Kamrat Elbyl är död
Sveriges Television har lagt ner det prisbelönta och hyllade, ungdomliga samhällsmagasinet Elbyl. Inte oväntat har ett ganska stort antal arga, oftast yngre, tittare hört av sig. Med rätta — om det nu vore så att SVT därmed också avslutade sin satsning på unga, mångkulturella samhällsprogram.
Sveriges Television har lagt ner det prisbelönta och hyllade, ungdomliga samhällsmagasinet Elbyl. Inte oväntat har ett ganska stort antal arga, oftast yngre, tittare hört av sig. Med rätta — om det nu vore så att SVT därmed också avslutade sin satsning på unga, mångkulturella samhällsprogram. Ytterligare ett perspektiv hade i så fall gått förlorat och en outsägligt viktig grupp samhällsmedborgare (OBS! inte mediekonsumenter), hade mist en möjlighet att kunna orientera sig i vår svårbegripliga och kaotiska värld. Nu är det inte så, hävdar Sveriges Televisions planeringschef Hans Bonnevier. Elbyl läggs ner, men något annat, liknande kommer till hösten. Från Göteborg. Stafettpinnen har, precis som planen var, vandrat vidare — ut ur 08-området. Och då hamnar saken i en helt annan dager. Vi som gillat Elbyl mister visserligen en kamrat som vi just lärt känna och det är smärtsamt. Elbyls avväpnande ton och orädda attack, har med tiden skapat ett lustfyllt förtroende — såväl för programmets innehåll som för dess sympatiska medarbetare. Att gå miste om denna relation smärtar alltså. Men ändå — Bonneviers ord lugnar. Med utgångspunkt i det unga och mångkulturella Göteborg kan till och med Elbyl-traditionen breddas och förstärkas. För här handlar det om ytterligare ett viktigt perspektiv — det som tar avstamp i livet utanför Storstockholm. Och det är en journalistisk utmaning.Allt som möjliggör att samhället genomlyses från andra synvinklar än storstadens medelklass och maktelit, är i princip gott. Sedan må Göteborg också vara en ganska stor stad. Men steget går åt rätt håll. Alltså. Kamrat Elbyl är död, leve det seriöst unga och mångkulturella Sverigeperspektivet!
För övrigt…
…tänker jag naturligtvis bevista årets stora journalisthändelse i Sverige, Gräv 98 i Malmö i helgen. Detta är det tionde årsseminariet sedan föreningen Grävande Journalister bildades av några entusiaster 1989. Till Malmö kommer inte bara sådana som jag, som var med redan då, utan också en hel hoper nya, ofta unga, kolleger som drivs av nyfikenhet och engagemang kring journalistyrkets verkliga uppdrag — undersökandet, grävandet. Någon har sagt mig att varje grävseminarium består av ungefär en tredjedel förstagångsbesökare. Om dessa sammanlagt tio arrangemang i genomsnitt lockat 450 deltagare (lågt räknat), bör alltså uppemot 15 000 svenska journalister ha förkovrat sig under minst tre av de totalt trettio seminariedagarna. Lägg därtill alla de kortare eller längre kurser i till exempel datorstödd journalistik, som föreningen initierat och lett, så torde i stort sett varje journalist i det här landet ha lärt sig något nyttigt av “grävarna”. Vad jag vill säga är alltså att föreningen Grävande Journalisters insatser för svensk journaliststandard knappast kan överskattas. Såväl när det gäller bredd som djup. Och att det nu i seminarietider förstås är värt en extra applåd för alla de gratistimmar entusiasterna från 1989 och framåt lagt ner för en bättre, mer djupgrävande journalistik.
