Kulturkrock, sa ministern
EUs regeringskonferens debatterades i riksdagen förra veckan, i anslutning till partiledardebatten. Vid sidan av flexibilitet i utvecklandet av EU och EUs utvidgning österut togs även öppenheten upp i några av de 102 inläggen.
EUs regeringskonferens debatterades i riksdagen förra veckan, i anslutning till partiledardebatten. Vid sidan av flexibilitet i utvecklandet av EU och EUs utvidgning österut togs även öppenheten upp i några av de 102 inläggen. Irlands sammanfattning av förhandlingsläget, och utkast till fördrag, kommenterades av Helena Nilsson ©:
“Det är ett svaghetstecken att de nordiska EU-länderna nått så klena framgångar när det gäller öppenhet och insyn. Om det irländska utkastet avspeglar ambitionsnivån hos en majoritet av medlemsländerna, inger detta en djup oro, och det rimmar dåligt med ansatsen att ’anpassa Europeiska unionen till förmån för dess folk’.”
Helena Nilsson uppmanade därför regeringen att ta ett nytt nordiskt initiativ för öppenhet och meddelarfrihet under våren.
Det var utrikesminister Lena Hjelm Wallén inte särskilt intresserad av; “vi driver samfällt frågorna så hårt vi kan”, sade hon. I “vi” inräknades dock enbart Sverige och Danmark, inte Finland, och så skulle det tydligen vara även i fortsättningen.
Varför ger ansträngningarna så lite resultat resultat, “ ..var sitter proppen..”, undrade Helena Nilsson vidare. Utrikesministerns svar tål att begrundas:
“För oss är det här självklarheter. Det är det dessvärre inte för människor på kontinenten. Det är helt enkelt en kulturkrock. De kontinentala ländernas synsätt skiljer sig väldigt mycket från hur vi ser på allmänhetens rätt till insyn och offentlighet i det som politiker och administratörer har för sig.”
Jaha. Det har inte blivit framgång därför att det finns motstånd. Men det var ju allmänt känt långt före regeringskonferensen; redan inför folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap. Då utlovades dels att Sveriges öppenhet inte skulle påverkas, dels att EU utvecklades mot öppenhet och att Sverige, inte minst under regeringskonferensen, skulle driva frågan hårt. Optimismen flödade.
Att därför nu komma och tala om “kulturkrock” som förklaring till de torftiga resultaten på regeringskonferensen håller inte; det är som om den tidigare debatten och löftena inte fanns.
Om optimismen var för stor, om löftena var för frikostiga, om Sverige prioriterat andra frågor -– säg då det rent ut.
En sådan öppenhet är visserligen ovanlig. Men den “kulturkrocken” kan vi acceptera.
Efter drygt sex år som chefredaktör på Journalisten vill jag göra annat. Jag vill börja studera igen, med sikte på forskning. Och jag är fruktansvärt sugen på att skriva; jag vill åter bli reporter.
Därför har jag sagt upp mig, och slutar på Journalisten. Jag lämnar redaktionen den 14 februari. För närvarande håller jag på heltid på med en revidering av tidningens budget; det arbetet avslutas dagen före vilket sätter en naturlig slutpunkt för mig. Jag fortsätter att hålla i Journalistens fall i EG-domstolen tills vidare.
