”Klimatjournalistik görs i storstäder med storstadsperspektiv”

Journalistens seminarium ”Hur vässar vi miljöjournalistiken utan att hamna i aktivistfällan?” på onsdagsförmiddagen kom att handla mer om hur man ska undvika att vidga klyftan mellan journalisterna och klimatförnekarna, än att undvika aktivism.

Jenny Stiernstedt, hållbarhetsreporter på Dagens Industri, menade att det inte går att se det journalistiska engagemanget för klimatet som aktivism.

– Det är naturvetenskap, det går att mäta och ta på. Det är inte aktivism att påstå att det här är en allvarlig kris, man har vetenskapen i ryggen, sade Jenny Stiernstedt.

– Om man rapporterar om att människor dör på grund av ändringarna i LSS känner man som journalist ett stort engagemang för de människor man skriver om, och det är inget konstigt med det. Man kan känna ett stort engagemang för klimatet och rapportera om det utan att vara aktivist, sade Malin Crona, redaktör på Sveriges Natur.

I stället kom en stor del av paneldiskussionen att handla om polariseringen i klimatdebatten, efter bland annat efter frågor från publiken.

– Mycket klimatjournalistik görs i storstäder med storstadsperspektiv. Det är ett problem att villkoren på landsbygden inte lyfts fram. Den lokala rapporteringen måste bli bättre och redaktionerna i Stockholm måste ut i landet. Annars är risken att de som bor på landsbygden vänder sig till andra källor, som sprider falska uppgifter. Vi har redan en polarisering mellan stad och land i klimatfrågan, sade Magnus Alselind, redaktionschef på Expressen.

Att klimatfrågan också börjat glida över i en höger-vänster-fråga oroade också panelen, och att det bland journalister vuxit fram en nedlåtande attityd mot personer som förnekar klimatförändringarna, eller inte vet tillräckligt mycket om dem.

Expressen har startat en klimatredaktion med fem reportrar som ska samarbeta med andra avdelningar på tidningen och levererar två sidor varje dag.

– I höst hållbarhetsutbildar vi all personal. Vi har varit för dåliga på de här frågorna, vi måste bli bättre, sade Magnus Alselind.

Han menade dock att en svårighet varit att journalisterna varit ointresserade av att arbeta med klimatfrågan.

– Det grundläggande problemet är att reportrar vill göra häftiga avslöjanden som slås upp stort.

Malin Crona välkomnade under seminariet de stora satsningar som görs på många svenska redaktioner, men tycker inte att det är i närheten av tillräckligt.

– Vi känner oss ensamma på Sveriges Natur. Det är inte svårt att plocka Guldspadar när ingen annan gräver. Men vi behöver fler som är på i samma fråga, som växeldrar. För unga finns klimatfrågan med i allt och det måste redaktionerna anpassa sig till, genom att skaffa sig mer kunskap och våga ställa följdfrågor till makthavare, bland annat om hur de ska nå målen de satt upp, sade Malin Crona.

Jenny Stiernstedt på Dagens Industri instämde:

– Efter den varma sommaren, IPCCs rapport och Gretas skolstrejk förra året har klimatrapporteringen vuxit, både kvantitativt och kvalitativt. Men samtidigt rapporterades det mer om fotbolls-VM, som pågick ett par korta sommarveckor förra året, än om klimatkrisen. Jag tycker att alla redaktioner borde börja titta närmare på den stora ”hur”-frågan. Hur ska man nå målen?

Lyssna på hela seminariet i Journalistpodden.