Kateryna flydde kriget i Ukraina och fick jobb i Luleå: ”Att jobba på SVT har gett mig tillbaka smaken på livet”

När kriget bröt förra året ut tvingades Kateryna Yemets lämna Ukraina. Med sin resväska, 11-åriga dotter, och ex-svärmor packade hon in sig i bilen och började köra från Kiev mot gränsen. En resa som tog tre dagar på grund av alla bilar med människor som tänkt ungefär samma sak: ”Jag måste ta barnen till en säker plats.”

– Jag sov ingenting på tre dygn. Jag minns hur jag satt i bilen och tittade på min dotter och ex-svärmor och kände att jag kan inte lämna dem. Ändå var valet att lämna svårt, man får skuldkänslor, säger Kateryna Yemets till Journalisten.

Att det blev just Sverige som flykten gick till berodde på att hennes bästa vän, Victoria, redan bodde i Stockholm. När de kom till Sverige var det dock för sent att återförenas eftersom Victoria hade lämnat för Warszawa för att vara med sin mamma.

Så Kateryna vände sig till Migrationsverket som samma dag skickade dem till Norrbotten och Boden.

– I fyra månader bodde vi i Boden där jag började lära mig svenska och min dotter började skolan. Samtidigt började jag filma en dokumentär och jag ledde även en yogagrupp för kvinnor som flytt kriget i Ukraina. Yoga är min andra passion. Jag är mycket tacksam mot folket i Boden, svensklärarna, och andra som har gjort så mycket för att integrera ukrainska flyktingar, säger Kateryna.

I juli flyttade Migrationsverket familjen ännu en gång. Den här gången var resan kortare, fem mil till residensstaden Luleå.

De första fyra månaderna i Luleå bodde de på en förläggning men nu har de fått en egen lägenhet från kommunen.

Katerynas karriär som journalist började på tv-nyheterna i Kiev som 19-åring. Idag, 25 år senare, är yrket fortfarande intressant. Efter att de flyttat in på förläggningen i Luleå fick hon höra att det fanns en nationell tv-kanal i stan, så hon googlade fram SVT-huset och gick dit för att knacka på.

– Först kom jag till fel adress, men till slut hittade jag ett fönster med SVT-loggan på så jag ringde på dörren. Nu jobbar jag som praktikantreporter i Luleå. Att jobba på SVT har gett mig tillbaka smaken på livet, mina svenska kollegor är väldigt erfarna personer och jag lär mig inte bara svenska av dem.

I Ukraina jobbade Katreryna på två av de största nationella tv-kanalerna ICTV och Ukrain i en roll som skulle kunna översättas som chef över bildproducenterna.

Skillnaden mellan jobbet i Kiev och Sverige är stor. I Kiev jobbade Kateryna främst med nyheternas livesändningar. I Luleå finns inga direktsändningar och man gör allt själv, kör bil, filmar, intervjuar och redigerar. I Ukraina har nyhetsredaktionerna precis börjat arbeta mer i enmansteam, men vanligtvis har man fortarande både fotograf och chaufför med i teamet.

– I Kiev går allt väldigt fort. Det är mer stress, speciellt nu med kriget. Men jag tror journalister är likadana överallt. Nyfikna, letar efter fakta, människor som inte är likgiltiga inför andra, säger hon.

Har du kontakt med dina journalistkollegor i Ukraina? Är det många som har stannat kvar?
– Vi pratar. Jag kallar dem ”järnmänniskor”, de är hårda som järn. Elva av de anställda på ICTV har gått in i militären och är nu vid fronten. Utöver sina arbetsuppgifter deltar alla kanalanställda i frivilligrörelsen. Jag tror volontär är ett andra yrke för nästan varje ukrainare som inte är i fronten nu.

Eftersom Ukraina har befunnit sig i krig sedan 2014 så är deras krigskorrespondenter redan mycket erfarna, menar hon.

Till ICTV köpte man in de första skyddsvästarna och hjälmarna redan 2013, under protesterna på Majdan.

– När de första explosionerna skedde den 24 februari så åkte medarbetarna vid ICTV till jobbet. ICTV lagrade vatten och mat och förberedde ett bombskydd. Eftersom flyganfallen kom frekvent sände vi också från bombskyddet. Vissa anställda tog med sina föräldrar, familjemedlemmar eller husdjur till jobbet. Arbetet har bokstavligen blivit ett andra hem och bombskyddet används fortfarande vid flyganfall.

Som journalist i Ukraina behöver man också tänka extra på att exempelvis äldre och även barn tittar på nyheterna. Kateryna vet hur man väljer de minst traumatiska bilderna.

– Du jobbar per automatik, stänger av alla mänskliga känslor. Ryssland för också ett informationskrig. En enorm mängd falsk information strömmar från ryska propagandister. Det är en daglig kamp på informationsfronten för ukrainska journalister.

När Kateryna samma dag som vi intervjuar henne frågade kollegan Oksana Dykhnich, programproducent och produktionschef på ICTV, hur hon klarar av att titta på skrämmande bilder från kanalens fotografer varje dag fick hon svaret: 
– ”Mitt arbete är som en patologs. Blir de nervösa när de dissekerar? Absolut inte”, sa Oksana som jag har jobbat med i 16 år, säger Kateryna.

– 2022 dog 43 journalister i kriget. Bland dem fanns åtta journalister som utförde sina yrkesuppgifter när de dog, fortsätter hon.

Vad drömmer du om i framtiden?
– Bara att Ukraina ska vinna kriget, och en trygg framtid för min dotter.

Chefredaktören Victor Soroka tillsammans med några av journalisterna på ICTV. Foto från Oksana Dykhnich (ICTV) februari 2022. 

ICTV-journalister i skyddsrummet. Foto från Oksana Dykhnich (ICTV) februari 2022. 

Programledaren Vadym Karpyak sänder live från bombskyddet. Foto från Oksana Dykhnich (ICTV) februari 2022.

Journalisten Oleg Korneychuk förbereder en skyddsväst. Foto från Oksana Dykhnich (ICTV) februari 2022.
 

Fakta

Kateryna Yemets

Ålder: 44 år

Gör: Journalist som flytt kriget i Ukraina, sedan tre månader jobbar hon på SVT Nyheter Norrbotten i Luleå. Hon studerar svenska vid Sunderby folkhögskola och filmar en dokumentär vid sidan av jobbet.

Karriär: Har tidigare jobbat på tv-kanalerna ICTV och Ukrain och producerat ett 30-tal dokumentärer för tv-kanalen Dom på 30-årsdagen för Ukrainas självständighet. Filmar nu på dokumentären Endless day, som handlar om tre ukrainska kvinnor som flytt till Norrbotten.