Kul och lärorikt om etermedier i blåsväder
Bok: Torsten Thurén: Medier i blåsväder. Den svenska radion och televisionen som sahällsbevarare och samhällskritiker. Utges av Stiftelsen Etermedierna i Sverige (Nr 5).
Bok: Torsten Thurén: Medier i blåsväder. Den svenska radion och televisionen som sahällsbevarare och samhällskritiker. Utges av Stiftelsen Etermedierna i Sverige (Nr 5).
I oktober 1986 sände Sveriges Television ett program som kom att bli ett av de mest uppmärksammade och kritiserade genom tiderna. Det var samhällsreportern Jan Guillou som i Rekord-Magazinet tog upp frågan om utomnordiska zigenare och deras “osvenska” leverne.
Guillou hävdade att den här gruppen zigenare stal betydligt mer än svenskar i allmänhet och att många av dem också kostade socialvården stora pengar.
Programmet ledde till en enorm uppståndelse och hätska debatter — bland annat i Rekord-Magazinet — följde. Kritiken rörde framför allt att en särskild grupp utpekats som kriminell och Guillou anklagades för att vara invandrarfientlig.
Programmet fälldes också av dåvarande Radionämnden för brott mot demokratiparagrafen.
Zigenarprogrammet är ett av de inslag som docenten vid JMK, Torsten Thurén, närmare diskuterar i sin genomgång av svensk radio och TV: Medier i blåsväder.
Thurén utgår från några frågor som på ett eller annat sätt är kopplade till public serviceuppdraget och de avtal med staten som Radiotjänst/SR/SVT arbetat under.
Boken bygger till stor del på konkreta exempel — från Lubbe Nordströms “Lort-Sverige” på trettitalet till Guillous Rekord-Magazinet femtio år senare. Det gör den teoretiska diskussionen kring svenska etermedier och public serviceuppdraget lätt att följa.
En utveckling som går från stats-radio till den självständiga radio och TV vi har i dag.
Ett lysande komplement till det tryckta, är den bifogade cd-rom-skiva med exempel på inslag och program som det blåste om. Här kan såväl Lubbe, Ivar Lo och Lis Asklund avnjutas som ett kritiskt TV-reportage om svenska Gränges verksamhet i Liberia, Fria Proteaterns satir över “Saltsjöbadsandan” och som sagt Jan Guillous zigenarprogram. Ett smart drag som absolut gör läsningen tjänster.
Thurén resonerar också kring public service-företagens framtida möjligheter, om de nu “över huvud taget har några egna ambitioner utöver att konkurrera med de kommersiella företagen”.
Hans slutsatser blir att SR och SVT visserligen inte längre kan dominera, men att man kan “skapa ett alternativ till det dominerande kommersiella utbudet”.
Kan man tolka det på något annat sätt än att också Torsten Thurén ogillar SVTs huvudmål; att ha hälften av tittarna?
Medier i blåsväder är i alla fall en historisk skrift med högsta aktualitet.
