Lyssna på Kapuscinski
Journalister som kritiserar journalister ger sig lätt ut på tunn is. Man förråder sina kolleger och blir snart själv kritiserad – dessutom inte sällan anklagad för att inte veta. En som definitivt vet och som enkelt klarar också de mest personliga påhoppen, är polacken Ryszard Kapuscinski. Få reportrar röner en sådan respekt världen över och Kapuscinski var naturligtvis därför det stora dragplåstret när Bonniers förra veckan delade ut Stora Journalistpriset.
Journalister som kritiserar journalister ger sig lätt ut på tunn is. Man förråder sina kolleger och blir snart själv kritiserad – dessutom inte sällan anklagad för att inte veta. En som definitivt vet och som enkelt klarar också de mest personliga påhoppen, är polacken Ryszard Kapuscinski. Få reportrar röner en sådan respekt världen över och Kapuscinski var naturligtvis därför det stora dragplåstret när Bonniers förra veckan delade ut Stora Journalistpriset.
Och världsreporterns kritik av medieutveckling och 90-talets journalistik är svidande: ”Förr var journalistiken en mission, en åtråvärd karriär och en levnadsbana. Numera betraktar många arbetet inom medierna som ett tillfälligt påhugg, utan vidhängande framtidsambitioner. I dag är man journalist, i morgon copywriter, i övermorgon kanske börsmäklare.”
Framför allt hämtar Ryszard Kapuscinski näring till sin kritik från USA, men gör gällande att den naturligtvis är lika giltig också här. Journalistiska ideal och sanningssökande håller på att ersättas av kommersiellt tänkande och osjälvständigt flockbeteende. Få journalister av i dag söker sina egna vägar för att göra världen mer begriplig, man bara producerar det förväntade.
”Journalistiska ideal och sanningssökande håller
på att ersättas av kommersiellt tänkande och osjälvständigt flockbeteende”
Ord och inga visor, alltså. Det är också lätt att man som påhoppad – för att överleva i yrket – bara stänger av och värjer sig för Kapuscinskis oresonliga attack. Inte minst för att medierna och journalistkåren plötsligt blivit syndabockar för så många. Och vem orkar än en gång klä sig i säck och aska, när man ändå gör så gott man kan?
Och visst, kritiken mot oss journalister är ofta orättvis och felaktig. Inte sällan kommer den från dem som själva kritiserats, och som kanske har egna intressen av en mindre tuff och granskande journalistik.
Men när kritikern är en av oss och dessutom heter Ryszard Kapuscinski, bör man stanna upp och lyssna. Hur mycket av det vi producerar gör världen mer förståelig? Är mitt medium, och jag själv, bara en röst i den allmänna massmediekören, eller kan vi tillföra något eget?
Helt enkelt frågan som jag menar att varje journalist ständigt bör ställa sig: Vad vill jag med mitt yrke? Om detta kan göra några av oss till mer självständiga som journalister, har Kapuscinski inte riskerat livet förgäves.
