Lina Makboul: ”Boken är en upprättelse”

Varför har du skrivit boken?
– För att ge min version av vad som egentligen hände när jag gjorde det som blev det mest anmälda programmet i SVTs historia, säger hon.

Revolutionens första offer (Mondial) är ett tidsdokument över metoo-hösten 2017 och efterspelet 2018. Lina Makboul beskriver arbetet med UG-reportaget om metoo, från att Nils Hanson säger till henne att medierna borde granskas, via den ryktesspridning och hatstorm hon kom att hamna i, till hur hon mådde månaderna efter att programmet sänts, sjukskriven med diagnosen PTSD.

– För mig är boken en upprättelse. Den visar på ett tydligt sätt hur drevet mot mig startade, hur lögner spreds, och vad det fick för konsekvenser. För mig personligen, men också för programmet.

Annons

Stödet fanns, men det var svagt och utspritt.

– Det gjorde ont när den egna yrkeskåren höll tyst medan drevet pågick. Och hur ansedda journalister både blev populister och aktivister för den goda sakens skull. Jag känner än idag förakt för delar av journalistkåren.
Upplevelserna har påverkat henne både privat och som yrkesperson; känslan av att känna sig jagad och hatad skapar ett självtvivel. Hon vågade inte fronta Uppdrag granskning året efteråt.

– Jag ville inte synas, eller att min röst skulle höras. Jag ville vara i bakgrunden, jobba som producent. 

Är du självkritisk på någon punkt kring programmet?
– Jag ångrar att jag gjorde intervjun med Cissi Wallin. Jag tycker att jag i boken förklarar att jag inte ville göra den men lät mig övertalas, och att allt gick väldigt fort. Men det jag framför allt är kritisk till är att vi inte sökte upp Expressens ledning, som vägrade låta sig intervjuas. Vi borde ha försökt mer att få människor att svara på frågor.

Hon tycker fortfarande att de mest kritiserade frågorna UG ställde till Cissi Wallin – som ”Tänkte du inte på hans familj?” – var befogade, och utvecklar varför i boken. 

Hade UG tillräcklig kunskap om sexualbrottsoffers reaktioner?
– Ja, det hade vi.

Hon bestämde tidigt i processen att öppet berätta även om mindre smickrande ageranden hos henne själv under perioden – som hur hon kallar en grävkollega som sågat programmet för ”fitta” och använder vin som ångestdämpare. Annars var det lika bra att lägga ned, säger hon.

Lina Makboul tror inte att boken kommer leda till en ny pressetisk debatt om metoo-hösten, som hon kallar ”en skamfläck för svensk journalistik”.
– Helt ärligt förväntar jag mig egentligen ingenting. Jag hoppas bara att så många som möjligt läser boken.