”Kvinnliga journalister bakom MP-sympatierna”

41 procent av de svenska journalisterna uppger att Miljöpartiet är det bästa partiet, visar en undersökning som professor Kent Asp på JMG i Göteborg genomfört. (Läs mer om undersökningen här.) Kent Asp anser att Miljöpartiet har fått en ”gräddfil” i medierna.

Kent Asp säger i en intervju med journalisten att den ökande andelen kvinnliga journalister är en viktig förklaring till resultatet.

– En viktig förklaring till trenden är att andelen kvinnor i journalistyrket har ökat kraftigt. Kvinnliga journalister sympatiserar i betydligt högre grad än män med Miljöpartiet, vilket gör att sympatierna för Miljöpartiet i kåren i sin helhet ökar över tid, säger Kent Asp.

Resultatet i undersökningen skiljer sig markant från den tidigare. Hur tolkar du det?
– Jag håller inte helt med. Redan 2005 sympatiserade 35 procent av frilansarna och 29 procent av SR/SVT-journalisterna med Miljöpartiet.

– Så det var ju inte alldeles nytt för mig som kan materialet, utan jag ser det som en trend och att den exceptionellt höga siffran på 41 procent för Miljöpartiet till en del förklaras av att många ”S-journalister”, liksom väljarna, under Juholttiden hade svårt att tycka att Socialdemokraterna var det bästa partiet.

Du brukar inte dra slutsatser om vad siffrorna betyder. Varför valde du att göra det i det här fallet?
– Det håller jag inte heller med om. Jag drar alltid slutsatser av det jag kommit fram, vad är det annars för mening med forskning? Från 1979 års val och för alla val sen dess har jag redovisat mina slutsatser. En artikel i en vetenskaplig tidskrift avslutas nästan alltid med rubriken, Conclusions.

– Däremot kanske jag är känd för att vara försiktig i mina slutsatser. I det här fallet har jag tagit ställning. Men det har jag också alltid gjort, eftersom undersökningarna tar sin värderingsmässiga utgångspunkt i vilken roll självständiga medier bör ha i en demokrati. Däremot har det nog tidigare inte fått ett så starkt genomslag som i det här fallet.

Hur har responsen på det blivit?
– Som väntat, men en iakttagelse jag gjort är att de som jobbar som journalister är i dag betydligt mer professionella i sin attityd när de undersöks än de var när jag började i slutet av 70-talet. Cheferna, dock inte alla, uppvisar däremot samma prinsessan på ärten-attityd som de alltid har gjort. Hurrarop förekommer också, men då inte alltid från håll man själv önskar.

Bortfallet kan ju vara systematiskt, alltså att politiska reportrar svarat i lägre utsträckning till exempel. Hur stort problem är det?
– Det är ett problem för alla som håller på med sånt här. Det man gör är att man på de punkter det går att kolla, så undersöker man hur urvalet slår i förhållande till de fakta man har om den population man undersöker, till exempel könsfördelning, och vilka medier man jobbar på. I dessa fall är de som svarat på enkäten närmast en kopia av medlemmarna i Journalistförbundet.

– Om gruppen politiska reportrar är underrepresenterade kan vi inte med säkerhet veta, eftersom det inte finns ”fakta” om hur stor denna grupp är i verkligheten, vilket även i den bästa av världar är svårt att klara ut, eftersom många bevakar politik, utan att anse sig vara politiska reportrar, till exempel allmänreportrar. Man är alltså hänvisad till en analys där många faktorer ingår, och då är det inget som tyder på att så skulle vara fallet.

– På en viktig punkt är resultatet unikt. Det så kallade interna bortfallet på partisympatifrågan är två procent. Hela 98 procent har svarat på en så känslig fråga som vilket parti man tycker bäst om. Det värmer mig särskilt eftersom det tyder på att de som svarat har förtroende för oss på JMG och litar på att de får vara anonyma, säger Kent Asp.

Helena Giertta