Klandras för rapportering om misstänkt våld mot assistanshund

Enköpingsposten började bevaka fallet när en assistanshund plötsligt försvann från en trädgård och många människor engagerade sig i sökandet. Historien tog en ny vändning när flera tidigare anställda anklagade brukaren (NN) för att ha attackerat hunden på olika sätt. Enköpingsposten publicerade tre artiklar som bland annat innehöll detaljerade skildringar av våld mot hunden. NN var inte namngiven i artikeln, men det var däremot föräldrarna, som har samma efternamn.

Medieombudsmannen skriver att NN är en privatperson utan någon roll i offentligheten, har flera diagnoser och står under förvaltarskap. ”En person i hens ställning ska normalt inte behöva utstå kritisk granskning i medier av hur hen behandlar sin hund eller i övrigt uppför sig i sitt privatliv. Trots det innehåller samtliga artiklar detaljerade påståenden om hur anmälaren ska ha agerat mot sin hund.”

Medieombudsmannen skriver också att NN aldrig själv sökt uppmärksamhet för den försvunna hunden: ”Mediet har i detta fall motiverat publiceringarna med att det förelegat ett stort intresse kring hunden i fråga efter att den försvunnit och efterlysts, vilket Enköpingsposten och många andra medier tidigare hade rapporterat om. Att många människor varit nyfikna på vad som hänt hunden innebär dock enligt mig inte att det funnits ett tungt vägande allmänintresse kring frågan. Jag noterar också att det inte är NN själv som sökt offentlighetens ljus i samband med hundens försvinnande, utan hens förälder.”

Inför beslutet i nämnden argumenterade Enköpingsposten för att allmänintresset inte kan begränsas till att omfatta endast offentliga personer. ”Ett privat agerande ska också kunna vara föremål för granskning om agerandet skapar en situation där många människor engageras genom att deras tid eller pengar tas i anspråk. Så är fallet med den försvunna hunden Y. Familjens företrädare byggde, främst i sociala medier, upp en kommunikation kring försvinnandet och det bildades lokala sökgrupper i hela landet. Det utlovades en hög hittelön och antalet engagerade kunde snabbt räknas i många tiotusentals. Att hundens välmående var under utredning av djurvårdande myndigheter efter flera anmälningar om vanvård nämndes dock inte. Det var därmed relevant att publicera uppgifterna om vanvård utifrån den ensidiga bild som i övrigt förmedlades.”, skriver tidningen.

Mediernas etiknämnd går dock på Medieombudsmannens linje och klandrar tidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.