Kortvarigt drömjobb Tur & retur Upp & Ner
Runt 500 sökte jobbet som redaktör på Upp&Ner. Lars Schmidt fick det. Efter tio arbetsdagar sa han upp sig.– Jag förutsattes lära mig SAS-andan och trivas med att vara en journalistisk snöping, säger han.
Runt 500 sökte jobbet som redaktör på Upp&Ner. Lars Schmidt fick det.
Efter tio arbetsdagar sa han upp sig.
– Jag förutsattes lära mig SAS-andan och trivas med att vara en journalistisk snöping, säger han.
Lars Schmidt, som länge frilansat för Upp&Ner, SAS tidning för resenärer på inrikesflyget, blev uppmanad att söka tjänsten som redaktör. Han fick det.
Chefredaktören Jan Kotschack ville att Upp&Ner skulle få en nytändning och satsa på det goda reportaget, som han menade var tidningens adelsmärke.
– Det verkade vara ett spännande jobb, säger Lars Schmidt. Jag hade stora förväntningar.
Han skissade på ett upplägg för tidningen, och ville bland annat att den nya Upp&Ner i varje nummer skulle ha fasta inslag som porträtt, lättare/kortare reportage och reportage av grävkaraktär, där något blottläggs eller avslöjas.
Chefredaktören Jan Kotschack var med på noterna.
Efter fyra dagar på nya jobbet började Lars Schmidt lägga ut uppdrag på frilansar. Ett var ett reportage om en porrklubb i Strömstad som frekventeras av nyrika norrmän. Det skulle handla om kunder och ägare och om staden Strömstad.
Schmidt presenterade uppdraget på ett möte.
– Det blev bomstopp direkt. Kotschack sa nej. Han förklarade att Upp&Ner är en kundtidning och att SAS aldrig skulle gå med på att ett sånt reportage publicerades.
Företaget vill inte att deras tidningar ska ta upp känsliga ämnen som sex och religion.
Lars Schmidt efterlyste skriftliga regler för vad som gällde för tidningen. Han ville veta, inte spekulera som en kremlolog om vad SAS kunde tänkas tycka om eller inte tycka om.
– Jag fick då tidningens nedskrivna policy. Där stod inget om de gränser som Kotschack pratade om. I stället fanns där en del allmänna formuleringar, som kunde ha använts i ett festtal.
Upp&Ner skulle vara ”en angelägen tidning”, ”ett tidsfördriv” och den skulle innehålla en allmän publicistisk del som skulle göras efter ”publicistiska kvalitetsprinciper”.
Lars Schmidt ansåg sig inte få någon vägledning av policyn utan bad att få upp frågan på ägarnivå, till SAS.
Beskedet var att det var helt omöjligt att tänja gränserna så långt som Schmidt ville.
– Vi enades till slut om att jag inte kunde vara redaktör för Upp&Ner.
Den 28 oktober, efter tio arbetsdagar, slutade han.
– Jag är arg på mig själv för att jag inte ställde de rätta frågorna innan jag började där. Men jag tyckte att jag hade fått löfte om att få göra Sveriges bästa reportagetidning. I stället skulle jag finna mig i att agera som en snöpt dragoxe.
– SAS vill få folk att tro att det är högt i tak på deras tidningar, säger han i dag. De anlitar kända och bra skribenter som gör välskrivna, trevliga reportage. Men tidningarna utger sig för att vara något de inte är.
Lars Schmidt trodde att det betydde något att Upp&Ner hade en chefredaktör som ansvarig utgivare. Det är annars vanligt att informationschefen har utgivaransvaret på kundtidningar.
Så här summerar han erfarenheterna från äventyret på Upp&Ner:
– Kundtidningar är kundtidningar. De ges ut för att göra PR för företaget. Det är bara pinsamt om de låtsas ha publicistiska ideal.
– Lars Schmidt är en av Sveriges absolut bästa och mest betrodda skribenter, säger Jan Kotschack.
Han konstaterar att Lars Schmidt och han helt enkelt såg olika på vilken tidning de skulle göra.
– Det var klantigt av både Lars och mig att vi inte redde ut det i förväg. Men jag upplever att vi skildes som vänner.
Han beställde ett reportage om en porrklubb i Strömstad…
– Jag kommenterar inte det. Olika saker diskuteras inom redaktioner.
Vilket inflytande har SAS på Upp&Ner?
– Det är svårt att säga. Jag har som redaktör en självständig ställning, men de gör sina egna sidor.
Tycker du att det är högt i tak inom SAS Media?
– Jag har aldrig behövt göra våld på mig själv och jag tycker att jag får göra den tidning jag vill. Lars hade andra ambitioner. Det handlar om vilka journalistiska ideal man har.
Upp&Ner skulle åter odla det goda reportaget…
– Så blir det också. Lars Schmidt och jag var införstådda i att det skulle bli så. Vi trodde att vi var samstämmiga. Men han ville göra andra saker än vi gjort de senaste fem åren. Vi har olika uppfattningar om vad det goda reportaget är.
Kan ni ha samhällskritiska reportage?
– Lars har själv skrivit granskande reportage i Upp&Ner. Men Upp&Ner är inte i första hand en samhällskritisk tidning. Vi har mer av beskrivande och betraktande reportage än av hårt granskande.
