Många har åkt till Turkiet utan pressackreditering

Dagens Media rapporterade häromdagen att säkerhetscheferna för Bonnier, SVT och Schibsted anser att det är för farligt att skicka journalister till andra länder utan pressackreditering. Att Joakim Medin saknade ackreditering har också använts som ett slagträ mot Dagens ETC. ”Självförvållat av ETC”, skriver en användare på X.

– Söker man pressackreditering för att bevaka demonstrationer mot regimen får man nej. De flesta journalister som åker för korta rapporteringsstötar söker inte ackreditering, det är en supertrög process. Det värsta man kunnat råka ut för har varit att få vända i dörren, ungefär det som hände, fast i grövre form, för BBC-korrespondenten som deporterades efter rapportering, sade Dagens ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson till Journalisten i måndags.

Vad är det då som gäller? Bröt Joakim Medin mot någon lag när han reste in i Turkiet utan pressackreditering? Det korta svaret är nej.

Den som permanent ska arbeta journalistiskt i Turkiet måste enligt turkisk lag ansöka om pressackreditering, samt journalistvisum, samt arbetstillstånd. Men den som ska arbeta tillfälligt som journalist i Turkiet, i upp till 90 dagar, behöver inte ansöka om pressackreditering i förväg. Däremot måste man, enligt det turkiska utrikesdepartementet, lämna in en ansökan om ackreditering efter att man har anlänt till Turkiet men innan man börjar arbeta journalistiskt. Man behöver inte ha fått en ackreditering innan man börjar jobba, men man behöver ha ansökt om en. Det framgår också av en genomgång av regelverket som den turkiska juristbyrån Bener gjort.

Den turkiska kommunikationsmyndigheten uppger att skälet till att BBC:s reporter Mark Lowen blev deporterad förra veckan var just att han inte hade lämnat in en ansökan om ackreditering innan han började arbeta:

”Journalister som reser in i vårt land och ägnar sig åt yrkesverksamhet utan att på ett korrekt sätt lämna in en ansökan blir föremål för administrativa åtgärder”, skriver kommunikationsmyndigheten i ett uttalande på X.

Det betyder också att Joakim Medin inte bröt mot några regler eller lagar rörande ackreditering, eftersom han inte hade hunnit börja arbeta när han greps på flygplatsen för en vecka sedan. Det är inte heller det Turkiet har anklagat honom för.

RSFs ordförande Erik Larsson tycker att debatten om Joakim Medins ackreditering är ”olycklig”.

– I den bästa av världar skulle alla ha en journalistackreditering. Men det funkar inte så. Jag har själv rapporterat från ett 40-tal länder men bara haft ackreditering ett par gånger, bland annat i Iran och Kuba.

Dels kan det ta veckor att få besked på en ansökan om ackreditering, dels är det en ganska tungrodd administrativ process som mindre redaktioner kan ha svårt att mäkta med, säger Erik Larsson.

– Man hamnar också i händerna på auktoritära regimer, vilket är problematiskt. Säger de nej kan man inte bevaka. Så i ena vågskålen finns trygghet, i den andra vågskålen får man lägga den fria journalistiken. Mycket mindre utrikesjournalistik skulle bli gjord, framför allt skulle få mindre tidningar ha en utrikesbevakning.

– Men det är en jättesvår bedömning som måste göras från fall till fall, säger Erik Larsson.

Journalistförbundet har ingen policy som säger att en journalist aldrig ska åka utan pressackreditering.

– Däremot har vi riktlinjer som säger att arbetsledningen alltid ska överväga riskerna med ett uppdrag och ställa sig frågan om uppdraget kan utföras när det är mindre farligt. Det är en bra grundregel som vissa mediehus har att journalister ska ha pressvisum, men vi vet också att det i praktiken inte alltid är så. Viss journalistik skulle inte kunna genomföras om journalister endast reste dit de fick pressackreditering, det är en svår balansgång man måste hantera, säger förbundets jurist Tove Carlén.

– När det gäller säkerhet finns det många hänsyn att ta. Pressackreditering är en faktor men det finns många fler saker som en arbetsgivare eller uppdragsgivare måste ta hänsyn till som säkerhetsutbildning, digital säkerhet, rutiner om något inträffar och så vidare.

Påståendet från säkerhetscheferna att deras koncerner inte skickar reportrar utan pressackreditering har också ifrågasatts. Bland annat av journalisten Ivar Andersen som skriver på Bluesky att han rapporterat från 50 länder inklusive auktoritära stater, men bara haft ackreditering en gång. Bland hans uppdragsgivare finns Schibsted, Bonnier och SVT.

”Ackreditering innebär ofta minskade möjligheter att rapportera och kan i vissa sammanhang vara en fara i sig”, menar Ivar Andersen.

Aftonbladets säkerhetschef John Skagh upprepar till Journalisten det han sagt till Dagens Media, ackreditering är ett måste.

Vi har uppgifter om att Aftonbladet många gånger åkt utan ackreditering. Gör man inte som ni säger helt enkelt?

– Jag har ingen vetskap om det. I våra rutiner kring specifika länder åker man inte till Turkiet utan pressackreditering. Det kan handla om flera saker – man kanske inte tänker på att Turkiet är den typen av land, man åker dit på semester, säger John Skagh.

Aftonbladets redaktionschef Karin Schmidt bekräftar att det hänt att Aftonbladet åkt utan pressackreditering:

– Det är alltid avvägningar som görs kring utrikesuppdrag, de kan givetvis se väldigt olika ut beroende på vad vi ska bevaka och bedömningarna sker från fall till fall. Men alla beslut som sker kring utrikesuppdrag ska vara så väl genomtänkta som möjligt.

TV4s utrikesreporter Terese Cristiansson har länge bott i Turkiet.

– När du bor i Turkiet får du arbetstillstånd och med det ett turkiskt presskort. Ska du resa dit ibland, är det lite annorlunda. Det krävs inte pressvisum för att åka till Turkiet, däremot vill de att man söker pressackreditering. Jag vet att TV4 vid något tillfälle åkt utan ackrediteringen, det beror helt på situation och bevakning, säger hon.

Har du några tankar om Joakim Medins fall?

– Det är självklart oerhört allvarligt och förkastligt att journalister som utför sitt arbete grips och fängslas. Det gäller såväl internationella journalister som lokala journalister och jag hoppas att det sätts rejäl press på Turkiet att förbättra villkoren för journalister och pressfriheten generellt.