk medborgare inlåst i 1 000 dagar. Vi måste vara försiktiga och inte gå på det här tricket.