”Kina är oerhört underrapporterat”
Svenska journalister är fast i en gammal uppfattning om att utvecklingen i Kina inte betyder mycket för oss i Sverige. Det är en helt felaktig uppfattning som redan har börjat straffa sig, menar frilansjournalisten och Kinakännaren Jojje Olsson.
Journalisten rapporterade igår om den kinesiska ambassadens hårda angrepp mot Svenska Pen efter att organisationen valt att tilldela årets Tucholskypris till fängslade Gui Minhai. Ambassaden vill att priset dras tillbaka.
DN rapporterar idag att UD enligt utrikesminister Ann Linde har markerat mot ambassaden, och att Reportrar utan gränsers svenska ordförande Erik Halkjaer ser ambassadens agerande ”som en upptrappning med ett indirekt hot”.
Jojje Olsson, frilansjournalist bosatt i Taiwan och med lång erfarenhet av att rapportera om och från Kina, håller inte med om att det rör sig om en upptrappning i tonläge:
– Jag vet egentligen inte om det senaste uttalandet utgör någon större upptrappning. Tidigare har man bland annat kallat Kurdo Baksi för sinnessjuk, och grävt upp gamla personliga saker om mig som sedan publicerats på ambassadens hemsida. I bakgrunden låter man alltid ana att andra konsekvenser kan drabba de som inte låter sig skrämmas till tystnad, menar Jojje Olsson.
Han anser att uttalandena från Kinas ambassad redan har upphört att förvåna.
– För den som följer Kina så är retoriken bekant, det handlar nämligen om ett språkbruk med mer eller mindre subtila hot som ofta används i den kinesiska propagandan.
DNs kulturchef Björn Wiman skriver i en kommentar att det är tyst om Kina på ett sätt som det aldrig hade varit om det handlat om en annan auktoritär stat. Det beror enligt honom delvis på en okunskap om landet, som medierna är medskyldiga till. Håller du med?
– Ja, Kina är oerhört underrapporterat, vilket är en stor fara särskilt med tanke på de enorma resurser som landet samtidigt lägger på att sprida propaganda utomlands via sina statliga medier. Denna kombination riskerar att regimens budskap tas som sanning, menar Jojje Olsson.
– Tänk exempelvis om det var Donald Trump eller Vladimir Putin som hade inrättat regelrätta politiska fångläger där en miljon muslimer spärras in utan föregående rättsprocess. Då skulle det sannolikt skrivas spaltmeter. Men dagens situation i Xinjiang bemöts av svenska medier med en axelryckning och några pliktskyldiga korta texter med alltför långa mellanrum.
Varför är det så?
– Dels därför att Kina ligger långt bort, kulturellt och geografiskt. Såväl journalister som läsare är fast i en gammal uppfattning om att utvecklingen i Kina inte betyder mycket för oss i Sverige, vilket är en helt felaktig uppfattning som redan har börjat straffas sig.
– Men dels också för att många fortfarande biter sig fast vid en annan gammal uppfattning, nämligen illusionen om att Kina per automatik blir mer politiskt liberalt i takt med att landet blir rikare, bara vi hjälper till genom att öka vårt utbyte med regimen. Mycket förtroendekapital har investerats i denna uppfattning, vilket gör att uppgifter från Kina ofta avfärdas med argument som ”så illa kan det inte vara”. Men det är riktigt, riktigt illa i Kina just nu vad gäller politiska och civila rättigheter.
