”Kulturjournalistiken är exkluderande”
Den svenska kulturjournalistiken är ofta exkluderande – och det är ohållbart. Det menade flera deltagare vid ett frukostseminarium på SR idag.
Sveriges Radio hade bjudit in till ett frukostseminarium om framtidens kulturjournalistik, men samtalet kom mest att handla om dagens och gårdagens kulturjournalistik.
Deltagarna var överens om att de senaste decenniernas omvälvning i kulturbevakningen, med ett bredare medieutbud, ”experternas död” och rivna murar mellan kultur och nöje, varit positiv.
Men trots demokratiseringen av samtalet om kultur är kulturjournalistiken ofta exkluderande, menade flera panelister. Medievetarprofessorn Anna Roosvall, Stockholms universitet, berättade om en ännu opublicerad studie som visar att konsumtionen av kulturjournalistik är tydligt klasskiktad.
– De som konsumerar kulturjournalistik dagligen har en hög bildningsnivå. Även när det gäller konsumtion några gånger i veckan missar redaktionerna en lågutbildad grupp, sammanfattade Roosvall.
Breddningen av kulturjournalistiken till att omfatta fler ämnen och infallsvinklar kan vara ett sätt att nå bredare, menade hon.
Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmerson tyckte att kulturjournalistiken är exkluderande på flera sätt. Dels genom ”kultursnobberiet”, men också genom ett vanligt förekommande underförstått ”vi som läser dessa texter”.
– Underförstått tycker ”vi” att Trump är en idiot eller att SD är dumma i huvudet. Sådant tror jag läsarna stör sig mer på än att man namedroppar en obskyr italiensk futurist. Det är värre att känna att kulturjournalistiken bara vänder sig till en Guardianläsande vänstermedelklass i storstäderna, menade han.
Skribenten och författaren Judith Kiros, medgrundare av sajten Kontext, höll med om att kulturjournalistiken är exkluderande.
– Men det gäller också journalistiken i stort, menade hon.
Också Arbetets kulturredaktör Johannes Klenell slog fast att det är ohållbart med en kulturjournalistik som stänger ute människor. Han ser folkbildning som en viktig kulturjournalistisk uppgift.
– När jag började på Arbetet började jag nästan från noll och fick ställa frågan: varför finns den här sidan, varför har jag ett jobb? För mig handlar kulturjournalistik om ett demokratiskt uppdrag, om folkbildning, att introducera till samhällsdebatten, en öppnande roll. Att uppleva är att vara en del av ett samhälle, menade han.
Frågan om vilka perspektiv som lyfts i dagens kulturjournalistik kom också upp. SRs vd Cilla Benkö berättade att 40 procent av SRs kulturutbud produceras utanför Stockholm och att det är viktigt.
Panelen var dock överens om att det behövs fler perspektiv på svenska kultursidor.
– Jag upplever att jag är en av få som försöker resa runt i landet lite och ha ett nätverk även utanför Stockholm, sade Johannes Klenell.
Anna Roosvall konstaterade att svensk kulturjournalistik är ”otroligt transnationell” till skillnad från annan journalistik.
– Men det finns delar av världen man inte ägnar sig åt. Det är ett starkt fokus på Europa och Nordamerika. Tidigare har det funnits ambitioner om att bevaka fransk- och spanskspråkig litteratur, som verkar ha försvunnit de senare åren, sade hon.
Judith Kiros efterlyste en kulturbevakning som också riktar in sig på andra språk och kontinenter.
