Krimreportern som skakar om i Borås
Efter elva säsonger på Efterlyst fick Valentina Xhaferi nog och sökte och fick en reportertjänst på SVT i Borås. Sen började skjutningarna. ”Det är som att brotten följde mig hit.”
SVTs lilla Boråsredaktion ligger i pampiga Kungliga Telegrafstyrelsens hus från 1913, mitt i centrala Borås och vägg i vägg med P4 Sjuhärad. Normalt är det två reportrar på plats, men just idag är Per-Olof Stjärnered kompledig och Valentina Xhaferi är ensam på kontoret.
Redaktionen stängde 2007 men öppnade igen 2015 i den vanliga omorganisationskvarnen på SVT. När Valentina Xhaferi gick in på ett vikariat på SVT Nyheter Väst i somras låg det fortfarande damm i luften efter vårens omorganisationshaveri, som ledde till att cheferna för SVTs lokala nyheter fick avgå.
– Det märktes att det hade varit lite kaotiskt när jag kom in. Det kunde kännas som att SVT inte var riktigt trygga med sin identitet. Men det har blivit bättre, säger Valentina Xhaferi.
Hon är en av Sveriges mest rutinerade krimreportrar, med elva säsonger Efterlyst i ryggen, en säsong på Brottscentralen, en på Brottsplats Sverige och har bevakat krim på Ekot, TV4, SVT, Aftonbladet och Expressen.
– Efterlyst har varit mitt hem. Jag har tagit rygg på poliser, kartlagt brottsnätverk, bevakat upplopp och besökt massor av brottsplatser – och gravplatser. Jag har inte tröttnat på krim, men jag har rest otroligt mycket i tjänsten och bott på hotell – det blev för mycket och för intensivt. Jag har tröttnat på Stockholm och har alltid drömt om att bo i en mindre stad. Jag kommer från Falun från början, och ville inte hem, men till en annan mindre stad. Borås känns perfekt. Mina vänner i Stockholm trodde inte jag skulle att fixa det, men jag trivs bra.
Valentina Xhaferi på mordplatsen där en man i 25-årsåldern sköts ihjäl i Borås i november. Foto: Tor Johnsson
Valentina Xhaferi såg fram emot att få göra klassisk lokaljournalistik i Borås, men plötsligt började skjutningarna. Under sommaren och hösten skakades Borås av mordförsök, människorov och andra grova våldsbrott. Åtta skottlossningar ägde rum mellan juni och november. En frisör blev skjuten i benet av misstag – det var hans kund som var måltavlan.
– Det första jag gjorde när jag kom hit var att fråga cheferna om jag kunde få fokusera på de kriminella nätverken i Borås.
Valentina Xhaferi pratade med poliskällor och läste domar och efter ett par dagar hade hon bilden klar: det var två rivaliserande nätverk med över 100 personer i varje, ett på Hässleholmen och det andra på Norrby, som under flera år haft ett öppet narkotikakrig. Hennes rapportering om ”brotten som skakar Borås” väckte enorm uppmärksamhet.
– Det är otroligt många skottlossningar i en liten stad och det är så grova brott och flera multikriminella personer – somliga av dem kommer från fina villaområden.
Den 5 november sköts en man i 25-årsåldern ihjäl vid högskolan i Borås. Valentina Xhaferi jobbade kväll och skulle ut på ett annat jobb och ramlade in i brottsplatsen, en kort promenad från redaktionen.
– Han låg här, jag såg när ambulanspersonalen försökte få liv honom, berättar hon och pekar ut platsen på trottoaren. Polisen var väldigt stressade. Det var väldigt mycket folk på plats; ett tjugotal polisbilar, tekniker, en helikopter.
– Det har varit helt sjukt. En kollega på Ekot sa: ”Herregud, du har verkligen tagit med dig brotten från Stockholm till Borås.”
Under vintern jobbade hon och en kollega på SVT Väst, Amanda Gustafsson, med ett större grävjobb om sexköpare i Göteborg, som fick stort genomslag.
– Med sådana jobb är det väldigt bra att vara två reportrar, inte minst för att peppa varandra när det känns hopplöst.
”Kollegorna gillar inte när jag säger att Borås är litet. Det är ju litet. Men jag tycker att Göteborg är litet”, säger Valentina Xhaferi. Foto: Tor Johnsson
En stor fördel med att vara krimreporter i Borås jämfört med Stockholm är tryggheten. Hon känner sig inte orolig för sin egen säkerhet. I Stockholm har hon varit med om flera incidenter, bland annat stenkastning. 2018 fick hon en stor sten i ryggen efter att ha sagt ifrån när några killar gav sig på hennes kollegor.
– Jag sa till dem: ”Rör inte mina fotografer!” De kunde inte ta att en kvinna markerar.
Efter ett arbetspass i Rinkeby följde en av killarna efter henne ner i tunnelbanan. Hon lyckades skaka av sig honom vid T-Centralen.
– Det är ett kul jobb, men mycket kan hända på kort tid för oss som är på fältet, sådant som cheferna inte känner till eller ser. Vi är ensamma när vi väl ska hem. Det tycker jag är jobbigt. Men här känner jag mig inte orolig. Eller, jo det var en grej i december. Jag fick ett samtal. ”Du ska få blommor av någon.” Jag blev helt kall i kroppen. Det visade sig vara från min chef. Haha. Han skrämde livet ur mig. Så visst, jag bearbetar vissa saker än i dag.
