Kulturcheferna om kritiken: ”Konkurrensen har hårdnat”
Litteraturkritiken är bortträngd av den personliga krönikan, beklagar förläggaren Stephen Farran-Lee. ”Raljant kritik”, menar GPs Johan Hilton, medan Victor Malm och Björn Wiman delvis håller med Farran-Lee.
”Kulturredaktionerna ägnar sig åt litterär ghosting” skrev förläggaren Stephen Farran-Lee (Polaris) i en kulturdebatt i DN i helgen, och luftade sin frustration över att få snålt med recensioner.
När jag själv var kritiker – det är många år sedan, det medges – var det närmast heligt att debutanterna skulle få sina läsningar. Men nu, när litteraturen på kultursidorna reducerats till en pool av idéer för betraktelser av de egna skribenterna, verkar de mest vara i vägen. Läser man en vanlig kultursida eller kulturbilaga ser man att krönikan – skribenternas och kulturchefernas verktyg för att snickra vidare på sina varumärken − har trängt undan den adekvata litteraturkritiken, skriver Farran-Lee.
– I DN ligger antalet recensioner per vecka idag på samma nivå som det gjorde 2006, runt tio upp till femton under högsäsong. Så åtminstone i DN kan påståendet att litteraturkritiken minskat drastiskt i kvantitet ifrågasättas. Det är möjligt att det stämmer på andra håll, det är i så fall olyckligt. Litteraturkritiken är kulturjournalistikens själ och ryggrad, säger DNs kulturchef Björn Wiman.
– Jag delar den oro för det kulturella ekosystemet i sin helhet som Stephen Farran-Lee lyfter fram.
Svenska Dagbladets tf kulturchef Anders Q. Björkman medger att antalet recensioner minskat i tidningen på 20 år. SvD publicerar en normal vecka sex litteraturrecensioner, utöver Under strecket-essäerna. Det beror enligt honom delvis på att kulturkonsumtionen förändrats:
– Med strömmad tv har tv-serien fått en helt annan status, tv-spel och poddar har fått större genomslag och en större bredd. Alla dessa kulturella uttryck måste därför också synas i vår bevakning. Utöver det har den digitala offentligheten utvecklats till ett allmänt torg där åsikter stöts och blöts – vilket också måste bevakas och kommenteras.
Den personliga krönikan tar större plats idag än för 20 år sedan, konstaterar kulturcheferna.
– Men jag tror inte att det har skett på bekostnad av specifikt litteraturkritiken. Många stora ämnen i vår tid – ”kulturkrig”, koranbränningar, den digitala offentligheten – kräver mer resonerande texter om idéfrågor, där krönikor kan ha en viktig funktion att fylla, menar Anders Q. Björkman.
Expressens kulturchef Victor Malm säger att de personliga kulturtexterna är väldigt uppskattade av publiken.
– Att tidningar inte skulle ta hänsyn till vad publiken är intresserad av låter som ett märkligt resonemang, säger Malm.
Victor Malm pekar på att den lokala kulturjournalistikens reträtt gjort att antalet recensionsmöjligheter för en bok krympt kraftigt.
– För trettio år sedan kunde en bok recenseras i en mångfald av olika lokaltidningar. Idag blir varje recension mer betydelsebärande, tystnaden blir mer total om de stora tidningarna inte skriver.
Parallellt med svenska mediers stålbad har den svenska allmänutgivningen ökat med nya förlag som Polaris och Mondial, påpekar Victor Malm.
– Vi har sett en ganska kraftig expansion av den svenska journalistiska prosan i bokform. Det är sådant vi vill bevaka – men det gör också att konkurrensen om utrymmet i tidningarna har hårdnat, säger han.
Johan Hilton, kulturchef på Göteborgs-Posten, kan inte göra jämförelser bakåt men bedömer det som sannolikt att kritiken minskat något. Idag publicerar GP mellan en och tre bokrecensioner per dag under högsäsong, uppger han.
Vad säger du om Farran-Lees kritik: har den personliga krönikan, ”skribenternas och kulturchefernas verktyg för att snickra vidare på sina varumärken” trängt undan litteraturkritiken?
– Jag tycker att det är en rätt raljant och generaliserande kritik, så spontant skulle jag svara nej. Däremot tar sig litteraturkritiken uttryck i fler former än i det klassiska recensionsformatet numera. Och kan därför även dyka upp i ett kulturchefsverktyg som krönikan, svarar Johan Hilton.
Inte heller Sydsvenskans kulturchef Ida Ölmedal kan jämföra mängden kritik bakåt, uppger hon. Idag publicerar tidningen ungefär sex litteraturrecensioner i veckan men hon flaggar för att de kommer att bli något färre.
– Å andra sidan kommer vi att göra fler poddsamtal om böcker och initierade författarintervjuer och reportage som utgår från nya böcker. Jag tycker att man kommer djupare på det sättet.
Ida Ölmedal delar Stephen Farran-Lees oro över att det skärs ner på kulturjournalistiken, men tycker att debatten kan bli väl konservativ om man bara räknar bokrecensioner.
– Vi som jobbar på kulturredaktioner kämpar varje dag med att hitta sätt att bedriva kritik som når ut till läsarna på ett rimligt sätt. Recensionsverksamheten är viktig men bidraget till det litterära kretsloppet, om man ska tala om det i de termerna, har fler former, som litteraturpoddar.
Ölmedal lyfter också precis som Anders Q. Björkman att kultursidorna täcker fler kulturyttringar idag, vilket bidrar till att tränga ut litteraturkritiken.
Läs också Journalistens rapportering om nedmonteringen av den lokala kulturjournalistiken:
